Bilder från Saltspring Island

FX100 och rhododendron

FX100 blir allt hetare, i och med att flera fått tillfälle att klämma på den. Flera på FS har också beställt den, men jag vet inte om de börjat leverera än.

Som jag berättat var jag på väg att beställa en själv, men ändrade mig i sista stund och köpte en Samsung NX100 i stället.

En annan som också ångrade sig var Thomas Pindelski. Han köpte den visserligen, men packade aldrig upp den ur kartongen utan sålde den på e-bay med viss förtjänst i stället. Fujis leveransproblem har skapat en grå marknad. Vad fick Thomas att backa ut? Det får han berätta om själv.

Man behöver inte hålla med honom förstås, men om habegäret ansätter dig, så varför inte i alla fall läsa vad han skriver. Jag vet ju inte vad jag själv skulle tycka om FX100, men jag är i alla fall väldigt nöjd med min NX100. På önskelistan står nu komplettering med en elektronisk sökare, ett pannkaksobjektiv och en blixt.

Om FX100 är het, så är våren här på Saltspring desto kyligare. Man säger att vi haft den kallaste april sedan de började föra statistik. Våren började tidigt. Redan i slutet på januari visade sig de första snödropparna. Men våren har segat sig fram och pågår fortfarande. Vi har i alla fall kunnat glädja oss åt en rekord lång säsong för alla blommor. Nu börjar det äntligen bli lite varmare och soligare, även om det inte är någon riktig försommarvärme. Eller, som en förtjust granne sa: ”Det är nästan varmt!” På måndagskvällen tog jag en promenad genom byn, och fåglarna höll den mest bedårande konsert. På vägen framför mig skuttade små söta kaniner.

Det finns rätt gott om förvildade kaniner i byn, och det blir bestämt fler för varje år. Sägs vara typiskt för kaniner!

Jag har passat på i vår att göra ett anspråkslöst litet fotoprojekt. En av de växter som trivs särskilt bra här i byn är rhododendron. Det finns massor av dem i byn. Jag bestämde mig för att dokumentera de olika färgvarianterna. Just i år har de tidigblommande fortfarande stått i blom när de mer senblommande slagit ut. Denna vecka tycks de allra senaste ha kommit fram. Jag är inte säker på att jag fått med precis alla varianter, men det kan inte vara många som saknas.

Etit 2011-09-30: Någon Rhododendron får du inte se längre. Dessa bilder låg i ett album som jag numer raderat. Men kanske var det inte så spånnande.

Dela:

Farväl till vintern

Ladda upp eller inte ladda upp? Jag har så många bilder som jag aldrig kommit mig för att ladda upp i mina album. Inte minst dogmabilder. Ofta känner jag helt enkelt att de behöver ligga till sig, innan jag förmår välja ut dem jag vill publicera och kanske få synpunkter på. Som jag berättat tidigare (om nu någon minns det) så hade jag bestämt för att köra ett projekt nu i vår, att gå igenom det senaste halvårets dogmabilder och se vilka jag ville publicera. Jag är ju ändå med i dogmapoolen, fastän jag just inte laddat upp många bilder där.

Nu när det börjar våras till och med i gamla Sverige, så fick jag för mig att ta fram några bilder från i vintras, och på det sättet säga adjö till vintern. Vad man än tycker om denna vinter, så har den i alla fall bjudit på en del trevliga fotomotiv. Och så har jag lovat att publicera de uppladdade bilderna här i bloggen också. Någon bild har du kanske sett förut; hoppas den håller att visas en gång till i så fall.

Bild 1

Bild 2

Bild 3

Bild 4

Bild 5

Bild 6

Dela:

Vårtecken

I höstas utlovade meteorologerna en ovanligt lång och sträng vinter. Och visst kom den rekordtidigt. Massor med snö redan i november. Fast efter en vecka var den borta. Sedan dess har det inte velat sig med vinter här hos oss. Det har varit en ganska typisk vinter, med mycket regn och minst en soldag varje vecka. De senaste veckorna har temperaturen stadigt legat över det normala. I dag hade vi plus 10 på eftermiddagen.

Längre österut har de däremot haft hårt väder. Vid Atlantkusten en riktigt sträng och besvärlig vinter.

Men hos oss börjar naturen tänka på vår nu. På eftermiddagen höll fåglarna i byn en bedövande vacker konsert. Och de första snödropparna har slagit ut. Min yngre bror har ett sådant trevligt uttryck för sådana här dagar, när allt är jättefint: ”Livet är rättvist!”. Fast alla håller inte med. Citat från en äldre dam i grannskapet, visserligen uttalat med viss munterhet:”Vad har vi gjort för att förtjäna det här?”

Soligt och vackert

Trädgårdsmästaren är i gång med vårbruket

Solen driver upp fuktiga dimmor ur bergsluttningen

Dela:

Gamla bilder och nya

Som jag har berättat så har vi inte haft mycket till vinter här på Saltspring sedan november, då vi hade en ovanligt tidig snövecka. Men snön smälte snart bort, och sedan dess har det varit omväxlande gråmulet och rena vårvädret.

Den senaste veckan har det varit lite ruggigt och kyligt, med snålblåst och nattfrost. Men fåglarna har ändå underhållit med vårsånger på eftermiddagarna. Så slog vädret om. På tisdag kom ett fuktigt lågtryck inrullande från havet och dumpade duktigt med snö över kusten och öarna. Här snöade det nästan hela natten, ett stilla och tyst snöfall med tunga och våta flingor. I gryningen var det ganska vackert, men så övergick snöandet till ett milt duggregn. Buskar och träd skakade snart av sig snön, och det började rinna och droppa från alla tak. På förmiddagen liknade vägarna i byn grunda vattendrag, invallade av den blötaste tänkbara snö.

Slask, slask, slask. Alla inläggets svartvita bilder är dogmabilder

På eftermiddagen lättade det på himlen, och vi hade rent av lite sol.

Den ljusnande himlen bjöd på ett dramatiskt spel av molnformationer

Men fortfarande mycket snö. Om det milda vädret fortsätter lär den dock snart vara borta, i synnerhet som mer regn är utlovat. Det hoppas vi på, för denna gång har de inte brytt sig om att röja bort snön. Det där med snöröjning och sandning är lite nyckfullt här.

Vad gör man när det är sådant här väder, och ingenting tvingar en att ge sig hemifrån? Inför den dagliga motionsrundan i byn åker förstås högskaftade gummistövlar på. Att plumsa genom snövallarna är det närmaste man kan komma att vada. Vi hade planerat att ta med en god vän på lunch i stan, men hon gav sig inte gärna ut i snön, hon har lite svårt att gå. Så vi bestämde att skjuta på det till nästa vecka.

Jag har mest suttit inne och fortsatt min genomgång av mitt fotoarkiv. Jag har gått baklänges genom åren och är nu inne i 2005. Många av bilderna är redan klassificerade, men en del jobb återstår. Dessutom är det lite kul att titta på dessa äldre bilder. Nu är jag tillbaka till före anskaffningen av min systemkamera. Skillnaden i bildkvalitet mellan bilderna tagna med min Canon kompaktkamera och systemkameran är påtaglig. Även min billiga Kodak är faktiskt i de flesta fall helt överlägsen den ganska dyra Canon-kameran. Kameratekniken har verkligen gått framåt enormt, och det är i allt mindre grad kameran som sätter gränser för vad jag kan åstadkomma.

Så här såg det ut i januari 2005, då vi hade rikligt med snö under en period

Men redan i maj kom sommaren. Kan vi hoppas på det i år också?

Dela:

Dagens bild 10 december. Har någon ännu sett till en julgran?

När jag var barn följdes en strikt tradition när juldekorationerna togs fram.

Första advent hängdes adventskalendern upp. Ljusstaken med fyra ljus dekorerades med mossa och små flugsvampar, och första ljuset tändes. Adventsstjärnorna togs fram och hängdes upp. De fick sedan lysa hela tiden fram till jul.

Numer har jag hört att folk kallar dem för julstjärnor. Kanske känner folk inte stjärnans betydelse längre? Första advent är kyrkoårets första dag. Stjärnan symboliserar den bibliska Betlehemsstjärnan, som visade de tre vise männen vägen till Betlehem, där Jesus föddes. Nutidens barn känner ofta inte till detta, och kanske inte heller de vuxna. Många barn är numer av meningen att det är Kalle Anka som firas på julen. En hedersam roll för den galna ankan!

Vi hade två stjärnor, en hantverksmässigt gjord halmstjärna i vardagsrummet, och en enklare i färgglatt papper i barnens rum. Båda med glödlampa i förstås. Båda spred ett underbart vackert ljus, där de hängde i rummens fönster. Tittade man ut så kunde man se många stjärnor i fönstren runt om i kvarteret.

Till Lucia kom Luciakronan fram. På den tiden mor arbetade och vi hade barnflicka eller hembiträde förekom det nog att denna person bar kronan, men senare ställdes den bara i ett fat på bordet, dekorerad med lingonris och stearinljus som tändes. Och så kom de saffranskryddade lussekatterna fram, mitt favoritbakverk. Även i skolan var det ett stillsamt luciafirande på första morgontimmen, då man fick ha levande ljus på skolbänken. Men seden att lussa för läraren var  inte så utbredd i skolorna jag gick.

Några dagar före jul dekorerades hemmet med ljusstakar med röda ljus i, och jullöpare kom fram. De var tryckta på papper. Men vi hade också broderade juldukar med traditionella mönster. Ett par dagar före julafton tågade barnen ut med far för att köpa julgran. Den utvaldes med största omsorg, och far visade oss hur barren skulle vara vuxna för att den skulle stå länge. Den fick sedan husera på balkongen.

Dagen före julafton togs granen in och kläddes. Och den stora julkrubban sattes upp med sitt myller av figurer av olika slag som samlats under åren. På natten placerad far själv ut det nyinköpta djuret som blev en överraskning till julaftons morgon. Förutom den traditionella gruppen av Josef och Maria med Jesusbarnet samt åsnan och oxen så fanns en otrolig mängd olika djur, som ställdes upp runtomkring krubban för att hylla det nyfödda barnet: lejon, björn, varg, apor, elefanter etc. Jag minns inte på långa vägar alla. Och så fanns där en liten nordisk klockstapel i trä. Det var en mycket eklektisk julkrubba :-)

Så stod hemmet dekorerat under helgerna, men små förändringar. Nyårsafton firades med en familjemiddag, och barnen fick stanna uppe till midnatt. Då gick man ut på balkongen, tände tomtebloss och hojtade Gott Nytt År till grannarna, som också kommit ut med brinnande tomtebloss. Och så lyssnade man till tolvslaget på radio och till Anders De Wahl som läste Alfred Tennysons dikt Nyårsklockan.

Till trettondagshelgen kom Heliga tre konungar fram, även kallade De tre vise männen. De medförde varsin kamel.

Tjugondag Knut var det julgransplundring och alla dekorationerna plockades ned och packades in.

Numer följer inte juldekorerandet alls samma strikta tradition. Många plockar fram en mängd juldekorationer redan i början på december. Och olika slags elektriska dekorationer intar en framträdande plats. Framför allt kanske elljusstakar, något vi inte hade i föräldrahemmet. Kanske fanns de inte ens då.

Där jag bor nu är det ännu friare. Ofta kommer en mängd trädgårdskitch på plats redan under första veckan i december. Julgransförsäljningen har börjat, och många sätter upp och klär sin gran så fort de fått hem den. Plastgranarna åker förstås också fram, de är mycket vanliga här. Andra julträd än gran förekommer också, men förstås alltid barrträd. Många kan nog hugga sitt julträd på tomten. När vi kom hit såg vi aldrig några elljusstakar, men på senare år har det dykt upp en och annan. De säljs inte alls överallt. I stället är det ljusslingor som kommer upp, både inomhus och utomhus.

Julafton firas knappast alls här. Alla affärer är öppna som vanligt på julafton. De som firar denna dag gör det genom att gå ut på restaurang. Det är först på juldagen som det egentliga firandet äger rum. Det är annars inte så olikt det svenska julfirandet, fastän utan Kalle Anka. Det är inte heller mitt intryck att julklapparna intar samma centrala roll här som jag sett i Sverige. Kanske är det något typiskt för vår ö, vars kultur inte är riktigt lika konsumtionsinriktad som många andra platser. Före jul firar man genom att gå på julkonserter och julmarknader, och säkert firar många också jul i kyrkan. Några dagar efter julhelgen klingar det hela av.

I Sverige blev ju så småningom annandagsrean höjdpunkten i många människors julfirandet. Hamngatan i Stockholm har jag sett så fullpackade med människor på annandagen att man knappt kunde tränga sig fram. Här är känslan efter jul snarast en smula avslagen. Som om alla plötsligt tröttnat på ståhejet.

Varken nyår eller trettonhelg firas här. Fast jag antar att trettonhelgen firas i kyrkorna. Det är lite lustigt att tänka på att det var trettonhelgen som i gamla tider var den största julhögtiden. Nu verkar den vara på väg att falla i glömska.

Snart är det jul i byn. Bara två veckor kvar!

Dela: