Bilder från Saltspring Island

En regnig kväll

Våren kom tidigt till Saltspring. Under några veckor blev det stadigt mildare väder, och massor av blommor slog ut. Men så tvärstannade våren plötsligt, och hela april och hittills i maj har det varit svalt och ofta mulet, och en hel del regn. Det har förstås lett till att många blommor stått mycket längre än vanligt. Vi har fortfarande blommande påskliljor och tulpaner.

I dag har det regnat hela dagen, men mot kvällen klarnade det upp en liten smula. Jag bestämde mig för att gå en runda och motionera min lilla Kodakkamera, som inte fått komma ut på ett par månader. Jag satte på den för att kolla batteristatus. Fulladdat! Så tryckte jag på menyknappen, varvid kameran bara dog. Det är de gamla laddningsbara batterierna som tydligen börjar lägga av. Inte så konstigt, jag har haft dem i närmare tio år, och de har betjänat tre olika kameror. Dags att kassera dem. Jag laddade kameran med vanliga batterier i stället och bestämde mig för att tillsvidare avstå från laddningsbara. Jag använder inte denna kamera så ofta, och den drar inte heller batterier så svårt. Så bar det ut i kvällningen.

Rengmätare visade på nästan 35 mm under dagen

Vår stora rhododendron är tung av blommor

Den stora azalean är lite senare, men snart slår också den ut

Äppelträden blommar

Detta är ett dogwood-träd, British Columbias speciella provinssymbol

Och äntligen blommar syrenerna!

Dela:

Tankar en vårdag

Våren har säkert kommit längre på Saltspring än någonstans i Sverige. Men den har varit ganska seg. Det är ofta kyligt och grått, och dagstemperaturerna är stadigt under det normala. Men i gengäld har vi haft en osedvanligt lång period med vårblommor.

Plommonträden har blommat i flera veckor och är ännu inte utblommade

De tidigaste magnoliorna börjar blomma ut...

 ...men en senare omgång är på väg

I byn blommar kamelian med stora, röda blommor

Påskliljor i massor, men inga tulpaner, för dem äter hjortarna

Våra trädgårdsvitsippor borde ha slagit ut, men ännu är det bara blad och knoppar. I år har vi lagt nät över dem, för förra året åt hjortarna upp alla knopparna. När de väl slagit ut tycks inte hjortarna bry sig om dem.

Här i Canada går vi snart till parlamentsval. Stephen Harper, premiärminister, tory och ledare av en minoritetsregering, kom till makten ungefär samtidigt som Fredrik Reinfeldt i Sverige. Men han har klarat sig lite sämre, han fälldes i vår av ett misstroendevotum. Så nu måste vi ha nyval. Min gissning är att han igen kommer att leda en minoritetsregering, eftersom oppositionen är splittrad. Men man vet aldrig.

I vår valkrets är det lite spännande. Vi har enpersonsvalkretsar, och under lång tid har vi nu representerats av Gary Lunn, som stöder Harper. Men en utmanare har seglat upp. Hon heter Elisabeth May och är ledare för The Green Party. De gröna är starka bland väljarna men har ännu ingen representation i parlamentet. Det är alltid väldigt svårt för ett mindre parti att få in någon, eftersom vi har enpersonsvalkretsar. Om det varit ett proportionellt valsystem liknande det svenska skulle de redan ha ett antal ledamöter. Nu hoppas de gröna att Elisabeth May ska lyckas bli invald, eftersom de gröna är rätt starka här i vår valkrets. Hon är väldigt populär och omtyckt. Men det gäller också för Gary Lunn. Dessutom kandiderar både NDP (våra sossar) med en stark kandidat, och även liberalerna, som i landet totalt är det näst starkaste partiet. Ingen av dem har förmodligen någon chans att få representera oss, men de ställer upp i alla fall. Säkert kommer de att ta en hel del röster som annars skulle gå till de gröna. Så de som är ivrigast för en förändring uppmanar oss att rösta ”strategiskt”, d v s i praktiken att inte kasta bort en röst på ett parti som ändå inte får in sin kandidat, utan i stället välja May.

Valkampanj i byn

Detta system med enpersonsvalkretsar är mycket olikt det svenska. Man får mycket närmare kontakt med kandidaterna som personer. Visserligen är systemet orättvist mot de mindre partierna, men det skapar en väldig tydlighet i politiken, vilket jag uppskattar. Man röstar verkligen på en person mer än på ett parti.

Jag läser att Fujifilm FX100 har kommit till Sverige och väckt förnyad åtrå hos många vänner på Fotosidan. Jag förstår dem. Jag planerade att själv köpa en, men backade ut. Den är lite för dyr med tanke på min uppfattning om dess användbarhet. Jag har blivit lite störd av att nästan alla som kommenterat den har varit så begeistrade över den läckra formen. Man tar inga bilder med kamerans formgivning! Men nu har jag läst en utvärdering som jag tycker är riktigt bra och balanserad, och dessutom rikt illustrerad. Den är gjord av Pedro Cardigo, som är med driver den utmärkta bloggen 135 Street.

Den bekräftar min tidigare uppfattning att det rör sig om en utmärkt kamera med bra bildkvalitet och väldigt bra ergonomi. Men inte sensationellt bra, enligt PC är den jämförbar med en medelbra DSLR-kamera. Han anser att Leica X1 presterar bättre, fastän FX100 är överlägsen i hantering och hastighet. Nåväl, det är bra nog. Men för mig kan $1200 dollar spenderade på min fotohobby användas bättre.

Jag lyssnade nyss på en radiointervju med Hans Hammarskiöld, som är en av mina favoritfotografer.
Han är 86 år gammal och arbetar fortfarande heltid med foto. Det var ett sant nöje att lyssna till honom, skärpt och vital som en 40-åring. Han arbetar uteslutande analogt. Han har inga fördomar mot digitalfoto, men han säger att när han nu äntligen (!) lärt sig analogtekniken, så vill han fortsätta med den. Dessutom är han djupt fascinerad av hantverket i mörkrummet. Så vår vän Rei på Fotosidan har ett högt föredöme :-).

En som gått i rakt motsatt riktning är Thomas Pindelski, som gjort sig av med både avancerad analogutrustning och sin Canon EOS 5D fullformatskamera. Numer använder han bara Panasonic G1, en micro 4/3-kamera. Här förklarar han varför.

För övrigt väntar han på en FX100, men han tycker liksom jag att den egentligen är för dyr.

Det är mitt intryck att efter en lång period av stark teknisk utveckling men väldigt lite variation i utbudet så har vi nu en osedvanligt dynamisk period när det gäller både fotoutrustning och människors val av utrustning. Samtidigt lär iPhone 4 vara på väg att bli den mest populära kameran på Flickr. Det är många som upptäckt att en mobiltelefonkamera i fickan är en bättre kamera än en Leica hemma i skåpet.

Själv tummar jag på filmrullen som ligger på mitt skrivbord och ska snart samla mig till att pröva min gamla Mamiyaflex C3. Men ännu är det för roligt att upptäcka mer av min nya lilla Samsung NX100, som slog ut FX100 i min utvärdering. Men så har jag fått en obehaglig överraskning. Jag brukar rutinmässigt konvertera mina RAW-bilder till DNG-format innan jag bearbetar dem vidare. Innan jag började med det så kollade jag att Adobes DNG-konverterar framkallade bilderna lika bra som mitt bildbehandlingsprogram ACDSee Pro. Jag fortsatte med den här rutinen när jag började med Samsung-kameran. Men så upptäckte jag, mer eller mindre av en slump, att när det gäller RAW-bilderna från Samsung gör ACDSeePro ett mycket bättre jobb än Adobes DNG-konverter.

Så nu får jag lägga av med den där konverteringen, och spara bilderna i det ursprungliga RAW-formatet tillsvidare. Och jag undrar hur många bilder i de första serierna jag tog som jag faktiskt mer eller mindre förstört genom att konvertera dem. Tur att jag inte haft kameran så länge, det kan inte röra sig om så väldigt många.

Glas påsk!

Dela:

Första marknadsdagen

I lördags hade vi säsongens första marknadsdag. Hur det är en sådan dag är mycket beroende på vädret. Om det är kallt och regnigt ser man glest utspridda stånd där några tappra säljare hukar under sina regnskydd. Enstaka besökare masar sig runt under paraplyer. Det hela gör ett patetiskt och ödsligt intryck. Men så inte i lördags! Det var strålande vårväder, soligt om än inte precis varmt. Och fullt med folk, både säljare och marknadsbesökare.

Marknaden äger rum i en park mitt i stan

Jag flanerade runt, hälsade på gamla vänner och föll för frestelsen att köpa lite godsaker.

Denna dam sålde bakelser gjorda av choklad och rostat rist. Jag föll förstås för frestlesen att hemföra två stycken!

Utbudet är stort. Här säljs trä- textil- och keramikhantverk. Och smycken, kroppsvårdsprodukter och en hel del annat. Flera musikinstrumentmakare kan man få se. Och så är det allt godis. Hembakt bröd, kakor, hemlagad sylt, förnämliga dessertostar. Hemrökt tonfisk som är en makalös delikatess. Och kravodlade grönsaker.

Man kan utan vidare fördriva några timmar på marknaden, och dessutom göra sig helt pank.

Men det är inte bara kommers. Ofta bjuds man på musikunderhållning. Denna lördag var det några barn och ungdomar som musicerade. Man blir imponerad, både av deras skicklighet och av den oförvägenhet även de minsta visar, där de står mitt bland all publik.

Dagens yngsta musiker

I dag är det tisdag, och vädret har återigen blivit sämre. Under 10 grader, småregnigt, och i morse blåste det. Men eftermiddagarna blir ofta lite mildare och vänligare. Nog avancerar våren, om än långsamt.

Dela:

Lekstuga med Samsung

Min nya Samsungkamera har inneburit rena nytändningen för mitt fotograferande. Jag har för stunden bestämt mig för att lägga alla ambitioner åt sidan att ta bra foton. Nu är det lek som gäller!

När jag planerade för det här kameraköpet var jag säker på att det var ett pannkaksobjektiv jag ville ha. Inte en zoom. Men den ekonomiska realiteten var att en zoom ingick i det prisvärda kitet. Det hade blivit både dyrt och besvärligt att komma över hus och pannkaksobjektiv som separata delar. Så jag tog skeden i vacker hand och bestämde mig för att pröva kit-zoomen innan jag tog ställning till pannkakan.

Det var ett bra beslut! Zoomen är liten och kompakt. Man manövrerar den med en ring (jag hatar motorzoom!). Och den förlängs bara obetydligt när man zoomar. Brännviddsomfånget är måttligt, 20 – 50 mm, vilket i halvformat betyder måttlig vidvinkel (motsvarande 35 mm) till porträttele (75 mm) Ett mycket användbart omfång. Ju mer jag använder denna glugg, desto mer förtjust blir jag.

Sedan har vi detta med sökaren. Det ingick i min ursprungliga kravspec att jag skulle kunna utrusta kameran med en sökare. Helst kanske en optisk, men det är meningslöst när man har zoom. Då finns en elektronisk sökare att sätta på kameran, om jag vill betala för det. Det är mest i starkt solljus jag känner behov av det. Trots att displayen är ovanligt ljusstark för en kamera, så tycker jag inte att den riktigt räcker till när omgivningsljuset är starkt. Annars vill jag nu komma med ett mycket oortodoxt påstående, som säkert får håren att resa sig på huvudet på många av våra utrustningsorienterade fotografer. Jag trivs egentligen väldigt bra med att använda displayen som sökare.

Jag minns en av mina vänner här på ön, som har en Canon Powershot G11. Det är en kompaktkamera, men en mycket avancerad sådan. Den har både display och optisk sökare, och min vän har tagit många utmärkta bilder med den. När han visade den för mig så kollade jag sökaren, för att se om den följde med bra i zoomningen. Det gjorde den faktiskt. Men min vän sa att han aldrig använde den optiska sökaren, eftersom displayen var oöverträffad för bildkomposition.

Förmodligen är detta en smaksak, men för egen del är jag benägen att hålla med. Det är roligt och inspirerande (tycker alltså jag) att komponera min bild på displayen. Därmed inte sagt att jag givit upp idén om en elektronisk sökare, men just nu känns det inte lika viktigt.

Hur som helst, tisdagen var lite gråmulen, men luften nästan varm. Regnet hängde i luften. En perfekt dag att gå på fotografisk upptäcksfärd på stan.

Bild 1. Körsbärsträden har slagit ut

Bild 2. I hamnen jobbas det för fullt med anläggningsarbete

Bild 3. En pålkran av ålderdomlig typ med en hejare som stampar ned pålen i sjöbotten. Ändamålet med pålningen känner jag inte till

Bild 4. Ett sedan länge övergivet vrak av en mountainbike, ordentligt fastlåst i stället

Bild 5. Har du sett mig fotografera brandbilar förut? :-)

Bild 6. Utanför brandstationen står en rad brandpostattrapper som dekoration. Den här har topplocket avskruvat och används som askkopp

Bild 7. Den här gamla bensinpumpen är utdömd och kommer aldrig att användas mer. Men stationen har inte råd att installera nya pumpar och har därför stängt. På papperet står det att reparationsverkstaden i alla fall håller öppet, men det är en sanning med modifikation. Verkstaden har tillfälligt stängt och håller på att flytta till en ny plats precis utanför centrum

Bild 8. Innan macken stängde var det alltid fullt av liv och rörelse här, och en trängsel av bilar. Ingen bra plats för en sådan här verksamhet mitt inne i centrum. Hoppas de bygger om för flera butiker, för det är brist på butiksyta inne i stan

Dela:

Hallå våren, sätt lite fart!

Jag har tidigare skrivit om våra tidiga vårtecken i byn. Ett tag såg det riktigt lovande ut. Men så blev det kyligare. Det kom rent av några dagar när snön yrde i luften en stund, fast det var mest skrämskott. Men våren satte sig på bakhasorna, och under flera veckor var det mestadels ganska kallt, snålblåst och massor av regn. Men för ca en vecka sedan blev det mildare. Och våren bestämde sig för att försiktigt börja avancera.

1. Trädgårdsprimulan är alltid tidig och har blommat i åtskilliga veckor

2. Vinterljungen är knappast ett vårtecken i sig, men den står nu mer praktfull än någonsin

3. De första påskliljorna har slagit ut

4. Krokusen är alltid efterlängtad. Men vissa år är hjortarna här och betar av den. I år har vi tur och kan glädja oss åt att den fått vara ifred

5. Forsythian har börjat komma. Då vet man säkert att våren kommit för att stanna

6. Några tidiga Rhododendron i skyddade lägen inger stor optimism

7. Men här har vi det allra viktigaste vårtecknet: Fruktträden har börjat slå ut! Detta är prydnadsplommon, som alltid kommer först

Dela: