Bilder från Saltspring Island

Jag och fotosidan

När jag gick med på Fotosidan för några sedan så var det först och främst möjligheten att ha en fotoblogg som lockade. Jag hade tidigare bloggat lite på en egen webbsajt, om vardagslivet i Canada. Ett bra sätt att meddela sig med den gamla svenska vänkretsen. Men efter några år kändes det uttömt. Samtidigt hade mitt engagemang i foto ökat, jag hade en ny DSLR-kamera, och jag kollade lite på fotosidan och kände att här ville jag vara med. Det verkade roligare att ha en fotoblogg på en sådan här specialsajt för likasinnade än att ha den på någon allmän bloggsajt. Så det blev ett silvermedlemskap för mig.

Jag har inte ångrat mig, jag tycker fortfarande att fotobloggande är roligt. Jag hör inte till de flitigaste bloggarna, men när jag känner att jag har något att säga så svänger jag ihop en bloggpost. Eller om det är några foton jag särskilt gärna vill visa för mina bloggläsare.

När jag hållit på ett tag började mina läsare efterlysa uppladdade bilder. Så jag samlade ihop mig till att skapa några album och ladda upp lite grand. Så småningom gick jag också med i några grupper, jag tror Dogma var den första. Men jag har aldrig riktigt känt mig nöjd med mitt jobb med bilduppladdning. Det är som om jag inte riktigt visste vad jag ville med det. Visst är det kul att få kommentarer, men det får man ju inte ofta. Så kommentarer är inte i sig skäl nog att hålla på med det. Men jag har ofta funderat på om jag inte skulle kunna få ut mer av att ladda upp bilder. Självklart tittar jag en hel del på andras bilder, och rent allmänt kommenterar jag flitigare än vad jag själv får kommentarer. Inte så sällan markerar jag en bild jag gillar som favorit, och de bilderna återvänder jag till med jämna mellanrum.

För något år sedan la jag ned min gamla engelskspråkiga webbsajt. Jag hade startat den för att marknadsföra mina tjänster som webbsajtsnickare, och för att lära upp mig på Wordpress. Det var rätt kul att hålla på med Wordpress, som hela tiden blivit bara bättre. Men så bestämde jag mig för att pensionera mig från webbsnickrandet. Man tömmer ut det mesta, och jag tjänade i alla fall inte mycket på det. I stället ville jag lägga mera krut på fotohobbyn. Men jag ville ha en presentation av mig själv på engelska någonstans i alla fall, och så graderade jag upp till guldmedlemskap. Jag skrev en engelsk presentation och publicerade som inledning till min portfolio, och jag fixade till ett personligt utseende på den. Jag hade naturligtvis planer på att lägga upp en någorlunda genomarbetad samling med bilder också.

Det är bara att konstatera att det blev totalfiasko. Visst skapade jag några portfolioalbum, med ett fåtal bilder. Men om jag haft svårt att veta vad jag egentligen ville med mina vanliga album, så blev det dubbelt svårt att försöka åstadkomma en portfolio som jag var nöjd med. Jag återvände med jämna mellanrum till uppgiften, och gav lika snart upp igen.

Till sist kändes det pinsamt att ha denna halvgjorda portfolio, så jag tog bort den och begärde att få mitt medlemskap nedgraderat till silver igen.

Dessemellan har jag blivit medlem i öns fotoklubb, vars webbsajt jag pysslar om lite grand. Jag är inte så aktiv annars på den sajten, så jag får höra en del uppmuntrande tillrop om att ladda upp lite fler bilder. Men vi träffas varje vecka i klubben, och den sociala dimensionen i det här engagemanget är väldigt trevlig.

Och så hittade jag sajten Blipfoto. Det var ett tips från en klubbkompis.

Blipfoto bygger i grunden på idén om dagens bild, fastän en del nöjer sig med veckans eller månadens bild eller andra sporadiska uppladdningar. Men för mig är det en riktigt skojig utmaning att faktiskt ladda upp en nytagen bild varje dag. Jag gjorde det under december förra året för min blogg, och jag har hela tiden sedan dess funderat på om jag inte skulle sätta igång med det igen. Blipfoto har speciellt stöd för det, så jag bestämde mig för att pröva på.

Blipfoto är, liksom Fotosidan, en community. Men communitystödet på Blipfoto är mer rudimentärt. Man lägger upp en presentation av sig själv, och det finns diskussionsforum. När det gäller bilduppladdning så bygger den helt på (högst) en bild per kalenderdag, den s k fotojournalen. Vi kommenterar varandras bilder om vi känner för det, och det är mitt intryck att det är lättare att få kommentarer på Blipfoto än på Fotosidan. Man kan också prenumerera på de journaler man är mest intresserad av (jämför Fotosidans bevakningslista), och man kan samla på favoriter bland de andra fotografernas bilder. Men man kan inte besvara eller tacka för kommentarer man får, och inte heller kan jag tacka den som t ex börjar prenumererar på min journal. Och det finns ingen bloggfunktion.

Nu kringgår medlemmarna de här begränsningarna lite grand. Fotografen kan lägga in en egen kommentar till varje foto, och en del använder faktiskt den möjligheten till att skapa små bloggposter. Fördelen är att det alltid finns en bild knuten till varje bloggpost. Ingen semla utan mandelmassa, med andra ord! Och om man vill tacka någon annan fotograf så gör man det genom att lägga in en kommentar till någon bild, och där passa på att inflika sitt tack. Allt detta fungerar bättre än man skulle kunna tro. Mest kanske jag saknar en gästbok.

Det finns faktiskt till och med möjlighet att skapa en egen liten portfolio. Det kallas blipfolio på sajten. Det är en rätt begränsad funktion; man kan lägga upp max fem album med max femton foton i varje. Men om jag vill försöka med en portfolio igen, så räcker detta mer än väl för mina behov.  Vi får väl se hur det går.

Att hela sajten bygger på dagens bild gör deltagandet där till något som är lite annorlunda än Fotosidan. Gränssnittet är väldigt trevligt – rent, snyggt och lättarbetat. Så för mig känns Blipfoto som ett fint komplement till Fotosidan. Jag stannar kvar på Fotosidan och bloggar som vanligt, och när det gäller uppladdning på Fotosidan funderar jag på att satsa mer renodlat på de grupper jag där jag är medlem. Det ger mig ett tydligare mål för bilduppladdningen.

Dagens bild – nu också på Blipfoto

Dela: