Silja Fotograferar & Skriver

Jag är en självlärd, självupptäckt och själverkänd konstnär, fotograf och frilansjournalist som tror att jag är nå´t. Bloggredaktör Silja Sjödin sidvisningar sen Juli 2007

Den tunga freden

Insynen in i ett trasigt underliv möter mig vid entrén till krigsmuséet, en våldtagen kvinna ligger staty, utslängd med benen brett isär. Hon ligger där som ett intro till övriga krigsförande materiel från finska vinterkriget-- bomber, granater, allehanda handeldvapen med mera...

Adolf Hitlers kompis håller ställningarna.

Finland ligger i krig.

Sovjet anfaller Finland oprovocerat mitt i smällkalla vintern år 1939, centrala Helsingfors drabbas värst med 91 döda öch 268 sårade, i huvudsak kvinnor och barn.

Finsk krigsduglig moteld skickas upp i luftrummet, vid krigets utbrott skjuter finnarna ner 127 sovjetiska plan.

I huvudstaden dirigeras befolkningen till skyddsrummen.

I skyddsrummen finns värme, mjölkkanna och latrintunna med lock.

Här smäller det rejält, en bomb exploderar precis utanför, flyganfallet närmar sig hastigt och försvinner lika snabbt...

Sen går man upp och kollar vad som finns kvar.

På landsbygden är det lite värre. I 40-50 minusgrader springer kvinnor och barn över åkrarna för att ta skydd i skogen, bombraider mot enskilda skördar många offer, de är lätta måltavlor, de har inga kamouflagekläder. Ej heller skyddsrum. Såhär låg mormor och mamma, tätt tryckta och tittade upp mot himlen efter flygplan och bomber.

Alla andra hade kamouflage, t.o.m hästarna.

Finnen skidar snabbt genom terrängen, oberörd av den stränga kylan, ryssen hänger inte riktigt med. Med sina tunga pansarfordon faller de offer för mottis, de högar av bråte som splittrar deras framfart och strategiska anfall.

Det gick inte som de tänkt sig, röda armén irrar planlöst omkring i det finska vinterkrigets iskalla natt, frusna,  trötta, utsvultna, desperata.

I  skyttegravarna smattrar kulsprutorna till granatelden utanför.

Nästan 80.000 barn skickas iväg med tåg från Finland via Torneå- Haparanda, med adresslappar runt sina halsar lämnar de kriget, de klumpades ihop och fick ett gemensamt namn-- De Finska Krigsbarnen.

I boken FRIHETENS PRIS hyllas det finska vinterkrigets hjältar.

Helsingfors stad har nu bestämt att alla 80.000 krigsbarn skall får varsin namngiven staty som tillsammans med namngivna våldtagna kvinnor från krigstiden skall fylla huvudstadebs gator och torg, statyerna kommer att spridas med utgångsläge vid Mannerheim statyen utanför konstmuseet Kiasma.

Finland fick lämna ifrån sig en hel del land och en massevakuering på 400.000 finnar inleddes, mamma var en av dom. Det kallades för den tunga freden. Ingen var riktigt glad. I soldatstugan tar jag mig en kopp kaffe och mina ögon tåras. - Det är generna, säger sonen. - Ja, det är det nog svarar jag, jag sörjer nog det som aldrig fick sörjas. Den tunga freden. Man var inte riktigt glad. Och man var inte riktigt ledsen. Man bara var...

2010-02-03 11:00   F.Eliasson
Ännu en bra och intressant blogg. Stort tack för rapporten från muséet!
Svar från SiljaPhotography   2010-02-03 11:06 tack skall du ha fredrik för att du läser den :) och tack så mycket för berömmet :) hälsningar silja
2010-02-03 11:29   Rolf jansson
Hej Silja!Bra att du påminner oss om vilket helvet landet fick utstå vi smekte dessa ligister med hårs. Jag har överlevat mycket, som ej bör överlevas: vänakap,kärlek. Jag skall ännu överleva ett: mitt verk. Men du överlever mig, du,som tog bo i kärleken lik en flyttågel i ett varmt näste, du,som bredde skimmer över verket, som den molniga aftonens solglimt låter ljuset falla på en fattig åkerfåra, du,som jag nämnner vid det skönaste av namn, du,min längtan. mvh Rolf
Svar från SiljaPhotography   2010-02-03 12:02 tiden läker alla sår heter det ju-- tveksamt i finlands fall, jo, påminnelser behövs, info likaså för de som ännu inget vet, tusen tack för enormt vackra ord rolf :) hälsningar silja :)
2010-02-03 19:43   CarlaKajsa
Undrar om min mamma får stå staty...Hmmm... påminnelse är bra, kanske... Själv är jag uppväxt med alla historier och även det sätter sina spår, trots jag är född och uppvuxen i det här landet. Men det är som min avlidne far brukade säga (ursäkta nu svordomen) -Är du född i japan av finska föräldrar inte saaatan är du japan... (ska läsas med en rejäl basröst och brytning). Mantrat fick jag nog med modersmjölken :-) Bra blogg - som vanligt :-)
Svar från SiljaPhotography   2010-02-03 19:52 hejsan kajsa, ha ha, kan höra din pappas röst faktiskt, och hoppas att din mamma får stå staty en dag, det kan hon vara värd, tack för kommentaren, ha det så bra, kram silja :)
2010-02-03 20:37   Tomasz
Årets bästa inlägg på FS bloggar tycker jag. Finska historien, speciellt under kriget, är intressant. När jag läst det här blir jag väldigt sugen på att åka och titta på krigsmuséet, men det behövs ju nästan inte när du bloggat om det ;-) Nåja, nån gång kanske man kommer dit. Ha det bra så länge! /Thomas
Svar från SiljaPhotography   2010-02-03 20:50 ett tack låter så fjuttigt men jag är dig evigt tacksam tomas, för de fina orden, jag blev så djupt berörd av besöket på krigsmuséet, förstår att det finska vemodet och melankolin kanske bottnar i dessa händelser, jag mådde jättekonstigt imorse när jag vaknade, kände mig utsatt och sårbar, det måste vara genetiskt, cellminne som aktiverats, finnarna måste nog läkas och helas ifrån sina trauman, det är möjligt om krigen belyses även i dessa dagar, inte för att älta det förflutna utan för att förstå, släppa och gå vidare krigsmuséets utställning är enormt omfattande, ett besök räcker inte, jag kommer att gå dit flera gånger, kanske kan vi gå dit tillsammans en dag hälsningar silja :)
2010-02-03 21:50   canic
Håller med Thomas, kanske det bästa blogginlägget på länge (alla fall från Finland). Nu när allt gott är skrivet så får jag väl berätta att jag tillbringade en del tid på 50 och 60-talet i Fagersta (bodde där) och bland mina skolkamrater var det ungefär 30% finnar och finlandssvenskar. Mina 2 bästa kompisar härstammade från Hangö. Vi lekte krig förståss men inga Indianer o Cowboys utan Finnar och Vita! Många historier om Finska vinterkriget berättades av föräldrarna, vi läste Veinö Linna (eller hur han stavade) och hade bättre koll på den delen av historien än våra lärare i skolan. Riktigt kul att läsa ditt bidrag! Fyll gärna på. Må gott Silja! /nic
Svar från SiljaPhotography   2010-02-04 07:05 god morgon nils-erik och tusen tack för kommentaren och uppskattningen av blogginlägget, helt lätt är det inte att skriva om denna historien, känns som man pillar och petar i oläkta sår, oväntade känslomässiga reaktioner från min sida måste jag säga tänkte faktiskt imorse att "fylla på" med Finnar o Vita så det kommer nog ett blogginlägg om det med de många historierna om finska vinterkriget hade jag g-ä-r-n-a velat höra, tror också att du och dina lekkamrater har en hel del att tillföra, muntligen berättat är ju nåt helt annat än det skrivna ordet gå in i en bokhandel i finland och du finner ett oräkneligt antal boktitlar som handlar om finlands alla krig, tyvärr är historien oftast skriven av de vita, frihetsivrarna, de alltså som hade och fortfarande har makten och pengarna vilket innebär en sanning med modifikationer och förskönande efterkonstruktioner må gott själv, ha det så bra, hälsningar silja :)
2010-02-04 07:20   Tomasz
Tanken slog också mig att vi kunde göra sällskap, det vore kul! Senast jag var i Helsingfors var många år sedan så det börjar bli dags att göra återbesök. Just nu kanske jag till och med kan promenera över dit :-) /Thomas
Svar från SiljaPhotography   2010-02-04 07:59 ...eller åka skidor eller sparkstötting :) skämt åtsido, rekade mest på krigsmuséet igår, insåg hur mycket det finns att tanka in en idé är att ta med sig lunchboxen och göra en rejäl paus i rundturen, gissar att det går bra att inmundiga medhavd matsäck i soldatstugan om man ber snällt om lov innan på riksarkivet finns fler bilder, fick telefonnumret dit, ska leta efter bildmaterial från sortavala, där stuvades godsvagnar proppfulla med saker och evakuerade människor, bla min släkt på krigsmuséet fanns foton från personvagnar på helsingfors järnvägsstation, färdiga för avfärd och fraktgods stuvat i öppna vagnar från någonannastans, de vagnar jag letar efter ska vara sånadär godsvagnar med täckt tak men med skjutdörrar längs med sidorna kanske det tar ett par-tre dagar t.om, inklusive besök i bokhandeln, mycket är ju skrivet på svenska, de "vitas" språk här finns plats för övernattning, alltid någon som sover över på en madrass på ryamattan i storarummet, vi bor centralt dessutom på promenadavstånd till krigsmuséet, det är nog väldigt intressant att gå flera tillsammans och kolla, men det tar t-i-d som sagt välkommen över tomas :) hälsningar silja :)
2010-02-08 10:11   Susanne Andersson
Ett väldigt bra och berörande reportage! Det känns i hjärtat att läsa och se bilderna. *bamsekram te söstra mi*
Svar från SiljaPhotography   2010-02-08 17:38 tack susanne :)