Silja Fotograferar & Skriver

Jag är en självlärd, självupptäckt och själverkänd konstnär, fotograf och frilansjournalist som tror att jag är nå´t. Bloggredaktör Silja Sjödin sidvisningar sen Juli 2007

NÄR GRÅTER INGVAR KAMPRAD?

Cyklade till Sverige igårkväll och tog en sväng inne på Ikea strax innan stängningsdags. Tänkte ta mig en närmare titt på sprickorna i betonggolvet. Fullt synliga för var och en rämnar hela gången var och varannan meter i ett nästan regelbundet mönster av sprickor.

Har man en gång lagt märke till sprickbildningen i den 25.000 m2 gjutna betongytan så börjar man undra mer och mer för varje gång...men, vad är det för sprickor?

Enligt uppgift är IKEA HaparandaTornio det enda Ikeavaruhuset i hela världen med golvytan av betong blottlagd på detta viset, en uppgift som iochförsig självklart är omöjlig för mig att kontrollera. Det kan vara sant, det kan vara falskt. Kanske ser det exakt likadant ut i alla 202 varuhusen som finns utspridda i 43 länder. Då är säkert allt väl, inget att orda om. Om det inte hade varit för en händelse som jag råkade ut för...

Följ bara pilarna som är målade i betongen så ser man hur det har spruckit precis överallt i det stora varuhuset.

När jag promenerar omkring känns luften för första gången påfallande frisk och lätt att andas, lider inte av astma men inomhusluften är så obehagligt torr så jag undviker faktiskt att gå till Ikea, ingen större förlust för Ingvar Kamprad om vi skulla vara några stycken, har hört många klaga på den torra luften men detta har inte utgjor något hinder för shopping. Genom högtalarna hörs en proffsig kvinnoröst som rabblar nedräkningen mycket trevligt på svenska, finska, ryska och engelska att nu är det halvtimme kvar till stängning, nu är det kvart osv...

Om det har skett någon slags medveten justering i luftväxlingen eller om det är en tillfällighet förtäljer inte den återkommande kvinnorösten, det skulle vara intressant att veta.

Jag är ett stort Ingvar Kamprad-fan. Jag misstänker inte honom för några oegentligheter och jag respekterar honom enormt för hur han skapat sitt enorma livsverk Ikea och hur han har lyckats med detta underverk genom att lista sig. Då pratar jag inte om att han är högst upp på listan över Sveriges miljardärer, ej heller pratar jag om att han är 4:e på listan över världens rikaste, nej jag pratar om hans speciella sparsamhet där pengarna är ett medel och inte ett mål som går under Ingvar Kamprads specialuttryck "Man måste lista sig."

Detta skulle vara det gedigna receptet för de osannolika framgångarna, men jag vill tillägga en ytterligare faktor som jag är fullständigt övertygad om har varit en minst lika starkt bidragande orsak till världsuccén och det är IK:s intensiva umgänge i barndomen med sina två fantasi-indiankompisar och hur dessa togs på allvar av både honom själv och morfar som stod honom mycket nära och var den som utan att tvivla ställde upp med att låna 500 kronor till den då omyndiga smålandsynglingen som ville starta ett företag.

Med femhundra kronor på fickan och en affärsidé tog möbeljätten sina första stapplande steg men framgångarna berodde till lika stor del på att Ingvar kunde snappa upp medarbetares fantasifulla och konstiga ideér och ganska omgående förverkliga dem och omsätta dem i pengar. Min bestämda uppfattning är den att IK:s indiankompisar i hans egensinniga barndoms fantasivärld har lika stort inflytande på Ikeaframgången som pengarna. Lille Ingvars fantasier var alltid tagna på allra stösta allvar vilket gör att han kan ta andra människors fantasier på lika stort allvar idag, som vuxen. Så många av Ikeas 10.000 produkter som sett dagens ljus bara genom ett knäppt eller konstigt förslag som sedan omeldebart satts i produktion och blivit miljonsäljare. Denna kreativa djärvhet skulle inte finnas utan IK:s personliga förhållande till barndomens låtsaskompisar, de två indianerna.

I skuggan av framgångarna finns även fiaskon och misslyckanden i Ingvar Kamprads liv, om dessa talar han fritt och öppenhjärtligt i Bertil Torekulls bok där IK berättar förvånansvärt ofriserat utan tillrättaläggningar och utan minsta spår av högfärd eller storhetsvansinne, man blir minst sagt överraskad över kombinationen av att kunna ha huvudet så högt upp i det blå, att tillåta sig att sväva iväg över molnen med så stora vidgade vyer och samtidigt besitta ett så extremt jordnära sinnelag. Att IK kan visstas mycket tryggt i fantasiernas värld framgår klart och tydligt i boken men med en oförskräckt förmåga att dra ner ideér på det jordiska planet för att förverkliga dem och med en oerhörd snabbhet, tro och tillit omsätta dem i praktiken.

Men ibland misslyckas t.o.m Ingvar Kamprad. Fiaskon som man aldrig hört talas om, stolpskott som passerat obemärkta och än en gång slås jag med beundran om inte häpnad; Ingvar Kamprads förmåga att kort och gott konstatera att något gick åt skogen.  Därefter gråter han ut sina misslyckanden, misslyckanden som han avskyr lika mycket varje gång han drabbas.

Högt upp i det blå-- en vanlig arbetsdag för Ingvar Kamprad.

Men till min oerhörda förvåning så lägger han inte skulden på någon annan än sig själv. Han ger enormt mycket cred till sin kloka fru som uppfattat signalerna och varnat i tid men som han ändå negligerat. IK lägger ingen krut på att skylla ifrån sig eller dra med sig någon annan i ett fiasko. Han står för samtliga sina misslyckanden själv, otröstlig gråter Ingvar Kamprad ut, torkar därefter tårarna, släpper taget och kilar sen snabbt vidare till något annat nytt och spännande projekt som väntar på att plöjas ner i affärsverksamheten...

Ett flertal etableringar av IKEA varuhus har alltså misslyckats och absolut ingenting tyder på att världens nordligaste Ikeavaruhus HaparandaTornio skulle bli ett misslyckande, framgången har ju varit total om det inte vore för de mystiska sprickorna i betonggolvet. Å ena sidan är säkert läget under kontroll, å andra sidan kan just dessa indikera att så ej är fallet. Det återstår att se.

Betonggolvet gjutes på IkEA HaparandaTornio.

Jag hade tillstånd av totalenterpenören Peabs platschef att fotografera och dokumentera Ikeabygget, tills en vacker dag jag blev utan förvarning utskälld och utslängd utan förvarning. Platschefen öste förödmjukelser över mig i ett plötsligt utbrott. "Men herregud så förödmjukande sa jag till honom", inte för att jag tog något personlig, jag ville bara upplysa platschefen och göra honom uppmärksam på sitt knäppa beteende, han kunde bara sagt till mig helt lugnt, att nu fröken Sjödin får du inte lov att fotografera nåt mer här på Ikeabygget och jag självklart respekterat detta utan diskussion.

"Du har ingenting där att göra!!!" skrek han och såg med triumferande och överlägsen blick på mig då han trodde att han lyckats med att få in en fullträff genom att förolämpa mig. Peabs platschef syftade på arbetarebarackerna där de olika underentrepenörerna bytte om och hade sina fikarum. Om platschefen inte hade överreagerat utan bara informerat att fototillståndet gäller inte i barackerna så hade jag aldrig blivit misstänksam. Min bestämda uppfattning är den att om argumenten tryter så blir man agressiv, om man har något att dölja så försöker man med kränkningar och personangrepp.

Nu var det varken Peabs platschefs agressiva beteende eller förödmjukande påhopp som gjorde att jag inte kom tillbaka, budskapet gick fram att jag inte fick lov att fota mer på Ikeabygget för honom. Övertygad om att jag sett något som jag inte borde se tänkte jag att jag bidar min tid och ser vad som händer...

Ikeabygget var först och främst ett veckoarbete av en oändlig ström av underenterpenörer som avlöste varandra allteftersom det gigantiska projektet tog form med Peab, en av byggbranschen allra största inom sin genre, som totalentrepenör. En söndag var jag i en barack och snackade med ett par killar som var underentrepenörer, den ena var spik nykter, den andra var påtagligt berusad och det stod en 75:a på bordet. De hade fått bakläxa och var kallade att komma tillbaka och fixa den anordning som de var ansvariga för, en slags reglage som sitter inuti brandväggen som skall röra sig fritt upp och ner i sina skenor, men som var fastgjutet istället vilket det absolut inte ska vara.

Som världens nordligaste varuhus krävs specialkompetens för byggen i dessa klimatförhållanden, bl.a skall en så stor vägg som en brandvägg på en byggnad på 25.000m2 kunna vara rörlig i takt med köldknäppar då marken fryser och tinar om vartannat. Detta frestar på en så stor yta och denna ansträgning kan avledas genom skenor som rör sig med och anpassar byggnaden efter väderväxlingarna. Den berusade berättade och visade för mig de av misstag ihopgjutna skenorna och sa att dessa måste åtgärdas så att de löper fritt. Kanske fuskades det med detta, kanske ej.

Tidsschemat var enormt pressat på Ikeabygget. Här skall brandväggen stå.

Iallafall så var det inte min sak, jag var inte där för att lägga mig i eller snoka, jag ville bara fota denna historiska händelse, ingenting annat och jag hade varken brytt mig om brandväggen eller den fulla underentrepenören om det inte vore för platchefens omotiverade utbrott med agressiva kränkningar riktade mot mig personligen. Jag hade inte fäst mig avsevärt om det inte vore för att Peabs platschef gallskrek att jag har ingenting i barackerna att göra. Jag vill passa på att nämna att det var byggjobbarna själva som bjöd in mig, annars skulle jag aldrig satt min fot där utan att fråga om lov först.

Jag misstänker inte Ingvar Kamprad för några oegentligheter, han är hederligheten själv. Rakryggad och ärlig lämnar han över ansvaret helt och hållet till en totalentrepenör som Peab och en massa andra aktörer som vill ha sin del av kakan och han kan bara hoppas och tro att alla andra är lika ärliga som han själv är...

Om det skulle visa sig längre fram att sprickbildningen i betonggolvet förvärras på ett sådant sätt att allting måste gjutas om efter att först korrigerat de eventuellt felaktigt fastgjutna skenorna inuti brandväggen, ja då får Peab agera snabbt och ta på sig ansvaret och rätta till bristerna.

Om jag känner Ingvar rätt så kommer han bara att sedvanligt gråta ut och lägga Ikea HaparandaTornio åt handlingarna som ännu ett fruktansvärt misslyckande som han så innerligt avskyr men som han är beredd att släppa och gå vidare. Med borttorkade tårar från sin kind går Ingvar Kamprad vidare under tiden Peab försöker hitta syndabockar och någon att skylla ifrån sig på...

Läs mer om Peab och Ikeabygget:

Varför ljuger Peab om Ikeabygget?

INGVAR KAMPRADS FÖRMÖGENHET VÄXER

Läs mer om Peab och Asfaltkartellen:

ASFALTKARTELLEN AVSLÖJAD

Andra bloggar om IKEA

Andra bloggar om Peab

Andra bloggar om Ingvar Kamprad

2007-07-17 09:34   optimal
intresant artikel/ Bert