Mina bilder och tankar för dagen

Vad man minns…. 3

Thailand fruktade länge en HIV/AIDS-katastrof. Och det fanns anledning till oro. Dels beroende på den ständigt ökande turistströmmen, dels på en utbredd inhemsk prostitution.

Det började redan under Vietnamnkriget då tusentals amerikanska soldater på permis invaderade PatPong i Bankok och kuststäderna i jakt på "avkoppling". Sen kom massturismen från jordens alla hörn och långt ifrån allt var oskyldig familjeturism. 

Man kan tycka och tänka mycket om detta, men oavsett moraluppfattning så har Thailand ändå klarat sig hyfsat jämfört med flera drabbade afrikanska länder. Mycket tack vare ett intensivt upplysningsarbete, myndighetskampanjer  och en vid spridning och subventioner av främst kondomer till befolkningen.

Jag reste med dåvarande svenska AIDS-delegationen för att samla fakta om de kampanjer som thailändska staten initierade på 90-talet

Men hur mycket ansträngningar som gjordes nådde inte upplysningen alltid alla. 

Bilden tog jag utanför en bordell i Chiang Mai i norra Thailand. Hon på bilden - som var en han, brukade jobba ett par kvällar i veckan för att dryga ut hushållskassan. Kunderna var mest thailändare. Turisterna ryggar alltid inför transsexuella, som hon sa.

En särskild taxi-chaufför brukade också alltid dyka upp vid hotellet. Vi snackade ofta med varandra om ditt och datt, om hur han jobbade dag och natt för att bekosta sonens universitetsstudier och om drömmen om en bättre framtid. En kväll drack vi öl.

Han skämdes inte för att berätta att han då och då brukade besöka den lokala bordellen. För att koppla av, som han sa.

- Men är du inte rädd för att bli HIV-smittad?, undrade jag.

Han tänkte efter en stund.

- No, no… I always visit the same place and the same girl

- Men hon kan ju ha hur många andra kunder som helst förutom dig, sa jag.

- Maybe so… but you know... she is my special lady….

Sen tog vi en öl till och talade inte mer om saken.

Inlagt 2014-05-04 23:30 | Läst 2541 ggr. | Permalink
Fin bild men tragiskt öde. Tycker mig se något sorgligt men också lite trotsigt i ansiktsuttrycket. Armarna i kors känns samtidigt lite undergivet.
Svar från per-erik åström 2014-05-05 23:37
Tack för dina ord.. Precis det du skriver såg jag oockså där och då.
Med vänlig hälsning,/per-erik
Ett starkt minne som berättar mycket om varför det är som det är. Och en bra bild.
/Göran
Svar från per-erik åström 2014-05-05 23:34
Tack Göran. Vi syns/pe