Mina bilder och tankar för dagen

Dessa dagar och minnen

Dessa fasans dagar efter terrordåden i Paris…

Jag minns hur vi smet från notan på la Cupole.
Med Gitanes, papier mais, fräckt hängande i mungipan.
Och jag minns nätterna på Hotel Istria. Vi bodde i samma rum som en gång Majakovskij och Lili Brik.
Och jag kommer ihåg hur vi till slut hittade till Jim Morrisons grav på Père-Lachaise.
Och den där veckan då Christo slog in Pont Neuf i ett gigantiskt guldtäcke. Fantastique!
Festen ville aldrig ta slut.
När vi grät till Leo Ferre och spelade Johnny Halliday på högsta volym.
Och den där gången när vi gick upp på ambassaden, ljög om att vi blivit bestulna, och fick tågbiljetter hem.
All pastis och allt survin. Alla diskussioner.

Och jag minns mycket väl Charlie Hebdo, och hur alla skrattade över varje nytt nummer.
Paris i mitt hjärta. 
Under asfalten fanns en strand.

Dessa fasans dagar efter terrordåden samlades vi idag söndag 2015-01-11 på Sergels torg i Stockholm. För att hedra de döda med höjda pennor. Jag kände, konstigt nog, ett inre lugn. Bakom sorgen i mångas ögon såg jag samma lugn, en fridfull insikt om att vi alla en gång också ska dö.

Vi, men aldrig Charlie.

Inlagt 2015-01-11 16:47 | Läst 2468 ggr. | Permalink
Väl skrivet! Så är det för oss som blir äldre. Man minns - och inget är som tidigare. Hemska punkthändelser som nu i Paris accentuerar saken.
Svar från per-erik åström 2015-01-12 12:36
Tack Peter. Minnet är förunderligt…
mvh/per-erik
Fint skrivet...
Svar från per-erik åström 2015-01-12 12:36
Tack Ingela. Man gör så gott man kan.
mvh/per-erik
Mycket bra!
Svar från per-erik åström 2015-01-12 12:37
Tack Stefan. Du gör mig glad.
mvh/per-erik
Väl skrivet.
Svar från per-erik åström 2015-01-12 18:06
Tack!
mvh/per-erik åström