Mina bilder och tankar för dagen

Den enda bilden

Jag minns hur vi gick gata upp och gata ner i Paris för att hitta den där klänningen. Och jag minns den fantastiska middagen på den lilla bistron bakom Operan. Jag tog massor av bilder då, vackra och viktiga bilder.

Men från när vi sedan gifte oss i Stockholms Stadshus - en akt som tog max 45 sekunder,  finns bara den här kopian kvar. En utomstående tog den. Inte ens negativet finns kvar.

Lustigt hur fotografer fungerar. Och inte.

Inlagt 2015-07-17 07:37 | Läst 1983 ggr. | Permalink
Jag skulle en gång plåta en av mina äldsta vänners bröllop. Det är väl ingen överdrift att säga att den blivande bruden inte tillhörde mina favoriter, men det var ju inte jag som skulle vigas vid henne. Emellertid inträffade något som aldrig hänt mig tidigare - eller senare: jag öppnade kameralocket utan att ha vevat tillbaka filmen! Detta hände sig på kvällen efter vigseln, som varit minutkort i ett gammalt rådhus. Någon bild gick till nöds att rädda men inte dom som jag tänkt mig. Ett halvår senare hade dom skiljt sig. Så kan det också gå, fast jag tror inte att felet var mitt.
Ha det så gott!
/Göran
Svar från per-erik åström 2015-07-17 14:58
Så har det inte gått för oss..... 24 år senare är det fortfarande ett självklart förhållande.