Hundfotograf blir jag aldrig

För några årtionden sedan köpte jag en Volvo Duett av en känd hundfotograf vid namn Åke Wintzell. Han  ansågs då närmast som "hovfotograf" på landets hundutställningar och i tidningen Hundsport. Anledningen till att jag minns hans namn är att jag nästan alltid haft hund och vid några tillfällen ställt ut hundar, alltifrån schäfer, schnauzer, labrador och till den hund jag har nu, en lapsk vallhund. Och fanns alltid på plats fanns Åke Wintzell. Jag kommer ihåg hans mobila studio, några lampor, blixt och en Hasselbladare och jag minns hur han hade en medhjälpare som lockade hundarna med godis så att dom sträckte på sig i de där tjusiga poserna som jag själv aldrig lyckats få till på mina hundbilder. Främst därför att hundars uttryck växlar blixtsnabbt, de gör ett kast med kroppen och bilden är borta.

  Men nu var det Duetten det gällde. Och Åke Wintzell hade en sådan, i originalfärg och allt. Jag slog till eftersom avsikten med bilen var en kärlekssemester till Frankrike. Bara hon och jag och en Volvo Duett, som var perfekt på det sättet att om man tog bort baksätet så rymde den en 200x120 madrass och med lite gardiner blev den ett riktigt mysigt krypin. Det började jättefint. Vi riktigt flög fram utefter E4;an mot Helsingborg och övernattade där med allt vad det innebar i vårt mobila krypin. Dag två på morgonen skrek det betänkligt i motorn när jag vred om startnyckeln och rudis som jag var tänkte jag inte mer på det. Fort genom Danmark och vidare ut på tyska Autobahn utan en tanke på ett bilskrällets oledade rattstång var direkt dödande vid en krock. Nånstans i södra Tyskland steg så temperaturen betänkligt och vi rullade in på en mack. "Aha - der Wassergerät ist kaputt", sa mannen på macken efter en snabb inspektion. Det lät som att han kunde sin sak. Vattenpumpen var åt helvete helt enkelt. Vi övernattade på ett enkelt motell i närheten och nästa dag byttes vattenpumpen på en liten verkstad. "Aber gut", sa reparatören och vi betalade vackert med ungefär halva reskassan. Jag minns att jag förbannade den där hundfotografen....

Vi kom till Alsace i norra Frankrike när vi blev omkörda av en tysk som viftade in oss till vägkanten. "Etwas ist fehl mit ihrem wagen. Er stinkt!" Och det hade han rätt i. En av cylindrarna hade gett upp och vi bestämde helt sonika att göra en 180-gradare och med Lützens dimma efter oss vände vi kosan mot Sverige igen. Mycket tutande blev det av irriterade tyskar bakom oss... men väl i Malmö lyckades vi snabbt kränga av bilen så det räckte till tågbiljetterna hem och en hotellövernattning. Jag dubbelsvor åt hundfotografen....

Och kanske är det därför jag har svårt att fotografera jyckar trots att jag verkligen älskar hundar. När jag försökt blir det inte bra helt enkelt. Här är två relativt ok bilder, dels på vår nuvarande hund, dels på dotterns. Relativt ok som familjebilder, men inte särskilt bra som hundbilder. 

En som också tycker mycket om hund är Alf Johansson, en av fotokompisarna i fyra fotografer (www.fyrafotografer.se). I sin blogg har han har berättat om sina tidigare hundar på ett vackert sätt, om glädjen att leva med hund och om sorgen när de blev för gamla och lämnade jordelivet. Men nu har Affe sörjt klart och skaffat sig ett yrväder, en collie-grabb på 12 veckor som lystrar till namnet Tobbe. Jag träffade Tobbe och hans husse som hastigast idag. Och försökte ta en vettig bild med iFåånen. Naturligtvis rörde sig Tobbe som en hal ål hela tiden, jag försökte hänga med i rörelsen och klippte halva Alfs pannan av bara farten. Återigen konstaterade jag att någon hundfotograf blir jag aldrig.

Och aldrig mer att jag köper en gammal bil av någon hundfotograf heller...

2016-10-20 20:05   alf109

Kul berättelse. :)
Från det ena till det andra så tror jag att jag kan fixa fram en gammal bil som du kan få köpa, ett garanterat fynd! :) ;)
/Affe

Ingela Ring 2016-10-20 21:22

Kul att du fått en ny kompis Alf.

alf109 2016-10-20 21:34

Jo efter lång väntan hittade jag äntligen en ny kompis. :)

2016-10-20 20:07   JeannaQ

Intressant läsning, trevligt med litet "vardagsliv", det förhöjer livskvaliteten att uppleva igenkännelsefaktorer.
Känner mark under fötterna av din berättelse.

2016-10-20 20:43   Flash Gordon

Kul historia. Nog för jag har många hundhistorier men de har inget samband med mina bilar. Några gillar att åka i dem en del andra inte så mycket.
Att fota hundar är en konst. Det är ett av skälen till att jag har kameror med snabbt följande fokus och alltid kör autofokus. Det finns ingen chans att köra med manuellt fokus på en galen flatte som dundrar fram bland träden som en trimmad crossmaskin.
Förresten är tiden för att ta sådana bilder nu över. Det fungerar bara när det är bra med ljus. Slutartiden måste ligga på 1/1600 del eller bättre och sedan vara ljustnog så AF kan hänga med i svängarna.
Så först när det blir snö och någon solig dag går det att ta nya bilder. Här en från min gamla jycke som nu springer runt i de sälla jaktmarkerna. http://www.fotosidan.se/gallery/viewpiclarge/374473/2209402.htm

JeannaQ 2016-10-20 21:50

Fin bild av din collie Mats, beklagar att han springer i himlen nu, han kanske var till åren?
Svårt kommentera via länken, kunde inte scrolla. / Jeanna

2016-10-20 21:21   Ingela Ring

Rolig historia får mig att tänka tillbaka. Mormor köpte Åke Wintzells bok "nordens hundar" till "oss". Det vill säga "mig" när jag var 11 år, hon tittade igenom boken och sedan fick jag den. Minns att Volvo Duett var näst Volvo PV den vanligaste bilen på hundklubben när jag växte upp, men det var förmodligen ett osäkert begagnat köp. Är ingen hundsportare idag men jag fotar hundar när de dyker men blir nog aldrig Åke Wintzell ;-)

2016-10-20 21:31   Svedje

Härligt kåseri som väcker ett flertal bil- och hundminnen. Jag tänker att alla tre av bilderna är värdefulla just för att de visar att hundarna är familjemedlemmar. Sedan har jag för mig att avklippta huvuden fortfarande är en trend, men där kan jag förstås ha fel.

2016-10-20 23:34   Sabud

Rolig historia och kul att se Affes nya jycke, en morsk krabat ser det ut att vara;)

/Stephan

2016-10-20 23:51   Heritage 73

Fantastiskt rolig historia och bra berättad. Jag trodde att Volvo Duett var i princip outslitliga bilar men där hade jag tydligen fel. Själv har jag bara fotat vår egen hund, en bordercollieblandning som gick bort för tre år sedan, då tretton år gammal. Resultatet blev väl aldrig helt lyckat. Men jag tittade på en hundfotograf i en zoobutik för några år sedan, han var mycket duktig, han gjorde något litet visslande eller något annat ljud och då sträckte hunden på sig och tittade mot kameran. Men det fungerade ju eftersom det var tyst i affären, på en hundutställning är det väl ett jävla liv, kan jag tänka.

2016-10-21 13:07   Benganbus

Berättelsen om Duett väcker minnen! :)
En kompis till mig hade en Duett och med den gjorde vi många skidresor upp till övre Norrland och Norge! Vi körde ofta på nätterna mitt i vintern och hoppades att det skulle bli fel på bilen så vi kunde få testa den överlevnadsutrusning vi hade med oss! Trangiakök, mat, yxa, ved, sovsäckar osv! Men icke, Duetten den bara gick och gick! Så på så sätt va det en tråkig bil! Men visst la grejer av, men det va bara att svänga in på närmaste bildskrot och köpa en ny generator! :)
Vilka bilar det fanns förr! ;)
/B

Svar från per-erik åström 2016-10-21 16:24

Fördelen var att man begtep sig på dåtidens motoärer och kunde reparera mycket själv. Men dom rostade snabbt.
Hörs/per-erik