Första bilden efter min stroke

 Idag tog jag på mig ett fotojobb, ett uppdrag. Det tillhör ovanligheterna eftersom jag inte söker beställningsjobb, har aldrig gjort. Konstigt kan tyckas, lite snobbigt t o m. Men sanningen är att jag har fullt upp med mina egna bilder och projekt. Min kärlek till stillbilden vill jag därför hålla för mig själv.Kanske är jag också lite nervös över förväntningarna från en beställare. Men idag gjorde jag ändå ett "knäck", två författarporträtt för en pressrelease från ett förlag för en ny bok.

Stressigt, trycka av några exponeringar på en kaffekvart i en orekad miljö. Precis de förutsättningar man inte vill ha. Men jag såg det som en utmaning eftersom jag sedan tre månader knallar omkring med en rollator efter en stroke. Höger hand och höger arm är i ett visset skick, även om det långsamt blir bättre. Därför tänkte jag att det vore väl faan om det inte skulle gå. Och det gick. Förläggaren bläddrade igenom bilderna på kameraskärmen och var uppenbart förtjust. Jag tyckte väl sådär. Det får duga som man säger. Skarpt och fint. Efter lite photoshop blir det mesta bra.

Men det kändes ändå bara som"bruksbilder". Inte som de bilder jag själv gillar, inte som de bilder jag själv tar.

Men när själva plåtningen var klar lutade sig en av författarna mot en vägg och slöt ögonen. DÄR såg jag bilden. Den lilla Fuji-kameran runt halsen gjorde jobbet på en 30-dels sekund. I min högra hand dessutom.

Sedan gav jag mig iväg, stödd på rollatorn, tog 4:ans buss hem till Södermalm och "framkallade" bilden. 

Kanske är det trots allt inte slutplåtat för min del, tänkte jag, trots den smäll som stroken inneburit. Tänkte också på den tjeckiske fotografen Josef Sudek som förlorade sin högra arm i första världskriget men likväl gick omkring i Prag och Paris och plåtade med en gigantisk storformatskamera. Han tog bilder som tillhör några av den fotografiska historiens finaste verk.

"Allt går bara man vill", som min farmor brukade säga....

Samma dag

Igår torsdag. En märklig dag. 
Samma förmiddag som jag äntligen fick första exet av min och Doris Dahlins bok om flyktigar i en norrländsk kommun gav också polisen i Göteborg demonstrationstillstånd till den öppet nazistiska organisationen Nordiska Motståndsrörelsen.

Tillståndet avser dagarna då Bokmässan sker i Göteborg i slutet av september. Dagarna då vår bok officiellt släpps.
Boken - "I väntan på besked"  (utges av Libris förlag) handlar om några av de människoöden vi mött under ett år, människor som flytt för sina liv och som nu sitter i väntan på förläggningar. Den handlar om djupa livserfarenheter, ödmjukhet, humor, rädsla och styrka.

Nordiska Motståndsrörelsens demonstrationer i Göteborg kommer att vara ett direkt angrepp på allt vad vår bok handlar om; det civila samhället och rätten att få vara - och bli behandlad som, en människa.