Silverpixel

Hardcore Superstar i garaget pressade upp ISO't till 25600

Radiokanalen Bandit Rock hade tidigare en tävling där priset var att  gruppen Hardcore Superstar kom hem till vinnaren och spelade i deras garage. Riktigt trevlig idé där det finns andra band som gjort liknade tidigare, tex. Foo Fighters.  Jag lyckades till denna spelning hos vinnaren i Gamla Uppsala låna Nikons 14-24 då jag anade att det skulle bli trångt men det var inte i närheten så trångt som det var mörkt.  Gasklockorna i Gävle har jag fotat i och de kan vara mörkare än insidan på en sotad säck. 

ISO 6400 - (14  mm/D700 @ 1/30 sek - f2.8 )

Två glödlampor i taket och lite sidoljus ifrån en reflekterande bildprojektor - thats it- Ville inte köra med blixt men det lustiga är att i bilden ovan som jag anser håller är upplyst av blixtljus från en tredjepart, så mycket för den "inställningen". 

ISO 25600 -  (14 mm/D700 @ 1/45 sek - f2.8 )

För att få med någon form av detaljer i publiken pressade jag upp ISO till max. Har aldrig varit upp så högt på skalan men då bilderna ändå bara stannar på bildskärmen och inte ska i tryck funkar det. Slutartiderna blev ändå långa, i denna bild är den bara 1/45 sek så med en energisk sångare är det svårt att frysa rörelsen. Tre låtar sen var det dags att backa ut ur garaget.

Är du sugen på fler musikbilder så kolla in mitt galleri med bilder från GetAwayRock.

Dela:

Släpp taget om bildskapandet - då kommer glädjen tillbaka

Satt på tåget ner till Göteborg och lyssnade klart på ljudboken Tjärven – av John Ajvide Lindqvist då det slog mig att Kapplasse vid den uppländska kusten har blivit lite av en tillflyktsort för mig den senaste tiden. Varför det är så vet jag inte riktigt. När jag gick igenom mina bilder från en tidigare vända vid Kapplasse så hittade jag denna. Omedvetet eller inte, slump eller inte så tog jag bilden.

Att hitta ansikten i naturen är ett tips som jag fått av Terje Hellesö. Jag vet och antagligen också du som läser detta att han har gjort fel i sitt fotografiska utövande nyligen men om vi lämnar det därhän för nu. För tre-fyra år sedan lyssnade jag på en föreläsning han höll och den gav mig en hel del inspiration men gav mig framförallt glädje i att börja fotografera igen. Att våga släppa taget om bildskapandet och bara låta processen löpa och se vart det tar vägen. Inte känna pressen att man måste komma hem med något utan att det är aktiviteten som räknas. Då kommer glädjen tillbaka.

"Tänker du strunta i havet nu då?
- Inte alls, utbrast pappan. Struntar jag i dig fast jag inte förstår varför du bär dig fånigt åt?
Alla skrattade.
- Ni förstår, sa pappan och lutade sig framåt. Havet är en stor varelse som ibland är på
gott humör och ibland är på dåligt humör. Det är alldeles omöjligt för oss att veta varför.
Men om vi tycker om havet så gör det ingenting. Man tar det ena med det andra."

Modern Talking blir jag inte sugen på att höra igen men väl att läsa Pappan och Havet – av Tove Jansson.

Dela: