Straight Cycling 24

                              (Leica M6, 35 mm, HP5+)

I förra veckan, på Kungsholmen, så passerar jag ett cykelbud som står och pratar med en kompis. Ser direkt något spännande med hans cykel, så jag stannar och vi pratas vid några minuter, och se'n tar jag några bilder.




Så,
är det någon annan som kan säga något om hans cykel!!?? :) 

*
För övrigt så håller jag på att skanna en del äldre negativ. Hittar en del bilder bland negativen jag inte sett tidigare!? :)

Bilderna nedan är från tidigt 1960-tal.
Här är bla en bild tagen på insidan av en spårvagn.

                                   (Leica M2, Canon 35 mm, Tri-X)

Här är en plattsättare eller vad man kan kalla det. "Friserar" stenarna på stället.
Och det var inte så mycket skyddsutrustning på den tiden.

                                          (Leica M2, Canon 35 mm, Tri-X)

Å så en annan bild! 
Se'n helgkväll på Skeppsbron! ;) :)

    (Tror bilden är tagen med en (svart) Canon VI-T med Canon 1:1,2/50 mm, och Tri-X)

Ok, det blev inte så mycket "tänkar-snack" i detta nummer av Bloggen...
Hoppas det ändå är Ok?
Lovar att skärpa mig till nästa nummer!!  ;) :)

/Bengan

Ps.
Och som ni redan förstått så är jag cykelintresserad.... 
Började cykla i sta'n på sent 1940-tal, sedan litet tävlande på 1970-80 talet,
å fortfarande litet "glidar-cykling" på ett hembygge, en Metisse! :)

Och så har jag ju "hittat" en Chessini-ram i garaget, då får jag tankar på en Fixie... :)

Straight (om Slussen) 23

                                                       (Leica M6, Voigtländer ASP 15 mm, Tri-X)

Slussenområdet i Stockholm, och tågen mot Saltsjöbaden.

För mig är ett återvändande till tidigare fotograferingsplatser ofta bra.
Jag upptäcker dels saker jag inte sett tidigare, och så känner jag mig litet mer "hemma" och min fotografering blir då också litet mer avspänd... :)

Har fotograferat ett tiotal gånger här vid tågen mot Saltsjöbanan.
En av anledningarna är den speciella miljön, mörkt, trångt och nästan alltid mycket folk.
En annan anledning är att Slussen sannolikt kommer att byggas om, och då försvinner den här platsen....

Och nästan alltid så träffar man nå'n att prata med. Tidningsutdelare, korvförsäljare, brödförsäljare http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/445836.htm
eller tågförare http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/482674.htm

Och uppe på markplanet finns ju frisören..  (Som jag visat en bild på tidigare i Bloggen)


Och så till bilden ovan.
DN hade specialpris på tidningen den här dagen, och flera försäljare ute, det märkte jag redan när jag gick ut från Södra Station!  :)
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/420358.htm

Och så när jag kom till Slussen/Saltsjöbanan så blev det en bild på en annan DN-försäljare.
Och även litet snack.
Om DN, om Slussen, om Södermalm och varför jag fotograferade just här.

Och vad vill jag säga med det här Blogg-inlägget då...
Jo som sagt,
så tror det är bra att återvända till intressanta motivplatser, man upptäcker ofta ännu fler saker att fotografera! :)

Och se'n, som nästan alltid vid all stadsfotografering, så brukar man hitta nå'n att snacka med!
Å de e x-tra trevligt! :)

/Bengan

Straight Photography 22

                                                 (Leica M6, Canon 1,5/35 mm, Neg CO-film 400 ASA)

"Stadsreportage".

För fjorton dagar sedan var jag på besök i mina gamla hemtrakter, i "Sibirien"
på Norrmalm i Stockholm.
Hade en timme tillgodo innan ett möte, så jag gick först ned till Stadsbiblioteket vid Sveavägen för att se om det fanns läge för några inomhusbilder, men det stod några fula hänvisningsskyltar i ingången som förstörde motivtankarna....
Här är en tidigare bild på samma plats.
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/761910.htm

Gick tillbaka till Roslagsgatan och in i musikaffären Jam. (Jam ligger i fd biografen Orions lokaler)
Hade varit där några år tidigare och tagit några bilder av Richard, som håller ett litet café som ligger alldeles innanför dörren på Jam.
Här är den förra bilden
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/373997.htm

Richard kom inte ihåg mig vid första anblicken, men efter några ord om förra besöket, och då jag även nu viftade med min Leica, då kom han ihåg mig!  ;)

Richard är Designer och kommer från USA, men har bott i Stockholm i en 15 år, men vill ändå föra diskussioner på sitt eget språk! :)
Richard kan mycket om amerikansk fotografi, så det blev en del intressanta saker igen om Arbus, Model, Steichen, mfl, samt den tråkiga nyheten att Richards lilla café snart stänger. Jam behöver utrymmet.
Passade på att ta några bilder på Richard i sitt café igen.

Och för att knyta ihop rubriken "Stadsreportage", med en gatufotofundering, så underlättas mitt "stadsfotograferande" ofta av samtal med det tilltänkta motivet....
För jag är nyfiken på människor! :)

Ett slags gatufototips alltså! :)

/Bengan

Straight (om fototeknik) 21

Obs, bilden ska va så här!  Han ligger å läser så här faktiskt!  :)

Då jag har haft mycket snack om Pictorialismen sista tiden i Bloggen,
och om fotoutsällningar, bildtänk och så'nt, och det kan såklart trötta,
så kommer här litet tekniksnack om en kamera, och litet teknik vad gäller den kameran.

Min första "riktiga" kamera det var en Leica 1 och året va 1959.
Och med första rullen så vill man ju pröva å ta litet udda bilder... ni vet själva va?  ;)


Så bilden ovan är en av de första bilderna jag tog med den Leican!
Fotograferad med en Leica 1, optik en fast Elmar 1:3,5/5 cm.
Film Ilford HPS Hypersensitive Pancromatic och sannolikt med en filmkänslighet på en 22 DIN c:a!?
Exponeringen var alltid en gissning, med då det inte fanns så mycket att välja på åt det ena hållet, i dåligt ljus alltså, så va det Bl 3,5 och en 1/20 del.

Sedan måste ju kameran testas utomhus också såklart!
För att kolla skärpan även där!
Och stora händelser kan väl vara värt att fotografera!
Och då dom hittat Regalskepper Wasa utanför Kastellholmen i Stockholm, så blev det såklart några bilder därifrån. (Bilden som är nedtill på denna Blogg)
Tror det är Bl 8 och en 1/100 del

Å den här Leican hade faktiskt fast optik, men ingen avståndsmätare eller exponeringsmätare,
utan man "syftade" in avståndet, drog fram filmen, ställde bländare/tid, och tryckte av.
Exponeringstips fanns på filmkartongen. (Men bara för utomhusbruk).
Kameran "hängde" med några år, då den va liten och kompakt.

Ok, det blev inte så långt idag, och hoppas tekniksnacket inte tröttat ut er!

Och vad funderar jag på att skriva om i nästa blogg....?
Jo, jag funderar på varför vissa fotografer blir kända....
Det kanske jag skriver ned några rader om..

Tills dess, ha det bra!
/Bengan 

Ps. Saknade min första Leica efter några år, så jag köpte en liknande, en Leica Standard.
Här en beskrivning.
http://www.fotosidan.se/reviews/viewreviews.htm?ID=5548

Och här i ett av mina Album ligger två bilder tagna med den. (Leica Standard 1932)
http://www.fotosidan.se/gallery/view.htm?ID=108161

Och här är som sagt bilden ut mot Wasa.

Straight (om Sally Mann) 20

Besök på Kulturhuset för att titta på Sally Mann's bilder.

Har sett några av Sally Mann's bilder tidigare, även läst om henne, och följt debatten vad gäller hennes bilder på sina barn.
Och de bilder som visades på Kulturhuset är bara ett litet urval av hennes bilder.

Hon visade ett antal fina bilder på sina barn. "Immediate Family".
(Några få av bilderna hade jag kanske ändå litet svårt att förstå motivet med...)
Men Ok, så är det, smaken är olika!

Och visst är hon intressant som fotograf även i Sverige, men tror att hennes bilder, och sätt att arbeta, och hennes bildmotiv, samt att hon är kvinna, intresserar/provocerar än mer i andra kulturer, där det finns starka spänningar i samhället, som då i tex USA.

Upplever också att Sally Mann har starka band med den sk. Pictorialismen.
(Eller konstnärstiden som den kallades i Sverige. Har skrivit om det tidigare)
Så kortfattat,
när amatörfotografin kom igång sen't 1800-tal, så ville man inom fotokonstnärskretsar skilja sin fotokonst från den "enkla" amatörfotografin, och visade då fram komplicerade fotograferingssätt och tillika "bildframkallningar", just för att visa hur svår riktig fotokonst var, samt även visa sitt släktskap med den riktiga konsten = oljemåleriet.
En av orsakerna var att det hade blivit mycket lättare att fotografera.
Budskapet från tex Kodak var: "You Press the Button, We Do the Rest”.


Och vad gäller Sally Mann's (stora) ansiktsbilder,"What Remains",  se bild ovan,
som också visas på Kulturhuset, bilder som är tagna på hennes (nu äldre) barn, 
känns litet svårtolkade...
Sannolikt kan bilderna upplevas annorlunda om man känner personerna, 
då kan säkert betraktandet av dessa difussa ansikten bli starkt känslomässiga...

Och Sally Mann's naturbilder är mycket vackra, litet drömlika. (”Deep South”)

Jag imponeras mest av henne som konstnär, som en sökande konstnär, prövande och brinnande i sitt konstnärsskap....det är inte så vanligt.
Så visst är hon intressant! 

Så har du tillfälle, se Sally Mann på Kulturhuset!

Jag skall nog själv försöka gå dit en gång till...
 

/Bengan

Ps.
Att titta på bilder är en mycket viktig punkt "för att bli en bra fotograf..."
och på BRA bilder!
Positiv inlärning! ;)

/B

Ps. 2
Det är bildvisning på Café Puck också! (Hornsgatan 32 i Stockholm)
Fyra gatufotografer ställer ut!
Kanske inte riktigt lika berömda som Sally!  :)

Fast alla verkar inte vara intresserade...  :(