Om bilden på bensinmacken vore ett fotografi, skulle man även kunna leverera följande bildanalys:

"...Stark ock konsekvent tillämpning av gyllene snittet. Bra grepp att inte mannens hela ansikte syns - det höjer realismen i bild..." ... ;-)

Jag har länge irriterat mig på att många fotografer anser att det finns ett estetiskt regelverk, som t.ex att man ska se ansiktet på personer. Enligt min mening hämmar det inte bara fotografens utveckling utan också betraktarens förmåga att se på ett fotografi om man ska följa ett regelverk, "titta en rygg, bilden är dålig!".
Om man befriar sig från alla dessa "fotografiska" konventioner ser man mycket mer i bilden.
Inom måleri har man ju utvecklats mycket mer än inom fotografi, inte minst vad komposition beträffar.
Vad ska synas innanför ramen? Ska man ha med hela fönstret eller bara halva och en del av t.ex en byrå? Impressionisterna på !800-talet blev influerade av japanska målare (t.ex. Kanagawa), som har en annan idé om komposition än vad västerlandet hade och när franska impressionister började kapa t.ex. ett fönster eller möbler, lämnar symmetrin helt enkelt, så blev det ett himla liv bland alla smakdomare. Se Gustave Caillebotte (man ser inte ansiktet i The Floor Scrapers), eller H.Claude Pissarros målning av Eiffeltornet (kapat både sidan och toppen).
Idag är detta mästerverk och kanske är det detta man ska göra, kapa konventionerna!

Hils Sven

Måleri är en gammal konstart. Fotografi en mycket ung, kanske ännu inte mogen...