Strövarkort 155. Kameran ljuger!
Inte fan berättar kameran sanningen heller! Näe, bilden vi tar är bara en tillrättalagd bit av det vi kallar sanning. En liten unsbit av något som vi valt att hålla fram som det enda sanna vid just det tillfället. För inte 17 är alla alltid så glada som när de fotograferas? Eller gör konstiga miner?
Alla berättelser är subjektiva. Utvalda delar av nåt större som händer. Och det som råkar bli fotograferat är förstås inget undantag. Därför är det lite absurt med pixeljakt och skärpehets. Halva mänskligheten har ju synfel av olika slag och bär glasögon. Varför ska vi då låtsas att livet utspelar sig genom en Zeiss- eller Leitzlins?
I skenet av sådana insikter kan man ju hävda att de saknar betydelse. Att det ändå bara rör sig om några kort, lite minnesbilder av nånting vi vill i ljust minne bevara.
Sant, och just därför bör vi komma ihåg att kameran ljuger. För vi kanske inte alls var så lyckliga på den där semestern. Det var kanske då mamma och pappa bestämde sig för att skiljas? Eller att våran hund blev överkörd och mormor dog i cancer. Ja, ni vet: allt kan ju hända.
Fast inte i vår bildvärld verkar det som. Där råder idyllen och det oföränderliga. Knäppögonblicket har för alltid etsat minnet av hur det var just då, den där majdagen 1964. Men hur var det egentligen med vädret? Sken verkligen solen?
Skriver om
Innehållskategorier
Arkiv
- December 2023
- November 2023
- Oktober 2023
- September 2023
- April 2023
- Juni 2019
- Mars 2019
- Maj 2018
- Januari 2018
- December 2017
- November 2017
- April 2017
- Februari 2017
- Augusti 2016
- Maj 2016
- April 2016
- Mars 2016
- Januari 2016
- November 2015
- September 2015
- Augusti 2015
- Juli 2015
- Juni 2015
- April 2015
- Mars 2015
- Februari 2015
- Januari 2015
- December 2014
- November 2014
- Augusti 2014
- Juli 2014
- Juni 2014
- Maj 2014
- April 2014
- Mars 2014
- Februari 2014
- Augusti 2013
- Juli 2013
- Juni 2013
- Maj 2013
- Februari 2013
- Januari 2013
- December 2012
- November 2012
- September 2012
- Augusti 2012
- Juli 2012
- Maj 2012
- April 2012
- Mars 2012
- Februari 2012
- Januari 2012
- December 2011
- November 2011
- Oktober 2011
- September 2011
- Augusti 2011
mannen minns denna dag som; Och fan inte vet jag vad soppan smakade för armen min fick kramp och alla smutsiga regndroppar hamnade i min tallrik.
Kvinnan minns denna dag; Soppan var så dyr och var så blaskig, han var ju tvungen att sitta med ett paraply fast det regnade inte så mycket ju- ialf inte där jag satt"
Det ser även ut som de två på sista bilden fått varsin hundskål oxå på bordet...
//J
Det finns också skäl till varför fotografen fotar det hen gör.Även om det inte vid fototillfället står klart för fotografen varför hen väljer just det motivet och just det tillfället. Och om fotografen tror att personerna på bilden hen tar inte är så lyckliga som hen tror är det fotografen som ljuger, trodde hen att de inte var så lyckliga hade hen kunnat valt ett annat ögonblick, en annan min.
Det är fotografen som ljuger, inte kameran. Och så du och jag förstås.
Fina bilder, dom gillar jag mkt,, särskilt 3:an med cyklisten!
:-) / Björn T
Sett till ditt tema är ju frågan om kameran, i den mån den har någon egen förmåga på den fronten, ljuger så värst mycket mer än vårt minne. Det fungerar ju som hos i stort sett alla män som gjort lumpen, där allting var det bästa som någonsin hänt. Att man (riktigt exempel ;)) marschade runt på Väddö skjutfält en hel kväll i snöblandat regn så att uniformen blev dyngsur, för att sedan stå still på natten när vinden låg på från havet, är något som placerats mycket långt bak i kartoteket. Att det resulterade i en minst sagt kylig upplevelse och dagen efter vapenvård i en vapenoljedimmig kasernkällare under njutande av 40 graders feber, har även det sorterats undan bland spindelväven...
Men jag håller med om att det är dåligt med risigt väder i mina bilder. Jag gillar helt enkelt inte att vara ute och fotografera i ösregn, men det har mer med själva fotograferingen i ösregnet att göra än de resulterande bilderna.