Fyyy på sig Instagram!

Som jag skrev igår har jag dödat mitt Instagramkonto. Jag skrev också att det inte hade nåt att göra med skolupploppen i Göteborg men det måste jag nog revidera. För efter att ha läst det här i bladen idag finns det all anledning att ta sig en rejäl fund'rare.

Näe, posten kan inte ta ansvar för allt som skickas i kuvert och paket. Och (a)sociala medier kan inte ta ansvar för allt som sägs och visas på deras fora. Det är grundläggande. Men att man efter flera påstötningar låter konton ligga kvar, som innehåller material som kan klassas som barnpornografi, det är faktiskt inte okej.

Jag tycker man ska vara försiktig med moralism och dito panik. Jag minns videovåldsdebatten på sena sjuttiotalet, och även om man inte hade fel i allt, så blev det ju så fel när man tog allvarsminen på och fördömde, FÖRDÖMDE. Moralism stinker alltid, hur välmenande den än är.

Antagligen kommer sidan i tidningsklippet i länken ovan att vara borta redan idag. Medial uppmärksamhet kontra dålig publicitet brukar få saker att hända snabbt. Men bara att det legat där den tid det gjort trots påstötningar från skolpersonal visar att Facebookifieringen gått för långt. Att det inte är vi som kontrollerar vad vi vill göra på nätet utan tvärtom.

Jag kommer just från tunnelbanan där jag rest tillsammans med en massa zombier. Alla, utan undantag, satt som vanligt och stirrade ner i sina mobiler och pillade och drog. Inte för att Stockholms tunnelbana gjort sig känd som platsen där blickar möts, men numera råder en glasartad känsla av dödsriket. Inte ens prasslet av gratisblad hörs längre. Metrofieringen har ersatts av Facebook-ditot.

En riktigt god jul på er alla!

2012-12-20 09:36   N Thomas Meldert

Jag brukar roa mig med att studera folk när jag åker tunnelbana. Det är precis som du säger. De flesta hukar över sin smartphone. Nästan ingen läser en tidning. Alltför ofta pågår högljudda samtal där man bara får höra ena sidan. Men det finns ljuspunkter. Någon läser en pappersbok. Någon besvarar min blick ibland. Det känns kusligt att åka tillsammans med så många som inte ser någon annan.

Besvara

Svar från goranton 2012-12-20 13:22

Ja, man får lätt känslan av att simma runt i en guldfiskskål. Fast en del samtal kan vara rätt underhållande, även om det bara är en sida av saken man hör. Fast det kanske man ska vara tacksam över.
/G

Svara

2012-12-20 11:24   syntax

Redan 1983 beskrev George Johansson i "Datorernas död" planeten jorden i ett sunkigt långt gånget förfall. I den nätt och jämt fungerande tunnelbanan satt gråa spöklika figurer på väg, eller till, sina själsdödande trista jobb - helt absorberade av sina lekplattor i knät. Ett kusligt framtidsscenario tyckte jag då. Det kan väl aldrig inträffa...?

Besvara

Svar från goranton 2012-12-20 13:20

Och i Ray Bradburys Fahrenheit 451 satt alla och kollade hjärndöd underhållning på platt-teveskärmar medan brandkåren for runt och brände upp böcker. Känns också aktuellt på något vis.
/G

Svara

syntax 2012-12-20 14:18

Det smått kusliga med Johanssons beskrivning är just begreppet "lekplattor" eller "underhållningsplattor" som folk hade i knät. mer exakt kan man nog inte komma jämfört med dagsläget. Ändå är det 30 år sedan han publicerade.
Min 26-årige son beskriver hur han sitter i ett hörn på tunnelbanan med en bok och känner sig som ett UFO. Alla andra pillar med tom blick med sina lekplattor.

Svara

Anders F. Eriksson 2012-12-20 14:28

Jag läser böcker i min "lekplatta" - har nog aldrig köpt så många böcker som sedan jag skaffade den :)

Svara

syntax 2012-12-20 17:00

En föredömlig aktivitet Anders! Verkar ändå som om du är ett stort undantag. Jag vet inte när jag har sett något sådant på Stockholms tunnelbana - det man mest verkar hålla på med är strunt.

Svara

Anders F. Eriksson 2012-12-20 19:32

Jag håller nog på med strunt också, men mitt bokläsanda har klart fått ett uppsving av den :)

Svara