Det händer att jag tar nå't kort

Jag går aldrig ut för att fotografera. Hänger inte på mig kameran för att ge mig iväg och samla bilder. Däremot har jag ibland en kamera om halsen när jag vandrar runt i livet och tillvaron. Ofta hänger den där mest, som på en lessen dräng, men ibland får den arbeta. Och då kan det bli några kort.

Ja, jag vet att det heter bilder. Men det låter så pretentiöst. Så jag nöjer mig med kort. 

Jag går ut för att se. Världen är så stor så stor och livet så kort och det är viktigt att se. Att titta, att använda ögonen, observera, ta in, låta sig roas och oroas. Filmaren Tati är en favorit, hans filmer är studier i mänskligt beteende. Varje bildruta innehåller flera lager, berättelser som kräver uppmärksamhet av mig. Inte gräver runt i popcornbunken eller skriver sms.

Sådan är verkligheten. Alltid. Den kräver min uppmärksamhet. Runt omkring mig pågår en ständig strid ström av händelser, dramer, komedier. Berättelser som finns där antingen vi väljer att ta in dom eller inte.

Paris, Frankrike

Kyoto, Japan

Istanbul, Turkiet

Palermo, Sicilien

New York City, USA

Jag älskar Äpplen

Inte nog med att jag kunde parkera precis utanför porten till inLife, dom kunde fixa min iMac också. På studs. Kloka, fina Apple har tänkt på allt. För om det blir ett strömavbrott en aldrig så kort stund, så återvänder strömmen sen med viss kraft. Det kallas elspik, fick jag lära mig av den trevlige tekniker som hjälpte mig. Och alla Macar har ett skydd mot sådana överslag och bryter strömmen om det händer för att inte hela härligheten ska paja.

Så vad göra? Jo, dra ur sladden, stick in den igen samtidigt som du trycker på ON. Och heureka, datorn tuffar snällt igång. Inte undra på att man bara måste älska sin Mac.

Glassbar invid Gardasjön, Italien

Inte dö' än

Nej, jag har inte mulat. Men min dator. Något hände plötsligt. Ett elöverslag, åskan, en dipp. Och så bara dog den, iMacen. Går inte att starta. Den tiger och sluter sig om alla mina bilder som ligger där på hårddisken. Jag når dom inte, kan inte lägga ut en enda på bloggen. Fast klockan 11 öppnar inLife på Sveavägen och då ska jag hänga på låset. Förhoppningsvis kan dom fixa den och jag kan blogga med bilder igen. Håll tummarna!