Strövarkort

En tämligen sextiårig mans strövande genom tillvaron. Ibland kanske med en kamera på magen

Strövarkort 187. Positiva Tonström

Nu krävs det krafttag! Ute växer snödjupet och här inne fördjupas Hawkings svarta hål. Det är då det behövs både list och styrka.

- Ha, jag är både listig och stark, hör jag mig själv säga med Baloosk stämma. Och en viss slughet har man väl utvecklat genom åren.

För just nu, när det är som allra värst, så behövs en fungerande strategi. När ljudet av benbrott runt omkring låter som sprakande brasved och kastanjetter, tarvas ljus blick och djupa andetag.

Visst låter sig tulipanaros sägas, men faktum är att det går att pilla ihop en också ifall man anstränger sig en smula.

Så idag sätter jag upp på pluskontot:

1. Jag vaknade ännu en morgon, kunde ta mig ur sängen med mindre hosta och snuva än igår och noterade ett lägre blodsocker än för 24 timmar sedan.

2. Jag innehar ett par broddar som gör det möjligt att ta en promenad i vinterunderlaget.

3. Jag läser inte mindre än två intressanta biografier på en och samma gång: Carina Burmans om Gösta Ekman samt Levon Helms om The Band.

4. Jag hittade en liten påse färs i frysen vilken är precis lagom till en lunch för en.

5. Jag ska hämta mina barnbarn på dagis i eftermiddag.

Så det finns ingen anledning att klaga. Tvärtom, jag brister ut i en hyllningssång till livet och friheten. Hur långt som sedan återstår av respektive har man ju ingen aning om, så det gäller att jubla i realtid.

Postat 2015-02-04 10:18 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Strövarkort 186. Tidevarv komma - och försvinna

Så var en tredjedels oxveckor uppätna. Och därmed ytterligare en månad av livet. Det där ni vet, som innebär att dagar pågår; komma och gå.

Det är så lätt att förledas tro att det blir bättre i morron, att dimman lättar och att solens leende kommer att lysa upp dagern och livet. Fast så är det ju inte.

Livet pågår ständigt för några av oss. De flesta människor dock, är ju redan döda eller ännu inte födda. Jag vet inte om det är en tröstetanke eller en desperado dito, men någonstans känns det som att man ändå är tillsammans i varandets gemenskap: som död eller ännu icke född.

För övrigt fortsätter erbjudanden om olika hälsoundersökningar att landa i min brevlåda. Det verkar gå ett streck runt 65, en dag som snabbt närmar sig. Och jag har resignerat; nu tackar jag ja till allt. Man måste ju ha något att syssla med när dagarna bara är ens egna och då kan väl lite scanning och blodtappning vara så gott som något. Fast några trisslotter får man inte längre för besväret.

Postat 2015-02-03 08:33 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera