Nyliga kort ... 51

Att titta på folk som tittar på folk.

Museer är kul ställen. Synd att inte dom som bestämmer alltid håller med. Men jag som plåtgubbe uppskattar att vandra runt i salarna och kolla in. Särskilt på andra som går runt salarna för att kolla in.

För det kan vara tacksamt att avbilda koncentrerade betraktare. Och för att verkligen ta in konst behöver man vara koncentrerad.

Det är rätt många år sedan jag började plåta på museer och när jag startade var det i regel fritt fram. Numera har man dock börjat sätta upp förbud och förmaningar, pekfingrar och överkorsade-kameror-skyltar. Men vad är man rädd för? Det mesta av den gamla konsten är ju långt bortom upphovsrätt och folk går ändå runt med sina telefoner och knäpper.

Så jag struntar i regel i förbuden. De uttråkade vakterna får förmana och hytta bäst dom vill. Jag tar mina bilder och dom får vakta sina.

Nyliga kort ... 50

Stockholm i mitt hjärta.

Jo, det är min hemstad sen över 50 år tillbaka. Och jag vet fortfarande inte riktigt vad jag ska göra med den. Älska den, hata den eller mitt emellan?

När jag kollar på mina bilder - de flesta har staden som bakgrund - ser det ofta rätt idylliskt ut och det kanske det är. Men som bekant ljuger kameran och därför undrar jag vilken som är den sannaste bilden.

Jag har börjat sortera ur arkivet i möjligt syfte att så småningom få ihop till en utställning eller bok av Mitt Stockholm. Sett genom en massa människors uppenbarelser. Kanske blir det av, kanske inte. Men tanken är att struktur alltid är rätt, både i själva bilden och i dess presentation. Så vi får se. Keep your eyes open, som man säger.

Nyliga kort ... 49

Det närmar sig 50.

Nyliga kort alltså. Snart två månaders bloggande. Frågan är om jag ska fortsätta?

Det är ingen självklarhet att varenda morron sätta sig och försöka hitta på nåt att skriva om och leta upp en bild som passar. Särskilt inte som att jag samtidigt lägger ut en bild om dagen på Instagram. Men samtidigt är det kul att ha ett forum för tankar och ibland eftertankar. Och en möjlighet att få visa upp bilder man av någon anledning är nöjd med.

Som dagens bidrag. Tagen igår kväll, söndag, vid Koppartälten i Hagaparken. Det var årets eldfest och massor av folk på plats. Och en lite ödesmättad stämning. Som om det var just eftertankens dag.

Nyliga kort ... 48

Kan Beatles så ...

... kan väl jag. Använda gammalt material för att skapa nytt alltså. Eller som i mitt fall upptäcka gamla negativ som jag glömt bort.

1979 gjorde min fru och jag en treveckors tur med vår inredda folkabuss genom England och Wales. Hustrun var höggradigt gravid redan vid avresan med vi avfärdade all oro från släkt och närstående med att "det finns väl BB:n i England också?" Något sånt behövde vi dock aldrig uppsöka. Det dröjde till slutet av augusti tills äldsta sonen föddes på Sankt Eriks BB på Kungsholmen i Stockholm.

Vår resa dokumenterades givetvis med kameran; rätt mycket dia men också några rullar Ilford FP4. Dessa senare är det som jag nu återupptäckt. En handfull bilder skannade jag för rätt länge sen och har visat i olika sammanhang, men andra har legat bortglömda i sina negativfickor. Tills nu.

De flesta är tagna i "pensionärsbadorten" Clacton-by- the-Sea" men några också i Wales. Kameran som jag använde är den alla tiders bästa småbildskamera som nånsin gjorts: Nikon FM.

Nyliga kort ... 47

Världens bästa jobb har jag haft.

Som fotograf och journalist under hela mitt yrkesverksamma liv har jag fått träffa, plåta och berätta om de mest fantastiska och särskilda människor. Kända och okända om vartannat. Vänliga oftast och generösa med att prata och dela med sig av sin historia.

Som ni kanske förstår utspelade sig detta i en tid när man kunde slå upp någon som Jarl Kulle i telefonkatalogen, ringa och be att få göra en intervju. Idag skulle tretton pr-människor alla vilja ha sitt ord med i laget och i slutändan skulle det kanske ändå utmynna i nada.

Men så var det inte förr alltså. När författaren och filmregissören Vilgot Sjöman, känd för sina nyfikna filmer gul och blå, gav ut sin självbiografi var det bara att slå en pling och sen satt vi i Radiohusets cafeteria en hel eftermiddag och pratade. Och då tog jag den här bilden.