Vemodets tid

Jag blir alltid lite deppig så här års. Det är något motsägelsefullt med den här tiden. Allt är så vackert där ute, samtidigt som vi alldeles snart går mot mörkare tider. Jag försöker njuta, långa promenader med hundarna och kameran i bland alla vackra buskar och blommor som avlöser varandra. Vi har hunnit med häggmispel, vitsippor, japanskt körsbär och vanliga, vita körsbär, äpple, bondsyren och strax efter prestonsyren, gullregn och häromdagen prästkragar. Men ändå vill det där vemodet inte riktigt släppa taget. Nej, jag längtar till stjärnklara augustinätter och septemberluft.