I Huvudet på en Dalmas björkar och annat....

Låt bilden mogna!

Min gode vän Jan-Peter ställer sina bilder han tagit långt efter bilden blev till. På sätt och vis ett smart sätt då man ser på en bild flera månader senare på ett annat vis än då bilden blev tagen. Jag började själv göra djupdykningar ner i arkivet och bilder som jag tagit 2015. En del bilder har jag ställt direkt eller redigerat för att använda till blogg eller för att jag tyckte bilden var ok. Men många av dessa bilder jag redigerat upptäckte jag att man såg på ett annat sätt nu än vad man gjorde då. En enkel förklaring är ju man utvecklar sitt bildseende och man ser på den på ett annat sätt.

Våren 2015 och nere vid ån Grängshammar en knipas flykt och en bild jag glömt bort. dammade av den och redigerade den i silver efex och bilden fick en annan lyster och utseende i svart/vit och sen är det lite så att en del bilder passar bättre i svart/vit.

En annan bild på samma knipa fast i annan vinkel och i färg.

En hare på en äng och tidig höstmorgon .

 Bilder som legat en stund i arkivet för att mogna och vilken glädje att minnas tillbaka till tider som flytt. Sen är det ju också en för del med detta det blir tommare i arkivet då vissa bilder blir nog inget av. Jag förstår lite hur den gode Jan-peter tänker och kanske en sak att testa, ladda upp bilder låt dom ligga för att under hösten gå igenom arkivet och se på dessa minnen med andra ögon.

ha det

peter

Postat 2017-03-14 18:48 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Borderline

Hur många gånger har man inte vandrat i dödskuggans dal och samlat sina mörka tankar och ibland känt hur lätt det skulle vara att ta klivet över för att finna den eviga stillheten. Alla har vi någon vart i riket där smärtan härskar över kropp och själ, tankar till dom som evigt är dömda att vandra i dess mörker fast det är ljust på utsidan av allt det mörka.

När smärta och ärr är det enda som får verkligheten att komma upp till ytan och en vandring på gränsen mellan ljust och svart är den enda värld du har och ingen lyssnar till den verkliga smärtan du bär inombords i din värld i det okända landet borderline.

Sträcker dina händer upp mot ljuset och fångar detta eviga ljus fast resten av dig är fast i landet borderline. Skriket kvävs av en mask i gummi och alla dessa mörka tankar filtreras i en stund i ljus.

Peter

Postat 2017-03-07 17:49 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Till slut kom svaret

Tröttheten och humöret har under en längre tid ställt till det för mig , då kraften inte funnits där och jag tyckte efter olyckan att det borde fått räcka så hamnar man återigen i ett vägval . När kroppen inte riktigt hänger med och man känner att det känns som sirap i blodet så förstår man till slut att saker och ting inte står rätt till. Så efter ett besök hos doktorn förra veckan så ändrades mitt liv på ett nytt sätt som jag inte riktigt själv kunde förstå just då. Blodsockret hade högre värden än vad dom borde ha. inte så man är döende men tillräckligt för att man måste börja ett nytt liv  med tabletter och motion  nytt sätt att tänka på vad man äter. Så för min del så börjar jag ett nytt kapitel i mitt liv och där fokus på mej och familjen kommer i första hand. 

Så en hel del åtagen kommer jag att säga ifrån mig  , så jag får tid för mig själv och hitta tillbaka till kraften och orken , allt har ett pris och det vet jag nu men det finns alltid vägar tillbaka och man inser man inte är någon superman i blått längre. Dock är det skönt att få ett svar på vad som jag drabbats av och diabetes typ 2 är ett nytt namn för mig. Jag har redan lagt om kursen och det är mycket att lära om detta men i slutändan så kommer jag förhoppningsvis vara tillbaka i fornstora dagar.

Jag känner mig starkare och lusten att ta vara på denna förändring tillslut kommer att bara göra mig gott. att sedan människor som inte riktigt förstått när man berättat hur trött och slut man varit och man handlar på ett annan sätt när man inte orkar,  inte är nått jag kan göra nått åt  om man ändå inte vill förstå. 

allt gott 

Peter

Postat 2017-03-05 11:15 | Permalink | Kommentarer (13) | Kommentera

När allt står i brand

Sju år har resan pågått och ska väl för sanningens skull säga att just nu är jag långt borta från kameran och i en djup dal . Kanske kommer allt tillbaka med våren och glädjen hittar hem igen, men just nu behövs mitt fokus på annat. Vi håller också på att bygga upp för årets fotografiska resa i Säterdalen och ska ärligt säga det känns även tungt att ro detta i hamn . Jag följer en serie på tv rättare sagt flera serier som handlar om människor som lever i ödemarken i Alaska. jag blir verkligen avundsjuk på detta liv där kanske kampen för överlevnad varje dag är stark med samtidigt så lever man ett fritt liv.

Min plats på jorden ute där i friheten där man kan glömma alla måsten och krav utan man kan under en stund få släppa alla dessa tankar. Frisk luft och en ibland tystnad som får en att slappna av och fylla sig med ny energi. Ibland tänker jag varför började jag med detta? blev allt som jag tänkt mig? Mitt engagemang är nog mitt stora bekymmer som till slut får en att känna som allt stod i brand.

En dubbel exponering på isen ungefär så känner man sig stundtals , kluven i ens tro på om detta är den väg som man vill gå. Och kanske detta gnäll mynnar ut i nått bra när lusten kommer tillbaka. Om man vill prestera bra bilder bör hjärtat vara med och känslan bistår med sitt kall på bild som tar en med på en resa ut i det okända.

Jag hungrar inte efter några stordåd utan mer ro i själen och glädjen att få finna ro där ute och en hunger som ändå trots allt finns där inne och ideer finns det som väntas på att få skapas. Ibland kan jag känna en oro att allt detta jag byggt upp kommer att försvinna men så är det naturligtvis inte utan alla behöver en stund i ro för att finna sin väg igen.

Som löven en gång fallit till marken och i form av jord när allt brutits ned så är det början på något nytt som spirar, hoppas jag längre fram när värmen kommer tillbaka så kommer lusten tillbaka och man fortsätter sin resa in i det okända.

Peter

Postat 2017-02-26 19:33 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Sveriges Bästa Dalabataljon

Jag har nog alltid varit en krigare i själen även om jag börjar bli en gammal och sliten soldat nu så klappar ändå hjärtat för att få tjänstgöra som infobefäl i en av Sveriges bästa Dalabataljoner och att få följa dom med kameran ger ju extra krydda till det hela. För mig personligen handlar det mycket om att ställa upp för dom som behöver oss och naturligtvis försvara mitt land om så skulle behövas. Men när man ser dessa killar och tjejer kämpa i snårig skog för att hjälpa till att finna någon som gått bort sig , eller vid någon skogsbrand så växer ändå en stolthet fram att få vara med i detta och några som verkligen ger allt och lite till för att hjälpa dom som mest behöver det utan någon som helst tanke med att man utsätter sig själva för en fara. Så här kommer en liten bildkavalkad med dessa soldater ur Sveriges bästa dalabataljon:

ha en fin kväll

peter

Postat 2017-02-18 21:00 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera
1 2 3 ... 240 Nästa