Tobbes blogg

En hyllning till alla de fallna

När jag står vid muren som omgärdar den gamla kyrkogården i Uppsala och betraktar alla färggranna löv som fallit till marken blir jag lätt filosofisk. Här, där jag står, är det många löv som fallit ovanpå själva muren, liksom de tvekade på vilken sida som är den bästa att lägga sig till ro på. Ett val som sannerligen inte är lätt att fatta. Nu har de ju bara tyngdlagen och vinden att förlita sig på så det lönar sig knappast att grubbla alltför mycket. Naturligtvis tänker jag också på Stig Dagermans berömda strof  "Att dö är att resa en smula, från grenen till fasta marken.....". Fint diktat av en person som inte fick se så många löv falla till marken.

Jag filosoferar över det betydelsefulla, och för människans överlevnad helt avgörande, arbete dessa löv nu slutfört.  I bladen sker under sommaren den märkliga fotosyntesen, ett av naturens många under, där klorofyllet utnyttjar solljuset, koldioxiden i luften samt vatten för att producera kolhydrater som utgör mat för trädens rötter. I den här processen frigörs syre från bladen som är en förutsättning för nästan allt liv här på jorden. En hyllning till alla de fallna vore på sin plats tycker jag. Lövens dag.

Människan och hösten

Tre ofödda

Vill till de andra

Jag har levt ett trasigt liv

Vi har alltid hållit ihop

Nu går jag över floden

Stor och liten

Jag lägger mig på sidan och vilar ett tag

Var är alla de andra?

En sista stråle av ljus

Jag står först i kön

Äntligen kom jag iväg!

Sänd en tanke av tacksamhet till alla de löv som nu under hösten virvlar runt i luften eller som ni tycker ligger och skräpar i trädgården. De ger dig det syre du behöver för att leva ännu en dag.

På återseende

/Torbjörn

Dela: