FOTOGRAF TOMMY ANDERSSON

Lite fler slussenbilder eller bilderna som aldrig kommer bli en vinnarbild

Jag skrev igår om min jakt på vinnarbilden i DN:s Slussenbildtävling. Jag visade upp dom jag skickade in som bidrag, men visst fastnade lite mer på den digitala sensorn under den timme som jag vandrade runt. Varför inte visa upp lite mer här?

Det är det här kampen handlar om...

Här finns människor.

Miljöer.

Samt uppmaningar.

 Jag undrar om jag under min livstid kommer få se en ombyggd ny Slussen? O vill jag verkligen se ett nytt Slussen? Jag tror inte det...

Over and out // Tommy

Dela:

FÖLJ MED PÅ MARKNAD I ROM!!!!

Om man besöker en stad så är det alltid kul att besöka en marknad. Där samlas människor och det är stadens puls.

Vi kom när marknaden öppnade. Det var skönt att kunna gå runt innan det blev för mycket folk.

Det här var min egen bästa upplevelse på Rom-resan. Jag vet att många säger: "men Colosseum då?! Är inte det fantastiskt?!". Jo visst är det fantastiskt, men mer fantastiskt är människorna som lever här och nu. Dom som är en del av staden och dom som faktiskt ger staden en mening. Här och nu.

Här finns massor av varor att handla. Tex pasta. Oväntat?

Eller en massa grönsaker.

Varför inte lite kryddor?

Man kunde handla skämtsamma figurer av påven. Huvudet rör på sig på ett roligt sätt och vi petade på honom och skrattade. Försäljaren såg inte road ut. Skratta åt påven?? Hrm. Varför gör dom då en sån skojig sak?

En försäljare med en skojjig attityd. Han hade hur många roliga historier som helst om hur man på bästa sätt kan skala en gurka eller hur man pressar saften ur en citron. Vi köpte faktiskt citronpressaren, men har inte riktigt fått den att funka lika bra som han gjorde det.

Vi pausade och tog en cappuccino och tittade på människor.

Prova att besöka en marknad när du besöker en storstad. Stadens puls kan inte bli bättre.

Over and out // Tommy

Dela:

Människor i Rom

Människor i Rom är nog som i vilken annan stad som helst i Europa skulle jag tro.

Det finns tiggare och uteliggare, precis som i Stockholm.

Det finns nutidens gycklare, precis som i Stockholm.

Det finns kära människor, precis som i Stockholm.

Det är alltid kul att studera människor tycker jag.

Människor är alltid det mest intressanta i en stad. Det är liv.

Over and out // Tommy

Dela:

Hur jag ser på gatufoto (just nu)

Jag halkade in på gatufoto för några år sedan. Det är väl som mycket annat i livet svårt att svara på varför jag halkade in på det. Det är nog helt enkelt intresset för människor som gör det, blandat med spänningen om jag kommer hem med en "bra" bild idag. Kommer jag våga gå nära? Kommer jag hitta något spännande eller rolig situation? Hur kan jag koppla ihop stadens element med människorna som rör sig där? Det där ständiga sökandet efter kopplingar mellan människor och den miljö som dom rör sig i.

Under dessa år har jag tittat på bilder, försökt lära mig av andra, blivit inspirerad av andra och troligen utvecklat mitt eget bildseende en hel del. På senare tid så börjar jag dessutom hitta mig själv bland alla bilder; både bland mina egna och andras. Jag vet numera vilka bilder jag tycker om och snart har jag lyckats formulera för mig själv varför jag tycker om en bild. Jag tycker också att jag börjar finna min egen stil.

Jag läste mycket fotoböcker för 5-6 år sen. I själva verket läste jag alla böcker som fanns på det lokala biblioteket där jag bodde. Det fanns ingen bok om gatufoto, men väl om hur man bygger upp en bild så att den blir intressant att se på. Grundläggande saker som bildkomposition, linjer i en bild, bilduppbyggnad så att man hjälper betraktarens ögon att ledas in mot ett innehåll i bilden. Jag tror mig ha lärt mig en hel del via biblioteket, utan att ha formella högskolepoäng i fotografi.

Bildkomposition är ganska enkelt i teorin, men inte alls lika enkelt i praktiken. Speciellt inte om man håller på med gatufoto. Ibland har man flyt med det, men ibland måste man faktiskt tänka efter för att få delar i en bild på plats. Att tänka tar tid och tid är något man sällan har som gatufotograf. Snaps! som vissa säger, stämmer väldigt väl.

Gatufotopoolen är en ständig inspirationskälla, samtidigt som det ibland kan bli en grupp med bestämda åsikter om hur "riktigt" gatufoto ska vara. Självklart finns stor risk för inbördes beundran och lite besserwisser-attityd. Den ständiga debatten i bloggar och annat riskerar tyvärr att skrämma bort nya människor till poolen eftersom det ofta blir så hätsk stämning. Jag har säkert själv trillat dit någon gång och sagt på ett bestämt sätt att "det där är inte gatufoto!". Ungefär som om jag vore rätt man att bedöma det. Frihetsgraden är stor och det är lite som melodifestivalen att det finns många möjliga stilar och vinnare beroende på tycke och smak. Jag tycker att poolens regler är tydliga och att dom behövs för att det ska vara intressant att vara med i den poolen. Jag tycker också att poolen och reglerna håller öppet för många olika sätt att närma sig människor i en urban miljö.

Så kommer jag till vad jag personligen tycker är en "bra gatufotobild" och det är sannerligen inte lätt att beskriva med ord, men jag gör ett försök. Det är INTE menat som "detta ÄR gatufoto", för den definitionen finns lika många av som det finns fotografer.

1. Basic. Jag vill att man tydligt ser att det är en eller fler människor i bilden. Det kan ibland vara effektfullt med utsuddade personer i en bild för att skapa dramatik, men det får inte bli för diffust så att man inte ser att det finns en mänsklig närvaro. Jag tar ibland själv bilder på människor som man knappt märker av och det är väl ärligt talat inte mina bästa bilder direkt. Människor i rörelseoskärpa är helt ok, sålänge nån del av bilden är någotsånär skarp så det inte blir ett spöke.

2. Basic. Bilden ska inte vara arrangerad. De som avbildas ska inte vara tillfrågade om det är ok att ta en bild. Jag säger inte att det blir dåliga bilder om man frågar folk, men för min försvinner spänningen helt och det blir inte gatufoto enligt min mening. Det får klassas som "gatuporträtt" och det är inget fel med det. Det finns massor med fina gatuporträtt därute på okända människor.

3. Basic. Bilden ska inte vara manipulerad. På senare tid så tycker jag allt fler håller på och manipulerar bilderna. Jag tycker det är synd, för då ser man inte skogen för alla träd. Man får en känslomässig kick av att se en visuell effekt i bilden, än att faktiskt se bildens innehåll för vad den är. Visst kan det vara kul att hålla på med HDR, silver EFEX pro o allt vad det heter, men varför? Jag blir gärna lite misstänksam om fotografen faktiskt egentligen tycker att bilden inte var så bra, men om jag drar lite i spakarna och fixar så blir den i alla fall intressant att se på. Några av mina favoritfotografer använder silver EFEX pro fast jag inte tycker att dom inte behöver det.

4. Lite svårare. Samspelet med den urbana miljön ska finnas där. För egen del så gillar jag som sagt att staden syns. Jag gillar linjer, så för mig är samspelet mellan människa, stad, ljus den optimala mixen. Ibland kan en bild bli helt enkelt vacker med det här samspelet. Dvs det måste inte hända något speciellt i bilden mer än att samspelet finns där.

5. Lite svårare. Det är ännu mer intressant om det händer nånting i bilden. Någonting som väcker uppmärksamhet. Det kan vara något roligt, något tråkigt, en koppling mellan färgen på en skylt och färgerna på en förbipasserandes kläder. Eller varför inte någon form av repetition? Tex en skallig människa brevid ett klot på en husvägg? Eller människor som går i precis samma steg. Nånting måste hända. Ett spännande skuggspel? Det finns många exempel. Att bara fota en passerande människa på gatan blir ganska tråkigt i längden, samma sak med close ups på människor bara för att visa att man både kan och vågar gå nära.

6. Svårt. Att få med en känsla i bilden. Jag är svag för känslor. Glädje, sorg, ilska, vemod. Kan det bli bättre än om man kan fånga det på bild?

Ok nu har jag skrivit vad jag tycker är en bra gatufotobild. Är jag så bra då själv? Det har jag absolut inte sagt. Några bilder har jag lyckats med under åren, men min egen kravlista ovan på vad en bra bild är gör att det inte är så många bilder som kvalar in.

Slutligen; har jag rätt om vad som är en bra gatufotobild? Ja självklart har jag det! Likväl som att andra har lika rätt, fast vi inte tycker om samma typ av gatufotobilder. Det finns många rätt. Jag hävdar till och med att dom som envisas med att man ska ha en viss analog kamera och använda film har rätt. Självklart har dom också rätt.

Tillbaka till titeln på mitt inlägg: "Min syn på gatufoto (just nu)", så syftar "just nu" till att jag faktiskt tror och hoppas att jag kommer fortsätta intressera mig för området och om jag känner mig själv så kommer jag troligen ha en lite annan infallsvinkel på ämnet om 5 år.

PS: bilderna inkluderade i inlägget är exempel och syftar inte till att vara perfekta.

Over and out // Tommy

Dela:

Att erkänna att man är en NÖRD och vara riktigt STOLT över det!

Det är kanske inte så farligt som det låter med att vara en nörd. Man kan faktiskt känna sig riktigt glad över det ibland och vila i den tanken utan att känna sig knäppare än alla andra. Ämnet för dagen uppskattas nog mest av såna som jag, som gillar att fota city och gatufoto så ni andra kan ju antingen sluta läsa nu, eller försöka förstå vad det är för konstigt med såna som mig.

Det finns några saker man måste ha koll på när man knallar runt i stan. En sak är att man vill hitta spännande platser där folk rör sig. Stadshuset är ett sånt ställe.

Platsen är i och för sig "sönderfotat", men om nu alla bilder är tagna så borde alla fotografer lägga kameran på hyllan, så den tesen håller inte.

Just det där med platser i Stockholm är ett kapitel för sig. Jag har i min enfald trott att jag sett 90% av stan, men det har jag naturligtvis inte gjort. I söndags när jag hade en "Tommy-dag" så knallade jag runt i stan i 6 timmar och för första gången i mitt liv så hittade jag gångvägen så att man kommer under Kungsbron. Vilken häftig gångväg!

Att jag aldrig sett den! När jag står där o kollar linjerna (=nördigt) och skuggorna (=jättenördigt) så är det givetvis kul o fota sin egen skugga (=supernördigt).

Så kommer ett sånt där ögonblick som händer ibland. Det dyker upp ett par på gångvägen! Nu sätter nördhjärnan igång riktigt ordentligt. "Nu ska jag sätta bilden!" 

Ni som förstår vad jag menar är troligen lika nördiga som jag. Ni andra är än så länge friska från detta nörderi. Grattis till er :-) Hur som helst så vill jag ju att dom ska gå en bit på gångvägen och ingen annan får dyka upp heller, för då blir det för många element i bilden (=jävligt nördigt att tänka så!).

Vips så var dom på ett alldeles lagom avstånd och jag tycker bilden satt som jag ville ha den.

Sen gick det bara av farten och jag hittade en spännande tunnel som har sin egen nördiga historia av väntan på att nån skulle komma gående där i motljuset (=nördigt). Det tog en jäkla tid. Den här mannen tex gick fram o tillbaka, fast på utsidan av gången. Mycket märkligt.

Till slut så blev det en bild där också.

Visst är det härligt att vara nörd? :-)

Over and out // Tommy

Dela: