FOTOGRAF TOMMY ANDERSSON

Nedräkningen har börjat, dags att ta farväl och en fotografisk resa, del I

På lördag om 4 dagar så lämnar familjen Andersson Västerhaninge för ett liv i Solna. Det har varit en lång resa och de senaste veckorna har det blivit allt mer intensivt att hålla koll på elavtal, vatten, sopor, bilförsäkringar, nya lån, gamla lån, nya ägare, saker på blocket och packa, packa, packa! Det verkar aldrig ta slut. Fast vi är på plan!

Jag satt mig ner o kollade igenom mina bilder från 2005 till idag för att göra någon form av summering och avslut från vår tid här.

När jag tittar igenom hårddisken på bilderna för att välja ut lite typiska bilder från åren, så inser jag hur mycket jag har ändrat mig som amatörfotograf. Så det här får istället bli en liten resa i fotografisk utveckling, eller hur man nu ska uttrycka det.

2005 flyttade vi in i kåken och jag minns känslan. Det var blandat eftersom barnen inte tyckte det var så kul att lämna det gamla huset, men sen när saker och ting kom på plats så blev det riktigt bra. Speciellt när barnen insåg att internet fungerade minst lika bra i det nya huset :-)

Tillbaka till fotograferandet. 2005 lekte jag mycket mer än jag gör idag. Jag köpte min riktigt första digitala systemkamera 2005. Det var en Canon EOS 350D med kitobjektiv. 10.000 spänn fick man betala för en sån 2005. Idag får man väl motsvarande för max en tusenlapp.

Jag lekte med långa slutartider. Jag införskaffade givetvis ett stativ.

Jag satte ihop stilleben.

Jag provade macro. Jag köpte några billiga försättslinser för att prova mig fram på allt möjligt.

Nattbilder och speciellt kyrkor. Jag har alltid haft en fablesse för kyrkor av någon konstig anledning.

Jag experimenterade med rörelseoskärpa. Som vanligt fick sonen vara modell.

Så denna outröttliga vattengubbe. Vatten i diskhon och kameran på stativ, men på den tiden hade jag ingen vettig blixt, så det blev såhär.

Summa summarum så experimenterade jag väldigt mycket och lärde mig förhoppningsvis en del saker på vägen. Gatufoto tex visste jag inte ens vad det var 2005.

Nästa blogg blir 2006. Fast jag vetifasiken hur jag ska hinna till 2012 på 4 dagar. Det får framtiden utvisa.

Framtiden är hur som helst ljus och här glider jag och min fru vidare i livet. Sonen finns fortfarande med ett tag till på ena kanten.

Over and out // Tommy

Dela: