Vardag

Monolog

Ibland uppstår ett vacum i cyberrymden. Frågor kastas ut, och tynar bort... i påtaglig tystnad. Då maler tankarna av möjliga orsaker i bakhuvudet. Vad hände... är ni inte nöjda med bilderna? Jag skriver ännu ett mail... hoppas på svar... vänder och vrider på argumenten, men famlar blint i mörker. Olika ingångsläge, och liten möjlighet att hitta en gyllene medelväg. Ibland tar det tid att tolka förväntningar, den sista... icke tagna bildenvar väldigt viktig... men för mig ett plötsligt infall. Aha... då... efter en tid, glimtar det till. Kommunikation uppstår, och bitarna faller på plats. Jo, bilderna var fina... men vi saknar en bild...på oss...skulle vi kunna träffas igen?  Javisst, de saknade bilderna ska tas... snart. Jag känner en befriande lättnad, går någonting fel gör jag om... och om och om igen... tills det blir rätt.

Dela: