Mitt gömsle mitt andra hem

Så här ser mitt vintergömsle ut, väl kamoflerat denna vinter och ljudisolerat av all snö som synes.

I ca 20 år har jag tillbringat höstar och vintrar i denna lilla trälåda, mycket slit och släpande har det varit under åren, normalt ett ryggskott varje säsong, men ändå värt varenda minut som jag tillbringat där. Denna vinter har varit extremt slitsam med all snö och extrem kyla - 30 som mest och snödjupet är nu ca 70 cm. Många oförglömliga upplevelser har det blivit, kommer så väl ihåg den gången då jag fick lite slaktavfall av en jägare som jag lade ut på myren.Hade väl inga större förhoppningar om att få se nåt den första morgonen när jag satt där med min Hassebladare och 350mm optiken monterat. Men så fort det ljusnade så landade en stor kungsörn på avfallet, och i detta ögonblick fastnade min första örnbild på den svartvita filmen, fick även lite färgbilder då jag hade ett magasin med diafilm.

Från början hade jag endast ett kammonät i myrkanten som jag satt bakom och fotograferade småfåglar och nötskrikor.Men ville sen utnyttja vintern mer, och med hjälp av en kollega byggdes då detta gömsle som är isolerat och kan värmas upp med en liten spritkamin. Det har inte varit problemfritt, ett år hade jag stora problem med en man från orten med kamera som störde och saboterade för mig, en gång när jag kom till kojan var dörren igenspikad så jag inte kunde komma in, även sabotage på min bil har förekommit.Har precis avslutat gömslesäsongen för i år, men planerar redan för näsa säsong, kan inte få nog av den spänning som detta erbjuder. Över 30 sittningar denna säsong och många upplevelser och även nån skaplig bild har det blivit denna vinter.Vill rikta ett stort tack till de jaktlag som hjälpt mig med att få tag på slaktavfall och annat genom åren, utan er hade det inte fungerat alls.

Ha de gott och fota väl

Lars-Göran

Tjäderhönan, min bästa bild 2009 !

Tjädern en skogsfågel, ja det får minnet att susa iväg bakåt i tiden för mig...

Min absolut första kontakt med tjädern var då jag vid sju års ålder följde med en så kallad spelskytt till en avlägsen spelplats. Vi vandrade i aprilkvällen mot spelplatsen och jag tyckte att det var förfärligt långt att gå, i verkligheten är det bara 4 km, men för en sjuåring kändes det som många mil.När vi kom fram så var det ganska mörkt så vi satte oss mot en stor gran och väntade, en tupp landar inom skotthåll, snabbt riktar skytten sitt salongsgevär mot ett träd,det smäller och en stor tjädertupp rasar genom grenverket och dunsar i backen ! Tuppen åker snabbt ner i en ryggsäck som sitter på mig, jag glömmer aldrig tyngden och när jag kände värmen från tuppen mot min rygg.

Sen den dagen har mitt intresse för denna vackra och lite mystiska skogsdrake aldrig lämnat mig. Att jag i senare ålder fick Gösta Tysks bok Storfågelslek i mina händer gjorde mig helt tagen av denna fågel. Den boken åker alltid fram inför det årliga tjäderspelet och där finns fantastiskt spännande berättelser och bilder i svartvitt som får en att drömma sig ut i aprilnatten.

Ja det var lite om hur jag kom i kontakt med denna stora hönsfågel.

Bilden ni ser på tjäderhönan kom till i april 2009 och är i mina ögon den bästa bild jag tog under det året alla kategorier.Det var en sån där ljummen och vindstilla natt när tjäderspelet är som allra bäst, och i gryningen föll allt på plats.Från mitt gömsle kunde jag se 6 tuppar och gott om hönor som vallades runt av 2 olika tuppar.När man sitter och tittar på detta skådespel så existerar inget annat, resten av världen är helt avstängd i mitt sinne.Just i slutet av april bjuds det på mycket härliga ljud, trastar som sjunger som sjunger så vackert att man blir rörd, vackert sträckande morkullor, ropande slaguggla, pärluggla och sparvuggla, även duvhöken hörs och tar sig gärna en tjäderhöna om tillfälle bjuds. I mitt gömsle är det bekvämt och mycket trivsamt, ligger på en luftmadrass i en varm och skön sovsäck och kan knappast få det bättre.

Att jag valt just denna bild som min bästa bild 2009 är nog att tjäderhönan befinner sig i en riktigt vacker miljö bland små kullar och stora granar, gillar även den låga vinkeln och det mjuka och behagliga ljuset som faller på hönan och lyser upp hennes vackra fjäderdräkt.

Kul med din utmaning Thomas Jågas, och din härliga berättelse och tjäderbild i din blogg

Stafettpinnen skickas nu vidare till Marie Gillander

Mvh

Lars-Göran Abrahamsson

ps ni som är intresserad av lite skogäventyr och tjäderspel, försök att få tag på Gösta Tysks bok Storfågelslek, boken är gammal men har enormt med skogskänsla i sina berättelser.

Vargen ylar i Vildmarksriket

Åkte till stugan igår eftermiddag för att lägga ut fågelmat och titta till så att allt var ok. Småmesarna surrade runt mig i glädje då jag fyllde på solrosfrön och talg, alltid så glädjande att se de små livens tacksamhet.

På hemvägen åkte jag runt lite på småvägarna, det var lite halvmulet väder och snöade vackert, ganska kyligt - 15 grader. Det är rejält med snö på skogen och otroligt stilla och vackert i vildmarksriket. Jag passerar en större sjö och får se att månen lyser upp den nu blå himlen, vackert mot snön och de snötyngda träden tänkte jag.

Stannade bilen och bytte ut 300mm  mot 135mm, tänkte att jag måste ju ta nån bild trots att jag var lite i tidsbrist. Kameran monteras på stativet och trådutlösaren sätts på kameran.Tar några bilder, men står mest och tittar på allt det vackra runt omkring mig.Helt plötsligt hör jag nåt från berget bakom mig, är det sant kan det verkligen vara... och jo det är faktiskt varg som ylar.Hör nu tydligt att det är flera vargar som ylar från olika positioner.Vilken mäktiga upplevelse, såå stämningsfullt, så otroligt känsloladdat, jag blev faktiskt rörd och blev stående som i en annan värld ojojoj ! Efter en halvtimmes ylande tystnar allt och det enda jag kan höra är en skogsmaskin på långt håll. Sånt här glömmer man aldrig !

Bilden tagen med Canon 1DS MIII och Canon 135 2 L

Ha de gott

Lars-Göran Abrahamsson

www.taiganatura.com

En spännande dag i mitt gömsle

Klockan är runt 6 när jag går mot mitt gömsle, det är tyst mörkt och det enda man hör är hur det knarrar under mina kängor. Väl framme kryper jag in i gömslet och sätter igång kaminen, sätter mig i stolen och riggar kameran med 300mm optiken på stativhuvudet.Båda konvertrarna,minneskort och extra batteri läggs på en hylla bredvid kameran.

Häller upp en kopp kaffe och lutar mig tillbaka bekvämt, kaminen värmer snabbt upp den lilla kojan och allt är tyst och stilla utanför.Jag lutar mig tillbaka och sluter mina ögon och bara njuter av den spänning som råder.Efter ca en timme hörs de första korparna och snart börjar nötskrikorna sitt skränande också, det är nånting i granskogen som gjort nötskrikorna skräckslagna.Det dröjer inte länge förän jag hör orsaken till skrikornas skränande,en duvhök sitter och skriker bakom kojan och efter en stund hörs en till duvhök från granskogen. Jag lutar mig framåt och kollar ut, ingenting framför kojan än, det börjar ljusna några korpar landar på backen och verkar mer leksugna än hungriga, otroligt spännande att se dessa fåglars beteende på riktigt nära håll.

Helt plötsligt lyfter alla korpar och nötskrikorna för ett otroligt väsen ! Och där kommer skogarnas mästerjägare duvhöken, som en blixt sätter den sig på den gamla vridna grenen så snön yr omkring, oj viken blick den har, vilka klor, och vilken fantastiskt vacker fjäderdräkt den har. Ser nu att det är Duvhökshonan som kommit, den är betydligt större än hanen som fortfarande sitter gömd bland granarna.

Honan sitter kvar ganska länge i dag och ägnar sig åt att putsa sig, det ger många fina fototillfällen och minneskortet fylls på med bilder.Jag hade inte så mycket bilder på Duvhök tidigare vilket gör det extra spännande, konvertrarna åker på för att få lite andra utsnitt och med 2 X konvertern fylls bilden upp av hökens gula blick ! Bilden ni ser fick jag när höken kom, jag hade ställt skärpan före på grenen och chansade med en serie bilder, en av bilderna blev faktiskt skarp vid detta tillfälle.

Dagen rullar på, matsäck och kaffe smakar ju extra fint när man fått denna enorma upplevelse som att komma duvhöken så nära.Resten av dagen är ganska lugn, nån nötskrika vågar sig fram när hökarna har tystnat och på håll kan jag höra en spillkråka. När det skymmer går jag sakta mot bilen, dagen bjöd mig på en fantastisk upplevelse och den känsla man får av att titta på dessa gula och intensiva ögon glömmer man inte !

Jag ville skriva lite om hur en dag i mitt gömsle kan vara, spännande är det alltid även om man ibland inte ser skymten av en fågel på flera dagar.

Hoppas att ni har glädje av min lilla berättelse.

Bilden är tagen med Canon 1 DS M III och Canon 300mm 2,8 IS,  iso 1000 bl 5,6.

Ha de gott !

Lars-Göran

Fira jul bland vargar

Under hösten har jag sett mycket spår efter varg i de marker där jag fotograferar.Har ju läst att det ska finnas runt 6-7 vargar i detta revir, naturligtvis så får man ta allt som skrivs om vargen med en nypa salt.

Lördagen den 12 december vid 6 tiden var jag på väg till min koja på fyrhjulingen,det hade kommit lite nysnö och jag kunde se en del spår av varg efter vägen, spännande ! När jag suttit i min åtelkoja under dagen så åkte jag mot stugan igen, helt plötsligt blixtrade det till framför strålkastarna på fyrhjulingen, det gick snabbt men jag hade nu fått se min första vilt levande varg. En upplevelse jag kommer att bära med mig resten av livet.När jag kom till stugan sa min fru, jaha du har sett varg, det såg hon i mina stooora ögon tydligen.

Nu har det kommit ca 30 cm nysnö i området vid stugan. Det går fortfarande att ta sig fram med fyrhjulingen när jag har snökedjorna på, så jag tog en tur den 19/12 efter en väg som går upp på en bergknalle. Efter ca 1 km såg jag spår i snön, gott om älg här tänkte jag, visst var det några älgspår, men det mesta var faktiskt vargspår. Jag följde en sträcka på ca 2 km, fullt med vargspår, urinmarkeringar, spillning och tydliga tecken på att vargar hade rullat sig i urinen. Lite svårt att vara säker men minst 3-4 vargar hade gjort ringlande löpor i nysnön.De här är ju så fantastiskt att man knappt kan fatta det, vägen jag följde går nämligen endast 300 meter fån min stuga !

I år ska jag, Mia och våra 3 jyckar fira jul i stugan, så det blir ju fantastiskt spännande ! Troligtvis så kommer vi varken att se spår, höra eller se en varg, men vetskapen om att ha vargen inpå stugknuten kommer att göra denna jul såå fantastiskt spännande. Det blir som att fira jul med vargar.

Bilderna som ni ser är tagna vid stugan den 19 dec

God jul och gott nytt år önskar Lars-Göran