Vildmarksriket
text
Mediterat i björnmarkerna.
Under 10 dygn har jag levt nära vilda björnar,
svårt att beskriva i ord och bild men jag gör ett försök.
Att ha och se vilda björnar så nära sig är för
mig en helt fantastisk upplevelse. Man sitter i sitt gömsle och bara njuter,
spänning och en meditativ känsla infinner sig och man befinner sig
i ett tillstånd av livskvalité som är svårt att
beskriva.
Under de 5 år som jag nu vistats i dessa marker så
har man lärt känna vissa individer, inte bara utseendemässigt utan även på hur
björnarna rör sig.
Vissa individer känns väl igen på gången när de
kommer, de äldre björnarna har ett tungt och långsamt steg, medans de yngre
björnarna är mer oroliga och
småspringer. Sen har vi ju alla skador och ärr som
de äldre björnarna har, jack i öronen, stora ärr över nos och huvud och de
riktigt gamla har ju knappt tänder att tugga maten med.
En del haltar ganska rejält, en av björnarna som
jag såg förra året haltade då så mycket att den knappt tog sig fram, men i år
var allt läkt och björnen gick obehindrat igen.
Tror nog att dessa djur har en betydlig bättre
läkförmåga än oss människor.
Upplevelserna är många, men förra året då jag fick
tillfälle att se och fotografera en björnhona med 3 ungar är nog de finaste
minnet så långt.
I år fick jag se nåt som har hört talas om, men
trodde nog aldrig att jag skulle få se detta.En av björnarna hoppade helt
plötsligt ner i en liten tjärn,
Där drog den upp näckrosblad och låg sen på rygg
och flöt omkring ätandes på dessa grönsaker. Det såg otroligt mänskligt och
komiskt ut måste jag säga.
Bilder på denna björn kommer framöver i poolen
Vilda djur och fåglar.
Björnarna har en stram rangordning och man undviker
i det längsta att ta till kamp, de går hellre en omväg och känner väl igen
varann genom sitt luktsinne.
Första året i de här markerna så gick kameran het
och pulsen låg på topp, minneskorten fylldes snabbt.Nu är det nåt helt annat,
bilderna är färre och upplevelserna är minst lika viktiga som
bilderna. Pulsen är numer i normal nivå och tar ner
mig till en en känsla av lugn och ro.
Vid 2 tillfällen mötte jag i år björn på riktigt
nära håll. En kväll när jag gick efter stigen mot gömslet dök en halvstor nalle
upp på stigen ca 25 meter framför mig,
våra ögon möttes, men när den fick vittring på mig
gick den åt sidan och jag kunde passera förbi. Visst gick pulsen uppåt men någon
speciell rädsla hann jag aldrig känna av,
Hoppas att denna lilla berättelse kan ge en liten
vink om mina upplevelser i björnmarkerna, bilden ni ser här får symbolisera den
njutning och de lugn som jag upplevde för nån vecka sen.Självklart så ska man ha stor respekt förr dessa björnar !
Ps, den björnhona som hade 3 ungar förra året har
bara en unge kvar i år,
Ha de gott och fota väl
Lars-Göran Abrahamsson
Dela:
