Vildmarksriket

En åtel och en björn i Finland är knappt värd att nämna.

Det här med åtlar, bilder och björnar hit och dit var sig det är i Sverige eller Finland som diskuteras livligt på många bloggar är ett mikroskopiskt problem, om det nu överhuvudtaget är nåt problem ?

Jag tycker nog att det är bättre att titta på vad som pågår i naturen istället.Skogarna skövlas, dikas ut och våldtas varje dag.Artrikedomen minskar tack vare detta varje dag, vissa arter är borta för alltid och flera arter går en mörk tid till mötes.Jag har själv kämpat i 20 år för tjäderns spelplatser mot de stora skogsbolagen, ingen lätt uppgift, men varje liten plätt som kan räddas är ett stort framsteg.I bland ringer man faktiskt från Sveskog till mig och berättar om en gallring som är på gång och frågar, är det nåt speciellt i detta område som kräver hänsyn.Så ge inte upp men gå inte på med taggarna utåt, bättre att diskutera som goda vänner , det ger bäst resultat.

Vi naturfotografer som är ute i skog och mark ser jag som en enorm resurs och tillsammans kan vi jobba för att påverka denna skövling, vi är ute ofta och vi ser.Men tyvärr skrivs det väldigt lite om detta i bloggarna, tycker faktiskt att det är bättre att lägga energi på detta än att älta detta om gömslen och åtlar hela tiden. Så mitt råd är, rapportera vad som finns i markerna till markägarna, ligg på markägarna, ta hjälp av de lokala tidningarna så det skrivs om detta stora problem i våra marker.

Själv har jag och en kollega lyckats att bevara en jättefin spelplats för tjädern genom att tjata,tjata och ännu mera tjata och berätta, i mitt fall var de Sveaskog,så ligg på nu så kanske vi kan rädda nån liten orörd plätt till kommande generationer.Självklart så måste vi ha en skogsindustri i Sverige, men om fler av oss som är ute i skogarna rapporterar och dokumenterar det vi ser till de stora skogsbolagen så finns chansen att rädda nåt tex en spelplats för tjädern.

Bilden är tagen på den spelplats för tjädern som jag berättat om, den här tallen är enorm och har många hål efter spillkråka, i hålen häckar ibland pärlugglan, men även mården har sina bon i dessa majestätiska furor. I detta område står ca 20 st av dessa tallar. åldern ligger på mellan 200-250 år. Det är en fantastisk upplevelse att vandra omkring i denna skog, och en härlig känsla att bara kunna ta på dessa gigantiska furor.

Här finns en del intressant att läsa om detta ämne www.ettklickforskogen.se

Mvh
Lars-Göran

Dela:

Ropande ugglor och skällande rävar

Den senast tiden har jag varit ute och lyssnat efter ugglor, gärna då en vinstilla stjärnklar kväll i mars, har hört pärluggla, slaguggla och lyckades få svar från en sparvuggla när jag lockade. Att vara ute och lyssna efter ugglor är en tradition för mig och numer följer även frugan med på dessa turer.Lite gott kaffe och några smörgåsar, nån ropande uggla och skällande rävar gör de här turerna mycket spännande. När man sitter där på renskinnet under en gran och lyssnar står verkligen tiden stilla.Man får hoppas att det blir nån häckande uggla i nån av de holkar man satt upp genom åren, det var länge sen sist.Kan verkligen rekomendera att ge sig ut för att lyssna efter dessa nattliga ljud

Bilden på lappugglan är min enda bild på den arten, bilden togs i Dalarna för nåt år sen när jag följde med en duktig fågelskådare från Falun som ska ha stort tack för att han visade Lappugglan.Bilden på Lappen har väl ingen direkt koppling till att lyssna på ugglor i mars, men det är den enda ugglebild jag har digitalt så långt.

Mvh Lars-Göran

Dela:

Det går mot tjäderspel igen

Under de senaste veckorna har jag ägnat en del tid åt skidåkning i tjädermarkerna, och på backen syns tydligt vad som är på gång. Ganska mycket spår i snön och mycket spillning under en del tallar, har även stött på några tuppar då jag kommit skidande. Det brukar bli några skidturer i mars för att se om man kan se vart tupparna tänker hålla till, där jag låg förra året är det fullt av spelspår med vingsläp just nu. Så spänningen stiger och om nån vecka ska gömslet resas på platsen, de är mycket snö ca 50 cm så det blir till att skotta fram en bra plats för gömslet. Vi går en härlig tid till mötes nu, hoppas på lite regn och värme så snön försvinner, räknar med 8- 10 nätter på spelplatsen i år. Vore spännande att höra om fler har skidat över spelplatserna och hur det ser ut.

OBS i mitt album djur/fåglar finns en bild på mitt tjädergömsle för den som är intresserad hur det ser ut.

Mvh Lars-Göran

Dela:

Mitt gömsle mitt andra hem

Så här ser mitt vintergömsle ut, väl kamoflerat denna vinter och ljudisolerat av all snö som synes.

I ca 20 år har jag tillbringat höstar och vintrar i denna lilla trälåda, mycket slit och släpande har det varit under åren, normalt ett ryggskott varje säsong, men ändå värt varenda minut som jag tillbringat där. Denna vinter har varit extremt slitsam med all snö och extrem kyla - 30 som mest och snödjupet är nu ca 70 cm. Många oförglömliga upplevelser har det blivit, kommer så väl ihåg den gången då jag fick lite slaktavfall av en jägare som jag lade ut på myren.Hade väl inga större förhoppningar om att få se nåt den första morgonen när jag satt där med min Hassebladare och 350mm optiken monterat. Men så fort det ljusnade så landade en stor kungsörn på avfallet, och i detta ögonblick fastnade min första örnbild på den svartvita filmen, fick även lite färgbilder då jag hade ett magasin med diafilm.

Från början hade jag endast ett kammonät i myrkanten som jag satt bakom och fotograferade småfåglar och nötskrikor.Men ville sen utnyttja vintern mer, och med hjälp av en kollega byggdes då detta gömsle som är isolerat och kan värmas upp med en liten spritkamin. Det har inte varit problemfritt, ett år hade jag stora problem med en man från orten med kamera som störde och saboterade för mig, en gång när jag kom till kojan var dörren igenspikad så jag inte kunde komma in, även sabotage på min bil har förekommit.Har precis avslutat gömslesäsongen för i år, men planerar redan för näsa säsong, kan inte få nog av den spänning som detta erbjuder. Över 30 sittningar denna säsong och många upplevelser och även nån skaplig bild har det blivit denna vinter.Vill rikta ett stort tack till de jaktlag som hjälpt mig med att få tag på slaktavfall och annat genom åren, utan er hade det inte fungerat alls.

Ha de gott och fota väl

Lars-Göran

Dela:

Tjäderhönan, min bästa bild 2009 !

Tjädern en skogsfågel, ja det får minnet att susa iväg bakåt i tiden för mig...

Min absolut första kontakt med tjädern var då jag vid sju års ålder följde med en så kallad spelskytt till en avlägsen spelplats. Vi vandrade i aprilkvällen mot spelplatsen och jag tyckte att det var förfärligt långt att gå, i verkligheten är det bara 4 km, men för en sjuåring kändes det som många mil.När vi kom fram så var det ganska mörkt så vi satte oss mot en stor gran och väntade, en tupp landar inom skotthåll, snabbt riktar skytten sitt salongsgevär mot ett träd,det smäller och en stor tjädertupp rasar genom grenverket och dunsar i backen ! Tuppen åker snabbt ner i en ryggsäck som sitter på mig, jag glömmer aldrig tyngden och när jag kände värmen från tuppen mot min rygg.

Sen den dagen har mitt intresse för denna vackra och lite mystiska skogsdrake aldrig lämnat mig. Att jag i senare ålder fick Gösta Tysks bok Storfågelslek i mina händer gjorde mig helt tagen av denna fågel. Den boken åker alltid fram inför det årliga tjäderspelet och där finns fantastiskt spännande berättelser och bilder i svartvitt som får en att drömma sig ut i aprilnatten.

Ja det var lite om hur jag kom i kontakt med denna stora hönsfågel.

Bilden ni ser på tjäderhönan kom till i april 2009 och är i mina ögon den bästa bild jag tog under det året alla kategorier.Det var en sån där ljummen och vindstilla natt när tjäderspelet är som allra bäst, och i gryningen föll allt på plats.Från mitt gömsle kunde jag se 6 tuppar och gott om hönor som vallades runt av 2 olika tuppar.När man sitter och tittar på detta skådespel så existerar inget annat, resten av världen är helt avstängd i mitt sinne.Just i slutet av april bjuds det på mycket härliga ljud, trastar som sjunger som sjunger så vackert att man blir rörd, vackert sträckande morkullor, ropande slaguggla, pärluggla och sparvuggla, även duvhöken hörs och tar sig gärna en tjäderhöna om tillfälle bjuds. I mitt gömsle är det bekvämt och mycket trivsamt, ligger på en luftmadrass i en varm och skön sovsäck och kan knappast få det bättre.

Att jag valt just denna bild som min bästa bild 2009 är nog att tjäderhönan befinner sig i en riktigt vacker miljö bland små kullar och stora granar, gillar även den låga vinkeln och det mjuka och behagliga ljuset som faller på hönan och lyser upp hennes vackra fjäderdräkt.

Kul med din utmaning Thomas Jågas, och din härliga berättelse och tjäderbild i din blogg

Stafettpinnen skickas nu vidare till Marie Gillander

Mvh

Lars-Göran Abrahamsson

ps ni som är intresserad av lite skogäventyr och tjäderspel, försök att få tag på Gösta Tysks bok Storfågelslek, boken är gammal men har enormt med skogskänsla i sina berättelser.

Dela: