My & Mr Nikon's Blog

"I also write in English so all of my Portfolio visitors also can take part of me as a photographer." "Skriver även på Engelska så alla mina Portfolio besökare också kan ta del av mig som fotograf."

Nikon D90 - D7000 Love of my life Mr Nikon the camera "And life"

Today I tested for the first time my daughter's camera Nikon D7000, slightly sharper than my old :-)
And there was also happy reunion of my old lenses 70-200 Macro that sat on. This is the first picture I took with the Nikon D7000.

But afterwards, I wondered what had been the best
"Getting older and wiser?" or "Being young and faster to learn?"

My daughter is almost 21 years and she is both, yes anyways when she to learn her Mom all 1,000 new settings, myselfI became a little DIZZY!
Ha ha ha

I gave to her in 2011 because I was kind mother and felt she needed it more, she shoot most Horse sports and that I was sick then, had brain tumors. I really did not know the end of, they were benign but sat badly, eventually I decided surgery. The output tasted more bad for me than I could handle myself as I am now so I gave away my good friend Tamron to my heart. This good as I feel now I have not been in many years the tumors began to make itself known in 2008 but it was some time before I finally met a doctor who in 2010 diagnosed me not psychosomatic! Late 2011 operation.

The road has been long but now I'm here, a few years wiser and even duller "Laughter" The picture below here on a sunflower that I took a few years ago with my Nikon D90 and the second Syren Nikon D7000.

I love the colors and for me photo / picture a beautiful form of art. I started playing with the camera and the light when I was just 6 years also paints pictures with the camera gives me more range in expression. Favorites front of the camera is life, nature and people. Wonderful memories, as one can remember back to when you may no longer be able and have the ability. But I will shoot until I drop.

Sometimes I was about to give up when I was lying in bed and housekeepers by nurses three times a day in the end. Then I got thinking to give up because of the terrible nervpain who was increasingly kept me awake 2-4 days and no medicine helped so then I made sure that I had my camera in bed, lived in hope and all the memories from past.

Today I am 80% better than the 2008 to 2012 and I'm probably mostly here, left for that I have a daughter and because I was so stubborn. "Maybe tomorrow it will be better, tomorrow new day" Those words fell down with me every day. Now gratitude is present every day.

After this day with my old lens and a new camera I feel that I really need to work out my arms, so there will be a visit to the gym! I want to have clear, sharp pictures and I'm pretty lazy when it comes to putting the camera on a tripod, I like to change the angles right a lot, even when I shoot portraits.

Yes it was a fun day with new technology but still had I not the not said no to younger brain hi hi

"Thank you my daughter to this day"

/ W. Lindholm

Idag testade jag för första gången min dotter kamera Nikon D7000, en aning skarpare än min gamla
Och det var också glatt återseende av mina gamla lins 70-200 Makro som satt på. Detta är den första bilden jag tog med Nikon D7000 "Syrenen"

Men efteråt, undrade jag vad som hade varit bäst
"Att vara äldre och klokare?" eller "Att vara ung och snabbare att lära sig?"

Min dotter är nästan 21 år och hon är båda delarna, ja iallafall när hon lära sin mamma alla 1000 nya inställningar, blev själv lite yr!
Ha ha ha

som jag gav till henne 2011 för jag var snäll mamma och ansåg att hon behövde det mer då hon fotar mest Häst sport, samt att jag sjuk då och hade hjärntumörer som jag inte riktigt visste utgången på, de var godartade men satt illa, till slut bestämde jag mig för operation. Utgången smakade mer illa för mig än att jag skulle klara mig så som jag är nu så jag gav bort min gode vän Tamron till mitt hjärta.

Så här bra som jag känner mig nu har jag inte varit på många år, tumörerna började redan göra sig till känna 2008 men det dröjde innan jag äntligen träffade en Läkare som ej diagnosticerade mig psykosomatiskt ! Vägen har varit lång men nu är jag här, några år visare och även slöare "Skratt" Bilden nedanför här på en Solros som jag tog för några år sedan med min Nikon D90 och den andra Syren Nikon D7000.

Jag älskar färger och för mig är foto / bild en härlig form av konst. Jag började spela med kameran och ljuset då jag bara var 6 år, målar även tavlor med kameran ger mig mer vidd i uttryck. Favoriter framför kameran är liv, natur och människor. Underbara minnen, som man kan minnas tillbaka till då man kanske ej längre kan och ha möjlighet. Men jag kommer nog fotografera tills jag droppar! Kameran är min bästa vän, Mr Nikon

Ibland var jag på väg att ge upp då jag låg där i sängen och hemhjälp av undersköterskor 3 gånger om dagen. Då jag fick tankar att ge upp på grund av den hemska nervsmärtan som allt oftare höll mig vaken 2- 4 dygn och ingen medicin hjälpte så såg jag till att jag hade kameran i sängen, levde på hoppet och alla minnen tidigare. I dag är jag 80 % bättre än 2008- 2012 och jag är nog mestadels här, kvar för att jag har en dotter och för att jag var så envis. " I morgon kanske det blir bättre, i morgon ny dag" De orden föll ner hos mig varje dag.

Nu är nu men tacksamheten är närvarande varje dag. Efter dagen med mitt gamla objektiv och kamera så känner jag att jag behöver verkligen träna upp armarna, så det blir att besöka gymet! Man vill ju ha skarpa bilder och jag är ganska lat då det kommer till att sätta kameran på stativ, jag tycker om att ändra vinklar rätt mycket, även då jag fotograferar porträtt.

Ja det var en rolig dag med ny teknik men fortfarande hade man ju ej sagt nej till yngre hjärna hi hi.

"Tack min dotter för denna dag"

/ W. Lindholm

Postat 2013-06-09 00:23 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera