Wikings Vardag

Från hjärtat och hjärnan och i viss mån magsäcken.

Tystnaden kan vara den ultimata lyxen.

Svenska kyrkan har alltid funnits där.  Jag går förbi Nikolaikyrkan eller Olaus Petri kyrkan som om de var en del av det självklara i min tillvaro. Jag har varit rätt nöjd med att dessa vackra kyrkor bara existerar men då och då har jag funderat på om jag kan gå in men jag har inte vetat om det är öppet eller om jag stör om jag går in.

Jag har känt mig som en inkräktare ibland när jag slunkit in med min kamera i någon av våra vackra kyrkor.  Ja, jag syns med min digitala systemkamera på stativ men blixt är ingen höjdare i en vackert stearinupplyst kyrka då en mässa pågår!

Vid mina sällsynta besök i Svenska kyrkan har det alltid varit på grund av något speciellt. Det har varit dop, bröllop, begravning, midnattsmässa eller orgelkonsert. 
Kyrkorummet är som gjort för viktiga stunder i livet och jag anser att en utav de mest försummade viktiga stunderna i livet är de då vi tar oss tid för tystnad och tid för oss själva.

Jag har ett enormt behov av att vara privat ibland. Jag blir irriterad och rent utav ilsk om jag inte får vara själv ibland. Förr tog jag time-out från verkligheten och reste bort så fort jag kommit hem på fredagskvällen efter jobbet. Göteborg var min favorit bland tillflyktorterna för där fanns det outgrundliga havet nära inpå.
Nu när jag inte är singel längre känns det rätt otrevligt att bara dra iväg utan förvarning!
Om vi hade barn så skulle det nog även innebära en del tandagnisslan från min sambo och barnen skulle nog anse att jag var en elak mamma!

Vart går du när du behöver en paus på t ex jobbet, shoppingrundan eller när hela släkten är på besök? Fiken på stan innebär ju en massa stoj och biblioteken är rätt röriga och oftast fulla av elektronik som susar och blinkar. Den känsla som kyrkorummet förmedlar är oöverträffad.
Ett hotellrum är för dyrt och de flesta hotell gillar inte att hyra ut rummen per timme!
Så vart går jag?

Jag tog mig i kragen och bestämde en tid med Anna Apell Källström som är präst i Nikolai församling.
Jag ville veta hur kyrkan såg på detta att bara gå in i kyrkan och gärna påminna kyrkan om den glömda skatt som finns i kyrkorummet.

Till min stora förvåning berättade Anna att Nikolai har en jämn ström med besökare som sitter i tystnad i kyrkan. 
Jag trodde att kyrkan stod tom när det inte pågick något speciellt.
Tänka sig, det finns fler än jag som gillar att vara för sig själva då och då! Jag undrade om det bara var kyrkligt folk som satt där men detta var icke fallet. Anna Apell Källström tog raskt ur mig mina förutfattade meningar då hon sa att muslimer besökte Nikolai. Jesus är en profet i den muslimska tron så muslimerna ser Svenska kyrkan som en självklar plats dit de kan gå för att be.
Måste man vara troende för att uppskatta kyrkan?

 
Självklart inte. Arkitektur, historia, skönhet och just tystnaden lockar oss att besöka våra kyrkor. Inte behövs det väll en tro för att gå in i en kyrka och att sätta sin rumpa på en av bänkarna? 

Svenska kyrkan finns där! Tänk bara på vart din närmsta kyrka ligger, skulle det vara ett bra ställe att spendera en halvtimme för sig själv? Stänga av mobilen och vara lite inkognito ett tag. Vilken lyx!

Det är gratis också.

2010-01-29 00:04   Peter-L
Kyrkor är vackra och stillsamma platser. Platser att visa vördnad i, för troende. Och säkert en plats för de som söker ett skönt lugn. Gillar det du skriver och beskriver! Men helt gratis är den ju inte. Kyrkoskatten, betalar ju denna "lyx". Är du med?
2010-01-29 00:07   VeraVardig
Nja, vissa betalar ju inte denna skatt så för vissa kan det vara gratis. ;) Men jag tror att många utav oss lägger mer pengar på fika än på kyrkoskatten! Tack för att du läste och kommenterade! mvh Helena
2010-01-29 01:45   EGW
Så intressant att du trodde att du inte kunde gå in så där bara utan vidare! Något sådant har aldrig fallit mig in, jag har ofta gått till en kyrka när jag känt för det. Men jag är ju uppvuxen i ett kyrksamt hem och varit van vid det sedan barnaåren. Det är sant att en kyrka erbjuder en sällsamt gynnsam atmosfär för en stunds enskild tystnad. Allra starkast tycker jag att känslan är i en medeltidskyrka på landet. Men de står kanske inte öppna till vardags längre, eftersom det stulits så mycket ur dem, jag vet inte. Förr i tiden stod de alltid öppna på dagarna. Fotografera i en kyrka skulle jag bara göra om jag var ensam där. I alla fall med stativ och blixt, en liten kompaktkamera eller kameramobil behöver ju inte störa. Man måste inte tro något särskilt för att vara i en svensk kyrka eller vara medlem av Svenska kyrkan. Många gör det inte, och en del som är medlemmar är faktiskt uttalade ateister. Man må tycka att det är en paradox. Men jag är rädd att Svenska kyrkan för närvarande genomgår ett slags identitetskris. Vad står man för egentligen? I en del trosfrågor finns ju inte heller konsensus, som t ex detta med att öppna äktenskapet för folk av samma kön. Jag har själv inte varit medlem i Svenska kyrkan, i alla fall inte sedan jag var åtta år. Men för mig tycks den stå för ett värde som gärna kunde bevaras. Om nu vård av traditioner och kanske en ofta mycket positiv social verksamhet räcker till som grund. Det finns dock en fast kärna av aktivt troende, som väl utgör basen. Ja, kyrkan har en utmanande tid framför sig. Ska bli intressant att se hur dessa utmaningar hanteras. Och visst är det gratis att gå i kyrkan! Avgiften för medlemskap (ingen skatt) är en annan sak. Den är säkert nödvändig för att finansiera verksamheten, men verkligen ingen inträdesavgift till kyrkolokalen. Men vissa resurser (t ex begravning och vigsel i kyrkan) har man visst tillgång till bara som medlem.
Svar från VeraVardig   2010-01-31 12:26 Det är intressant med kriser! Kyrkan behöver sättas på prov s a s. En tro kommer alltid att prövas så också kyrkan som sådan. Jag tror benhårt på att tvivla. Det är en bra sak. Kyrkan måste tvivla på sig själv för att gå vidare. Kyrkorummet är dock mestadels det samma oavsett vilka tider som vi befinner oss i och det är ett uinderbart ställe att vara på tyst på i en stadsmiljö som aldrig är tyst. Tack för ditt tankvärda inlägg! Det uppskattas. mvh Helena
2010-01-29 06:21   VickiochTova
Behovet av att vara privat har alltid varit stort hos mej, nu när jag är sambo så blir det ofta skogen som blir min tillflyktsort då jag kan ta med hunden och kameran och bara njuta av tystnaden! Det är längre väg till kyrkan än till skogen som ligger runt hörnet men jag kan ibland åka ut till kyrkogården och strosa runt..
Svar från VeraVardig   2010-01-31 12:28 När man har tillgång som du till naturen är det ju självklart att man njuter av den! Jag måste tyvärr ta bilen ut i naturen och kyrkan är ett underbart tyst alternativ mitt i stadsbruset. Tack för ditt inlägg! mvh Helena
2010-01-30 13:25   eos30
Jo ibland MÅSTE man vara själv, när den är självvald, kan ensamheten vara en livräddare, både psykiskt och fysiskt... När jag behöver vara ensam, så åker jag till en obebodd ö på havet, eller går i skogen, långt ifrån all bebyggelse. Kyrkan är ingen plats jag går till när jag behöver vara ensam, utan för att njuta av det vackra och tysta. För ensam känner jag mig inte, alla föremål påminner om andra människor, och man kan bli avbruten när som helst av att någon annan kommer in, så jag kopplar inte bort allt, på samma sätt som jag gör i naturen. Men vila i tystnaden kan jag göra. Och som sagt, jag tycker dom är värda att bevaras, inte minst för kulturhistorian, och dom olika tidsepoker, olika kyrkor representerar. /Jörgen
Svar från VeraVardig   2010-01-31 12:31 Kyrkan besöks av många men det som är bra är att alla förstår och respekterar andra besökares behov av ensamhet och tystnad. Naturen är oslagbar som rekreationsställe ochjag önskar att jag kunde gå ut i skogen på lunchen men det blir tyvärr för kort om tid! Kyrkan är ett rum som vi stadsbor borde använda oftare! Tack för ditt inlägg! mvh Helena