Wikings Vardag

Måndag från 4:e våningen.

Med min Sima och en nygjord latte satt jag på kökssoffan med mitt duntäcke virat runt mig. Solen var på väg upp och katterna turades om att ligga på mina ben eller att gå framför kameran.

Från min plats, bakom de vårsmutsiga fönstren på 4:e våningen, tittade jag på människorna som var på väg, till eller ifrån.  

Jag tänkte på tryggheten i stadens stabila puls. Folks rörelser är tidstrogna och förutsägbara. Mitt i all förändring så finns det saker som inte ändras i första taget.

Våren kan dröja, kylan kan bita sig fast, snön kan falla men människor fortsätter sina liv.

Rutiner är på gott och ont.

Det finns en frihet och en ofrihet i rutinen.
Jag tänkte på mina egna rutiner. Jag får ångest av rutiner. Min hals snörs åt och tanken kommer alltid rusande: är det så här mitt liv ska se ut tills jag dör.

Jag vill vara fri, tänkte jag över min kopp latte som jag alltid dricker på morgonen innan frukost.
I tvättstugan är jag fri att välja mellan 30, 40, 60 och 90 grader. När jag slänger sopor kan jag välja att sopsortera eller inte. När jag ska gå ut kan jag ta hissen eller trapporna, aldrig rutschkana.
När jag ska upp på stan kan jag gå, åka bil, taxi, cykla eller ta bussen, men det är sällan jag åker linbana in till city. Det är sällan vi vuxna leker mitt i rutinerna, tänkte jag. Så jag lunkade iväg och hämtade min favoritleksak, mitt Sima! Leken är en hemlighet som vuxna glömt bort. Leken är vägen ut ur den dåliga rutinen.

Att småskutta fram med sin plastpåse på väg till jobbet måste vara så mycket mer givande än att ta vuxensteg i en vuxenvärld på väg till ett vuxenjobb. Vem vet, tjejen kanske var en flamencodansare med vackra kläder och sexigt hår. I tanken var hon fri som fågeln. En stund i alla fall.

Dela:

Frustration, ren, skär, jävla frustration!

Vad betyder en bild egentligen? Jag vill påverka, hjälpa till, ge kritik, göra folk förbannade så att de lyfter sina lata arselen ur soffan och gör något.

När jag väl har jobbat ihop en start och börjar plåta och framkalla så känns fortsättningen inte lika kul.

Var ska jag ställa ut mina bilder? I de "fina" salongerna finns inte de jag vill nå! Jag skulle gärna ställa ut i rikstagshuset, kommunhuset, socialkontoret och andra viktiga hus.

Tillstånd, heter det som står ivägen.

Jag vill visa den vardag som maktmäniskorna skapat. Vad de har gjort mot de minsta i samhället.

I dessa fall funderar jag verkligen på om lagen måste följas. Lagen ger maktmänniskorna skygglappar och stötdämpare.

Jag kanske ska göra utskick till de styrande med mina foton. Dyrt men värt det om de ser dem.
Åka upp till stockholm och göra en visit hos makten och filma min utdelning av mina foton?

Men då måste jag ha minst en person till ombord.

I dessas banor går mina tankar just nu. Jag är så arg över hur fler och fler ställs utanför tryggheten och samhället. Matköerna ringlar långa utanför kyrkan i Stockholm, bara ett stenkast från Kulturhuset där den fina kulturen visas upp. Där bryr sig folk om Tintinböckernas placering pga misstänkt rasism.
Rena lyxproblemen för dom som är hungriga, sjuka och bostadslösa.

Är finkuturen instängd och oviktig? Når den verkligen fram?  Påverkar den?
Jag tror att kulturen skulle må bra av att göra en verklighetskoll.

Om kulturen ska fortsätta vara en viktig del i samhället så måste den vara med och påverka där det behövs!

Jag ber om ursäkt för det lilla formatet.

Dela:

Ingen självklarhet att få betalt som fotograf, tycker rättsväsendet!

Stockholms tingsrätt har kommit fram till slutsatsen att en fotograf måste meddela en beställare av hans/hennes bilder att han/hon vill ha betalt. Domen har fastställts då såväl hovrätt som Högsta domstolen vägrat prövning.

OBS! Detta gäller enbart fotografer. Inte någon annan typ av företagare!

Om samma villkor gällde alla företagare så skulle vi alla kunna roffa åt oss av det vi ville ha och nöjt gå hem utan att betala om företagaren inte informerat oss om att vi måste betala för varan eller tjänsten.
Om du eller jag tex skulle lämna in vår cykel för reparation och sedan hämta ut den utan att betala så skulle vi begå ett brott, men om någon beställer en bild av oss och sedan inte betalar så begår de inget brott.

Vi förväntas alltså att jobba gratis?  Fy fan rent ut sagt.

Vi fotografer kämpar redan för att kunna försörja oss. Får du tex en bild publicerad i en tidning kan du förvänta dig ca 700 kr per bild, före skatt. Det är vad ditt och mitt arbete är värderat till. 

Om du enbart jobbar med detta så måste du få  minst 30 bilder publicerade i månaden för att klara dig.
Jag jobbar som reporter och fotograf på Kumla Nytt, dessutom har jag kurser i Fotografi på olika studieförbund. Resten av tiden letar jag jobb. I dagsläget driver jag inget eget företag men jag har planer åt det hållet.

När jag startar ett företag så måste jag alltså skicka med information till alla mina kunder att jag förväntar mig att få betalt. Detta måste även stå på min site så att alla vet att jag inte jobbar gratis.

Nedvärderande och rent ut sagt respektlöst!

Är vi fotografer slavar?

Dela:

Idiotiska saker du kan göra på en cykel.

SMA:a är nr 1 alla kategorier!

Idag var jag ute på en fotorunda med cykeln. Vi behövde rastas så jag packade lilla fotoväskan och klängde upp på gamla hojjen och trampade iväg i riktning mot solen.

Det var en härligt solig dag idag så jag förväntade mig en massa flanörer och soldyrkare på alla stadens gator och torg. Smart som jag var så tog jag den mindre trafikerade vägen...trodde jag.

Alla var på väg hem. Dvs alla cyklade och gick i motsatt riktning. Jag fick kryssa och parera hej vilt. 
De jag mötte var delvis lika med på noterna som jag...men vissa var lite all over the place pga att de hade fokus på sin mobil medan de cyklade. 

I Örebro har vi vatten. Svartån går genom hela staden. Dessutom finns det inga staket ut mot åkanten.
Höger kanten som jag höll mig på var den som låg precis vid vattnet. Vilket påverkade min förmåga att väja!

Killen som cyklade mot mig var helt inne i sitt sms:ande och vinglade över hela cykelvägen.
Jag kände hans långa mörka hår i mitt ansikte innan han upptäckte mig. Ohhhhhh sa han och vinglade vidare. Jag sa Faaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaan helveteeeeeeeeee och kämpade febrilt med min gamla hoj för att inte åka ner i Svartån. 

Just nu hatar jag denna kille. Må du få svidande utslag på dina sms-fingarar och virus i din iPhån!
Dessutom önskar jag dig glasögon och trafikvett i julklapp!
Om du dessutom får bölder på skinkorna så kan du inte cykla din långhåriga ligist!
Må dina pungkulor utveckla allergi mot cykelsadlar!

Så där, nu mår jag bättre! :)

Nr 2 på listan är att fippla med Spotify på mobilen medan du cyklar! Detta är inte lika vanligt men jag mötte en donna, precis efter den långhåriga ligisten, som höll på med Spotify. 

Vad är det med cyklister? Är ni komplett pannkaka i trafiken? Vilken värld befinner ni er i?
 

Jag ska fasiken lurka i en buske med kameran bara för att få dessa ligister på bild! :)

Dela:

Är vi möss eller fotografer?

Inget ont om möss. :) De agerar mer respektfullt och klokt än vad vi människor gör ibland.

Jag följer debatten runt konsten och fotograferingen med större och större sorg i hjärtat. 

Visst är det så att våra förebilder sviker och bedrar oss men det försvarar inte vårt beteende och vår brist på respekt i debatter och uttalanden om dessa personer och deras konst.

Många har mycket svårt att skilja på personen och fotografen, privatlivet och yrkesrollen. Än värre är att faktakollen oftast är bristfällig eller obefintlig även i etablerade medier där upphovsmännen borde veta bättre.

Det är ingen större hemlighet att jag har åsikter. Det är heller ingen större hemlighet att jag brinner för allas rätt att säga sin mening utan straff eller registrering. 
Det finns dock en gräns för hur långt man får gå i sin frihet. Vissa utav de uttalanden som gjorts i tex Terje Hellsö debabetten eller i diskussionen runt Elisabeth Ohlson Wallins fotografier och konstnärskap, går långt utanför den gränsen.

Hur illa vi än tycker att vissa fotografer beter sig så innebär det inte att det är ok att uttala sig illa och lagvidrigt. 

När det gäller EOW (Elisabeth Ohlson Wallin) och hennes arbete så behöver ni bara slå upp närmsta rikstäckande tidning så hittar ni vidriga kommentarer om henne och hennes arbete från både högt uppsatta politiker och mer eller mindre kända personer. 
Vi vet inte ens om hon har begått något fel i lagens mening. Har hon begått ett lagbrott så hamnar hon i samma fack som alla andra fuskande fotografer, nämligen fallna förebilder.

Jag skulle gärna vilja häva ur mig svador om hur trött jag är på att förlora mina förebilder, hur illa jag tycker om falskhet och lögner och om all denna respektlöshet som råder. Jag vill inte bli förd bakom ljuset igen! Kan vi lita på någon i fotografvärlden eller handlar allt om att tjäna pengar och egoboosts? Men det räcker med det jag just skrev. 

Vi är alla del av fotografvärlden. Vi finns ju här inne av en anledning!
Vi är intresserade av foto.

 Foto betyder något för oss. Vissa utav oss lever på att fotografera andra har det som hobby. Det spelar mindre roll när det gäller passionen för foto.
Vi reagerar när det uppdagats att fotografer vi sett upp till fuskar och ljuger. Vi blir svikna.
Detta leder ofta till att vi ger oss in i debatten eller att vi stänger av och gör något annat.

När vi ger oss in i debatten kan det se ut så här:  Våra minst betydande samhällskritiker eller Nya satirbilden - med KD som mål.

Leif GW är ingen aktiv fotograf eller kulturpersonlighet men han kan sin sak när det gäller yttrandefriheten, kan man tycka.

Detta säger han i artikeln:  "Dessutom är de två riktiga fegisar. Det är av det skälet som Ohlson Wallin aktar sig noga för att ersätta Jesus med Hitler - trots att den senare än en betydligt större ikon bland de läderbögar som står för uppvaktningen." Citat Leif GW Persson/Aftonbladet

Här säger Leif GW att läderbögar har Hitler som ikon. Faktakoll på det tack.
Var har han fått denna information från? Det anger han inte. Således är det nog korrekt att anta att han ger uttryck åt sin högst personliga åsikt.

Hitler dödade homosexuella. Det gjorde inte Jesus. Jag vet att det finns kristna läderbögar men jag har aldrig hört talas om en enda nazistisk läderbög, har du? 

Drevet går vidare och vi låter det gå. Är vi möss eller fotografer? 
Vi måste ta fram vår inre styrka och stå upp för det som är rätt: respekten! 
Respekten för fotografiet och personen bakom. 

Dela: