Min bästa bild 2009

Jag har valt denna bild för att den helt klart är bra men också för att den representerar så mycket roligt för mig!

Randi, modellen, är en mycket välkommen vän som jag lärt känna genom vänner. Randi och jag arbetar så bra tillsammans och vi har KUL!
Fotot var dessutom ett av två som jag hade med på utställningen på Örebro slott i juli 2009.
Bilden representerar också uppbrott - bilden heter "vägen tillbaka" och detta foto har gett mig en väg ut ur det som var jobbigt 2009. Jag är på väg tillbaka efter cancer, död, svåra insikter och bråk.

Denna bild representerar mig helt enkelt!

Mellan 390 och 770 nm ser vi endast det själen kan förklara för oss.

Det abstrakta samtalet mellan två fönsterrutor.

Tystnaden kan vara den ultimata lyxen.

Svenska kyrkan har alltid funnits där.  Jag går förbi Nikolaikyrkan eller Olaus Petri kyrkan som om de var en del av det självklara i min tillvaro. Jag har varit rätt nöjd med att dessa vackra kyrkor bara existerar men då och då har jag funderat på om jag kan gå in men jag har inte vetat om det är öppet eller om jag stör om jag går in.

Jag har känt mig som en inkräktare ibland när jag slunkit in med min kamera i någon av våra vackra kyrkor.  Ja, jag syns med min digitala systemkamera på stativ men blixt är ingen höjdare i en vackert stearinupplyst kyrka då en mässa pågår!

Vid mina sällsynta besök i Svenska kyrkan har det alltid varit på grund av något speciellt. Det har varit dop, bröllop, begravning, midnattsmässa eller orgelkonsert. 
Kyrkorummet är som gjort för viktiga stunder i livet och jag anser att en utav de mest försummade viktiga stunderna i livet är de då vi tar oss tid för tystnad och tid för oss själva.

Jag har ett enormt behov av att vara privat ibland. Jag blir irriterad och rent utav ilsk om jag inte får vara själv ibland. Förr tog jag time-out från verkligheten och reste bort så fort jag kommit hem på fredagskvällen efter jobbet. Göteborg var min favorit bland tillflyktorterna för där fanns det outgrundliga havet nära inpå.
Nu när jag inte är singel längre känns det rätt otrevligt att bara dra iväg utan förvarning!
Om vi hade barn så skulle det nog även innebära en del tandagnisslan från min sambo och barnen skulle nog anse att jag var en elak mamma!

Vart går du när du behöver en paus på t ex jobbet, shoppingrundan eller när hela släkten är på besök? Fiken på stan innebär ju en massa stoj och biblioteken är rätt röriga och oftast fulla av elektronik som susar och blinkar. Den känsla som kyrkorummet förmedlar är oöverträffad.
Ett hotellrum är för dyrt och de flesta hotell gillar inte att hyra ut rummen per timme!
Så vart går jag?

Jag tog mig i kragen och bestämde en tid med Anna Apell Källström som är präst i Nikolai församling.
Jag ville veta hur kyrkan såg på detta att bara gå in i kyrkan och gärna påminna kyrkan om den glömda skatt som finns i kyrkorummet.

Till min stora förvåning berättade Anna att Nikolai har en jämn ström med besökare som sitter i tystnad i kyrkan. 
Jag trodde att kyrkan stod tom när det inte pågick något speciellt.
Tänka sig, det finns fler än jag som gillar att vara för sig själva då och då! Jag undrade om det bara var kyrkligt folk som satt där men detta var icke fallet. Anna Apell Källström tog raskt ur mig mina förutfattade meningar då hon sa att muslimer besökte Nikolai. Jesus är en profet i den muslimska tron så muslimerna ser Svenska kyrkan som en självklar plats dit de kan gå för att be.
Måste man vara troende för att uppskatta kyrkan?

 
Självklart inte. Arkitektur, historia, skönhet och just tystnaden lockar oss att besöka våra kyrkor. Inte behövs det väll en tro för att gå in i en kyrka och att sätta sin rumpa på en av bänkarna? 

Svenska kyrkan finns där! Tänk bara på vart din närmsta kyrka ligger, skulle det vara ett bra ställe att spendera en halvtimme för sig själv? Stänga av mobilen och vara lite inkognito ett tag. Vilken lyx!

Det är gratis också.

Haiti, hjälpen når inte fram!

Jag vill åka ner och hjälpa.
Jag sitter här med små ynkliga problem och känner mig så förbannad över hur de rika får hjälp i Haiti men inte de fattiga.
Vi som fotografer borde åka ner och dokumentera eländet för att visa på orättvisan.
Det är så få som visar sanningen.

Människorna på haiti har inte ens rent vatten eller tillgång till medicin. Inte ens en magnecyl.
De rika har fått hjälp via de pengar vi har skänkt.

Fy fan vad jag hatar människosläktet just nu!!!
Pengar och makt betyder mer än våra medmänniskor.

VAKNA  FÖR I HELVETE!!!

Ni får ursäkta orden men jag skriver i ren ilska över hur vi behandlar varandra!