Wikings Vardag

Självförtroende och skin på näsan.

Arbetsmarknaden är inte oändlig för oss och i mångt och mycket får vi skapa arbetstillfällen själva genom att befinna sig på rätt plats vid rätt tillfälle och hoppas på att någon vill köpa bilden. Självklart beroende på vilket sätt man arbetar som fotograf.

Som naturfotograf kan du inte boka in ett möte med ett Lodjur på önskad tid utan du får vänta på bilden.
I mitt fall jobbar jag som "rockfotograf" och trivs så oerhört med det att jag lägger ner många timmar på min passion! Dock kan jag inte plåta något som inte finns där. Det är lika illa att låta bli att plåta någon som finns där.

Som arbetsgivare har man krav på sig att gå med vinst. Så är det idag. Jag som arbetstagare ska man leverera, så är det också.
Mitt namn som fotograf är ett varumärke. Jag vårdar mitt varumärke. Jag publicerar bara bilder jag känner mig nöjd med.

Stress är något jag håller på att bli van med vid detta laget. Med minst 3 arbetsgivare kan tiden bakom kamera och tiden framför dataskärmen lätt rinna iväg.

Sedan får jag ju säga att jag har minst 3 olika chefer också! :) Alla har sin egen ledarstil. Vissa behandlar mig som om jag vore en militär och förväntar sig att jag ska lyda order, andra vet att jag levererar högklassiga bilder och texter men att jag kan bli lite petig och dra ut på tiden så de ger mig saklig kritik som jag helt enkelt får ta! Jag är petig och drar ut på tiden! Jag är dock ingen militär. Jag har en egen vilja och jag vet vad mina bilder är värda.

Jag bygger just nu på ett extra tjockt lager med skin på näsan. Jag säljer mina bilder, inte min själ.
Jag skapar med själen och med hjärnan, inte bara med hjärnan.
Bohem, konstnär, udda, skitjobbig och besvärlig - ja visst! :) Men det glöms bort så fort jag leverar mina bilder. Det syns på statistiken vems bilder som säljer och drar in mest pengar.

Vill ni ha mina bilder följer min personlighet med i paketet!

Jag jobbar för fullt på att försöka slipa av den värsta petigheten och faktiskt tro på att mina oredigerade bilder är bäst. Det sparar många timmar framför dataskärmen!

Till en arbetsgivare levererar jag enbart oredigerade foton. Jag jobbar på att bli bättre på min utrustning och i mångt och mycket ha bilden klar redan i kameran.

Jobbat med att vara nöjd är lika med att bygga på mitt självförtroende som fotograf!

JAG SÄLJER FOTOGRAFIER, INTE MIN SJÄL!

Tiddelipom på er!

/Helena

Dela:

Min vardag med kameran på ryggen.

Det har blivit så att min kamera följer med mig var jag än går. Förut var det bara plånboken, mobilen och husnycklarna som jag konkade omkring med, men nu följer allt med i kameraryggan.

Det som jag skulle vilja ändra på just nu är vädret och årstiden. Det gråa har gjort sitt nu. Det är så trist att vakna tidigt på morgonen och längta efter fin soluppgång bara för att upptäcka att det endast är en annan nyans av grå ute.
I går kväll så sprack molnen upp en aning precis innan solen gick ned. Jag satt på E20 och kunde inte direkt parkera bilen eller hoppa av i farten. Väl hemma så var det mörkt.

Att vädret på TV och på nätet skulle bli så intressant helt plötsligt, det har jag ju bara kollat på om jag ville bada eller inför stora helger. Semstervädret var också intressant men detta kollande varje dag....det är nytt för mig.
Om jag ska börja fotografera sport blir det väl till att titta på sporteländet på TV också. :-)

Hockey kanske...men jag gillar inte alla dessa anonyma killar i likadana kläder. Det är bättre när dom tar av sig hjälmarna och handskarna för att puckla på någon, det är action det! :-) Då ser man ju ansiktet på dem också.

Min sambo skulle bli själaglad om jag följde med honom på matcherna. Han är sedan länge stor supporter av HC Örebro. Jag vet gånger då jag följt stora finalmatcher på TV och han har varit tvungen att arbeta, jä***r i min låda vad avis han har varit! *fnissa* Då har det varit kul att ha en mobilkamera och skicka honom MMS! Ha ha, där fick han! :-) Men jag har fått många goa kramar när han  kommit herm och erbjudanden om både det ena och det andra så jag klagar inte!!!!!!!!!!! Det bästa med sporten är kroppskontakten!

Att dela intressen i ett förhållande är livsviktigt för mig. Att ha en livskamrat som inte förstår varför man lägger ned timmar på ett intresse kan lätt leda till slitningar. Förvisso så kan en person förstå detta med att ha ett intresse men om min sambo inte förstod min kreativa sida eller mitt intresse för fotto så vore det inte  så kul.
Hans intresse för hockey delar jag inte i alla avseenden men jag gillar att se hockeyn genom kameran. På plats blir allt så mycket roligare. Man känner lukter, man kan välja vad man vill titta på och man kan bilda sig sin egen uppfattning om spelet utan kommentatorer som gör det åt en.
Vi delar intresset för musik och fotto. Så till sommaren blir det festivalturné. Konserter blir det några också.
Få se om jag orkar med synten detta år utan att somna! *lol*

Glenn Hughes kommer till Västerås så det blir den första konserten för mig detta år. Deep Purple kanske iofs...
Några mindre spelningar för fottandets skull blir det också!

Tills dess så svär jag över det gråa vädret och hänger här innte för att få inspiration!

Ha en bra dag alla goa fotografer! :-)

Dela:

Sweden Rock Festival 1999, Yeah!

Jag hittade en gamal CD-skiva i mina gömmor. Den innehöll många goda minnen från SRF!
Att veta vilka bilder jag skulle publicera här var svårt, jag har en del bilder som är svårtuggade för vissa pryda stollar där ute! *lol*

Detta är jag anno 1999:

 Notera att resten av publiken står vända åt ett helt annat håll! *lol* Jag dansade runt en del och stela killen bakom mig måste ha fått en chock! Om ni tittar riktigt ordentligt så ser ni att jag gömt min kavaj under en mer "rätt för tillfället" grön jacka. Det beror på att jag också hade kontakt med ett antal artister vid detta tillfälle. Jag var tvungen att se proper, ut ibland i alla fall. Dessutom bodde jag på hotell...ingen lera mellan skinkorna här inte! *ler*

Att vara skitig på en fastival är för visso helt ok om man är vanlig dödlig dvs...jag är rätt ovanlig, trotts min dödlighet. :-) Ni förstår mig när ni ser nästa bild. Hårdrockare kör inte med sådan lyx som Bajja-Majjor. Dom kör med sådana här:

Jag gillar inte denna toalett! :-) Kan bero på att jag var nykter under hela festivalen, som sagt jag jobbade en del!

Tidiga Hammerfall spelade detta år och jag måste verkligen säga att det var mycket bra och killarna är vansinnigt trevliga! Denna kille tog sig ut  efter spelningen för att prata lite skit med oss från Örebro.
Inte är han vacker inte! *lol* Men vilka goa ögon!

 ...................................................................................................

Jag har en skiva full med bilder så jag får nog lägga upp dom i ett eget album!

Tack för att du delade mina glada minnen från SRF 1999!

/Helena

Dela:

GRACE UNDER PRESURE

Det vackraste i livet kommer sällan utan ansträngning. För att se det vackra måste vi uppleva det som är fult.

När jag ser tillbaka på mitt liv så vet jag att himlen måste finnas runt hörnet...men där ligger USÖ.
Två av mina vänner har dött där och jag har besökt ett flertal sjuka vänner på detta sjukhus.
Jag ska göra en del av min utbildning på USÖ, så jag hoppas se mer än död, blod och lidande.

Jag vet att jag ser svart på verkligheten just nu men tänk så ljus min framtid kommer att bli.......

En helt annan sak:

RUSH ska få en stjärna på The Walk of Fame och det brukar betyda att artisten/bandet är historia så att säga. Jag har aldrig svävat så högt på en konsert som jag gjorde på RUSH R30 tunré. Det var en 3 timmar lång flygtur i globens sfär. Jag är beroende av Neil Pearts trumslag. Endast han kan få mig att traggla mig igenom Atlas Shrugged och Anthem, på engleska, enbart för att få djupare insikt i RUSH texter. Det finns ingen annan trummis än Neil Peart!

Jag tog flera terminer trumlektioner innan jag kom till insikt om att jag var bättre på att låta bli. Jag spelade bas i några terminer och blev inbjuden att starta upp ett tjejband innan jag förstod att jag nog borde hålla mig till pianot.
När jag la av med pianolektionerna på grund av att jag flyttade ifrån mitt övningspiano kom jag på att jag kunde skriva låtar. Det slutade i en massa högar notpapper som såg ut som om flugorna gjort dessa till sin sista viloplats.
Sedan kom RUSH in i mitt liv och all inspiration föddes på nytt. Jag tog upp mitt målande och jag var bra på det! Jag lånade en kamera och ett mörkerrum med utrustning och SE det var gott! :-)

Jag öppnade munnen när jag träffade musiker och till min förvåning gillade dom också RUSH! Helt plötsligt jobbade jag med musiker och jag var hemma. Sedan tog mitt förhållande slut och jag var ute på gatan igen utan skivsamling och kontakter.

Efter några år av letande hittade jag min kamera och nu är vi bästa vänner! Det bästa av allt är att den är MIN! Jag betalar för den, jag underhåller den och jag tar smällarna själv. Min sambo har sina egna intressen och blandar inte in mig i dom i onödan! :-) Musiken har vi dock gemensamt, men skivorna delar vi på! Aldrig att jag lämnar mina skivor igen!
Den dagen jag sålde min RUSH-samling för att få mat på bordet, sålde jag en bit av mitt liv.

Dela: