Wikings Vardag

En massa saker händer och är på gång!

Precis före påskhelgen så ansåg Windows på vår ena dator att det inte var äkta!  Vi köpte datorn för inte så länge sedan med Windows förinstalerat så allt är äkta men några små filer hade försvunnit konstigt nog.
(Detta beror uteslutande på burken) ;P
Stressade som vi var körde vi iväg datorn till butiken utan att fixa överföringen till svartalådan (extern hårddisk).
På datorn hade jag en del tema-foton som var tvugna att tankas över till den lilla svarta lådan på skrivbordet!
PANIK!

Dagen där på ringde butiken och sa att de var tvugna att ominstalera och där med radera allt i datorn.
Det blev en ilfärd till butiken, med andan i halsen, för att hämta datorn och då min sambo skulle börja jobba inom 50 minuter så tog vi rondellerna på två hjul!
Hem med datorn och iväg till jobbet utan lunch. När min sambo kom hem mitt i natten så fixade vi överföringen av mina bilder, men nu var det smockfullt i svarta lådan så vi fick fixa och trixa en del.
Allt ordnade sig till slut och datorn åkte iväg en andra gång till butiken dagen där på.
Nu är den hemma igen och vi har fått ordning på den tack och lov. Oboy vad vi kan vägen till Multitech Data nu!!!!

Nu var det Telias tur att krångla. (Vi har precis fått fiberlina i huset och vi beställde 50-100 Mbit/sek för flera veckor sedan! Dröjsmålet berodde på den fysiska dragningen av fibern ute på gatan.)
Nytömda datorn kopplades in och jädrans vad det gick fortare förut..... Det segade som sjutton!
Min sambo ringde till Telia och de hade naturligtvis kopplat in oss på fel hastighet! 8-10Mbit hade vi!
Vi riktigt kände vinddraget - not! :)

Felia fixade dock detta på en timme! Nu har vi rätt hastighet!
Det enda som återstår är att fixa det trådlösa nätverket här hemma. D-linken ska dondillidonas med lite.
Ska vi slå vad om att det kommer att strula? ;P

Mitt mobila bredband från 3 har gått glödhett här hemma när fibern inte räckte ända fram.
Ska verkligen modemet vara så där varmt? ;P
Men attans vad skönt det är att kunna släpa med sig den bärbara datorn ner i källarrummet utan att behöva dra en nätkabel på utsidan av 4-våningshuset vi bor i! Vi bor högst upp! :)
Våra grannar hade nog inte gillat det!

Nu till något helt annat:

Jag håller på att studera färg för ett fotoprojekt jag håller på med. Mer säger jag inte om den saken.
Men jag kan tala om vad jag håller på med i färgväg!  
Just nu håller jag på att labba med färg från mat. Maten hemma går åt fort!
Det mest förvånande var att upptäcka att svart ris ger en mörkt lila nyans som bli gammelrosa när man stryker limesaft över! Grön paprika är värdelös som färggivare, morrot är sådär men gurkmeja är toppen!
Blått ska jag labba med här näst så blåbär är en sak jag ska köpa.

Växtfärgning är något som min farmor hållt på med i alla år och jag är ju en stick-, virk- och sytant med ögonen på vävning. Det ligger X antal kg garn här hemma och en stor del av garnet är växtfärgat.
Vejde och Krapp ska jag handla in så fort jag hittar någon som säljer det. Vejde växer vilt på Öland och Gotland så kommer du där ifrån kan du ju hojta när de börjar växa upp! :) Visste ni att Vejde användes till att färga den Svenska flaggan blå förr?  Karolinernas uniformer var också blåfärgade med Vejde!
Historia är roligt!

Min ork är på väg upp igen efter en period av matthet. Jag  har sovit i 14 timmar i sträck en natt för att sova 10 timmar nästa natt och ändå vara utpumpad under dagen.
Våren är tuff ibland! :)

Nu ska jag dricka min latte och gå igenom mina bilder från Tysslingen!
Ses godingar!

/Helena

Dela:

Min svarta romans.

Vad är din relation till din kamera?

Jag kan sitta och putsa min kamera och mina objektiv enbart för att jag gillar att göra det.
Jag sorterar mina saker i kameraväskan och flyttar runt på lådor och böcker i lägenheten.

I lådorna ligger gamla fotografier, filter, luft och papp. Fotoböckerna sortrar jag runt beroende på var jag befinner mig, sängen, soffan, kökssoffan, källarrummet och toaletterna.
Jag slukar böcker har jag kommit på. Jag gillar verkligen att läsa. Bara den senaste månaden har jag läst 4 böcker och 2 fotoböcker.
Just fotoböckerna läser jag inte från pärm till pärm men jag bär med mig dem hela tiden.
Fototidningarna hotar att dränka mina tidningskorgar och golvutrymmet runt sofforna.

Det finns böcker som jag alltid har vid sängen och det är Liftarens guide till galaxen, Anthem och alla böcker av fru Marklund.
Just dessa gillar jag att läsa när jag ska sova. Marklunds böcker om Annika Bengtsson läser jag ut på två kvällar.
Dessa böcker är så lättlästa och lagom långa. Anthem av Ayn Rand är en ganska kort bok med mycket innehåll.
Jag läser om den då och då och jag får alltid inspiration av den. Liftarens guide till galaxen är något av en husbibel.
Min gode vän Stefan som har doktorerat i Matematik i Linköping för många år sedan gav sina studenter rätt om de svarade 42 på frågorna! Varför? Jo för i Liftarens guide till galaxen är just 42 svaret på livet, universum och allting.

Om du undrar så är Stefan inte svart. Det är min Canon 7D som är svart!
Stefan och jag har delat många goda skratt och jag skulle kunna skriva en bok här om just denna vänskap men då missar jag ju en massa inkomst......:)

Canon 7D! Den är tung och ligger som en smäck i handen. Underbar balans och alldeles enormt kul att använda.
Jag har en romans med min kamera. Jag tänker på den varje dag och använder den oftare! Den följer med mig var jag än går....utom en dag då jag medvetet lämnde den hemma. Min sambo sa att jag såg naken ut.

Har du märkt att du blir uppslukad så fort du befinner dig bakom kameran? Min  sambo har ryckt i mig och sagt att nu går vi Helena, grabbarna verkar inte glada över att bli fotograferade. Va? sa jag då, gör de inte? Nä, sa sambon, hörde du inte det. Nä, sa jag, det gjorde jag inte.
Jag tror nog att jag osynlig när jag fotograferar. I alla fall osåbar.

Min Canon är mitt alibi, mitt skydd och min orsak.
-27 grader kl 02.00  mitt ute i salladen, vem skulle stanna bilen då och kliva ut? Jo, fotografen Helena.
03.30 är i normala fall en tid då jag går till sängs. Men jag kan gå upp då om jag ska fotografera något.
Inga problem. Vara vaken hela natten och redigera bilder och föra över 1 GB foton till bärbara hårddisken? Japp, det har jag gjort...flera gånger. Jag har också kaserat en hel del foton och snart är det dax igen. Bägge mina hårddiskar i datorn har börjat klaga.

Hur som helst så spenderar jag enormt mycket tid när det gäller min passion fotografi.

Är du lika galen som jag? Snälla säg att du är det! ;O)

kram
Helena

Dela:

Döden

Inget lätt ämne.

Förra veckan fick jag ett utav dessa ångest-samtal som jag tyvärr fått för många utav nu; min moster har åkt in till akuten. Hon är jätte dålig.

Myastenia Gravis. MG för att förkorta. En autoimun sjukdom där kroppen bildar antikroppar mot sina egna muskler.
Tyvärr är hjärtat en enda stor muskel. Lungorna kan inte göra sitt jobb utan muskler. Tack och lov drabbar denna sjukdom oftast inte hjärtat.

Respiratorvård i flera månader...det är det som oroar mig nu. Jag kan bara stå bredvid och vara en källa till glädje och uppmuntran.

Köpa en talbok, min moster kan inte ens hålla i en bok någon längre stund, är det det enda jag kan göra?
Krama lite på henne och se till att besöka henne så ofta jag kan.....inte ens läkarna har någon bot mot denna sjukdom. De kan bara lindra.

Hon kan dö. Det gjorde min farfar, Peter och Henrik. Jag kommer också att dö, du med. Trevlig tanke eller hur?
Hur säger man hej då till ett lik? Det tänkte jag när stod och stirrade på Peter på sjukhusbritsen. Han var ju inte där längre, bara en massa dött kött. Varför ska jag stå här, tänkte jag, vad onödigt. Peter är ju i himlen nu. Konstig tradition.

Henrik var bara skinn och ben när jag kramade honom för sista gången. När jag ringde till honom på sjukhuset nästa gång svarade hans fru att han precis gått bort.
Hur kan det finnas något som gör så ont utan att köttet är skadat? Bara tanken på att upphöra att existera är för stor för mig.

Mamma har haft cancer, mormor har fortfarande metastaser nära ryggmärgen, morfar har haft flera strokes och kan knappt prata eller gå. Farmor kommer inte längre ihåg mig och jag tackade precis nej till att gå och kolla mitt bröst för jag fegade ur!

De läkare jag pratat med säger att det inte är någon fara för de känner bara normal strimmighet men jag har ont.
Just detta är ingen typiskt sympton på bröstcancer men jag behöver kolla upp det säger de.

Att dö för mig är ingen större sak men jag har enorm ångest över hur jag ska dö. LÅNGVÅRDEN, smaka på det ordet. Det är värre än döden.

Så jag kommer strax att återgå till att fötränga allt vad död heter! Jag har ett liv att leva nu. Det är det enda jag får.
Just därför är det så viktigt att leva det och att göra det som betyder mest för mig.

AGAPE

Dela: