Wikings Vardag

Varmluftsballonger över Närkeslätten eller E20 kom farligt nära.

Nu har jag fått tummen ur och tänker skriva ner min ballong-förföljelse färd via E20 och traktorvägar.

Det var Ballong SM i Örebros luftrum 23-25 maj. Jag och min sambo hade precis kommit hem efter en skön helgdag ute i naturen och var mycket hungriga och trötta.
Det skulle bli pannkakor och det var min tur att göra mat så jag plockade fram bästa äggen och godaste ekologiska mjölet och skulle precis till att knäcka första ägget när jag såg nått i ögonvrån. Det flög en luftballong över hustaket på granngården.

Jag hojtade till på sambon som hunnit säcka ihop i soffan och han sa att det var Ballong SM. Jag plockade snabbt tillbaka alla ingredienter och plockade ännu snabbare ihop mina fotogrejer och sa till sambon att nu ska vi plåta ballonger! Sambon flög upp ur soffan och var påklädd snabbare än stålis!
Teknik-saker som flyger går ju inte att missa!

Väl ute i bilen satt jag och hoppade och sa på bästa svengelska "Follow that luftballong" (vi har en låg nivå på våran humor ibland).  Utrop som "Kör mot skogen" hördes också.  Vi satte fart efter ballongerna och hoppades att de inte skulle landa i tjottahejti eller dess granngård. Vi hade tur. Det blev i närheten av Glanshammar. En av ballongerna som det stod "Obs!" på var på väg att droppa en markör på en åker så vi tog första bästa grusväg åt det hållet. Väl framme på bron över E20 plåtade jag en hel del ballonger och jag fick en del hyffsade bilder.

Jag följde denna ballong med intresse då den kom in först av alla sedan vi parkerat på bron.

Mitt hjärta började banka kollosalt  när ballongen tappade höjd och började driva farligt fort mot E20.

Den klassiska frågan dök upp: Fotografera eller hjälpa? Jag valde det första. Jag kan inget om hur man hindrar en ballong från att landa på en hårt trafikerad motorväg.

Kameran smattrade på i serie-fart.

Här har ballongen precis tagit mark. Nu blev jag orolig över att själva ballongen skulle lägga sig över vägen eller dra med sig korgen ut på körbanorna. Vi satte oss i bilen och åkte så fort iväg på den taktorväg som syns i denna bild.

Väl framme så hade ballongföraren lyckat landa säkert och var på väg att ta ur varmluften ur ballongen.

Glada miner och ett självsäkert svar att ballongen inte alls var på väg ut i vägen lugnade ner mitt klappande hjärta.

Vi fick en trevlig pratstund med både förare, följeslagarna och kontrollanten. Fina bilder på interiören i korgen fick jag också.

Här har ni brännaren i väskan och brännslebehållaren till höger.

Ägaren till korgen förklarade läget för oss och visade hur ballongen fungerade och hur själva tävlingan gick till.
Han presenterade kontrollanten och visade markören som de droppat vid det kors som målats ut på vägen intill.

Denna bild visar markören som ballongföraren droppat. Kontrollanten i förra bilden, han i röd jacka, antecknade alla data i en bok. Vi fick reda på en hel del fakta om kostnaden för att driva runt ett ballongteam, bara försäkringen för denna hobby är runt 1500kr i månaden. Inköp av just denna ballong var runt 12000kr, en spottstyver i sammanhanget alltså. Bränslet under just denna färd hade gått på runt 1500kr. Då hade de flygit runt en timme.

Sedan tillkommer tillstånd i luftrummet och kostnader för det osv.
Dyr hobby sa föraren och jag klämde lite extra på min fotoutrustning och räknade tyst vad jag hittills lagt ner....
Jag kom fram till att en hobby får kosta pengar!!!! Så det så!

Vi har kul vi hobbyister! ;O)
Jag lever bara en gång... i detta liv i alla fall! Om man nu ska tro på sådant....en del verkar inte leva detta livet alls...eller tro på något över huvudtaget. Ballongerna fortsatte flyga över våra huvuden och vi sa hejdå till ballong nr) med inneboende hobbyister. Vi satte oss i bilen och körde tillbaka på traktorvägen. Mitt på mötte vi en bil och min sambo undrade om vi eller den mötande bilen skulle backa. Den mötande bilen stannade och vi åket fram. När vi kom närmare sa min sambo, det där ser ut att vara kerstin och sören, det var det visade det sig! Min kusin var med också! Honom har jag inte sett på ett år! Nu såg jag delar av min släkt på en traktorväg mitt uti spenaten. De är också fotonördar by the väg!

Livet är kul ibland!

Kramisar.

Visa på FS Google Eniro Hitta

Dela:

Matförgiftning och knasiga familjen.

I lördags beställde jag och min sambo var sin pizza med räkor och kyckling på, från samma ställe som vi alltid gör.
Det skulle vi inte ha gjort. Vi fick matförgiftning. Min sambo var bra efter 24 timmar medans jag blev bra idag.

39, 4 i feber gör mig lite knasig. Jag har sjungit egenkomponerade sånger för min sambo (jag komponerade dom direkt s a s), fått idéer om varför skuggor alltid är grå och varför skuggor blir färgade i samma färg som det som ljuset faller igenom osv. Det är konstigt, varje gång jag får feber blir jag hyperintelligent och kreativ till tusen. ;O)

Nu är det också så att jag blir välldigt liten när jag är så där lagom sjuk. När jag fortfarande har ork att förstå att jag är sjuk dvs. Jag ringde naturligtvis min mamma för att beklaga mig, hon var inte hemma så jag ringde hennes syster.
Hon tyckte att det var jätte synd om mig och tyckte att jag borde prova prutt-spelet, för det passade mig just nu ansåg hon! Vill du prova? Det var urkul! http://skicklighet.spelo.se/puzzle-farter.html

Här förväntade jag mig en massa tycka-synd-om ord och men min moster är inte sådan. ;O) Mamma är bättre på sådant.
Fast mamma klättrar i träd, hoppar i vattenpölar och kryper runt i buskarna med kamera fast hon är över 50 bast, så hon är inte riktigt normal hon heller! ;)

Dela:

Det låg en bensinmack vid mitt hus. Nu med aktuella bilder.

Jag bläddrade i Örebros stadsarkiv på nätet idag och jag blev nyfiken på om vårt hus fastnat på bild.
Det hade det! Dessa tre bilder från 1973 visar hur vårt hus och parkering såg ut då.
Notera sjukvårdsapparaten på den låga röda byggnaden, detta var en kondomautomat, men det kunde man ju inte skriva ut på 70 - talet! :-)  

Själva bostadshuset ser nästan likadant ut men balkongerna är idag av gjutjärn och det har monterats in 3-glas fönster. De gamla fönstren är sparade och målade mörkt gröna.
Under70-talet var huset ett slags Halfway-house där fd missbrukare bodde för att slussas in i samhället.
Från början byggdes detta hus för att SJ behövde lägenheter för sina lokförare/anställda.
1993 byggdes huset om och fick pris för bästa ombyggnad. Nu är det 14 lägenheter, 1st 3:a och resten 2:or.

Våran lägenhet är en av tvåorna, 86 kvm och mycket vacker. Hyran ska vi inte prata om.....;O)
Vi trivs som bara den och vi har fin utsikt över stadens tak. Vi har underbara grannar som tyvärr ska flytta, så om du är intresserad av en 3:a eller en 2:a så hör av dig till Asplunds! Men du måste vara trevlig och hör sen!!!! :)

Det låga huset till vänster i denna bild är idag rivet och där byggdes nytt under 90-talet.  

Det är intressant hur en stad förändrats under åren. Det är ännu mer intressant att se området där man bor förändras bara under de år man bor där. Sedan 2005 har det byggts en cirkulationsplats, en väg har dragits om och det har byggts nya hus på våran bakgård.

Ibland undrar jag om vi aldrig blir nöjda........

Ha det gött!

/Helena

Uppdatering av bilder:

Så här ser det ut idag.

Det har hänt en del!

Dela: