Wikings Vardag

The Winchester Widowmakers

Stations Hotellet i Kumla...... smaka på orden. Som Örebroare åker man i stort sett aldrig hit om det nu inte är något som drar. Men....Mitt i kallste ökenlandskapen, långt bort från sans och förnuft, ligger det i alla fall. Kumla Stations Hotell. Värmekällan mitt i bistra verkligheten.

Snön driver oförlåtligt över de vindpinade närkeslätterna, mörkret skär genom märg och ben.
Isen fortplantar sig upp genom vinterkängorna och håller sig envist kvar fram till pollensäsongen tar vid.
En frystorkad fjolårsgran blåser förbi medan vinden visslar en bekant melodi.

I den lilla byn på närkeprärien samlas fordonen utanför hotellet. Ljuset från fönstren lockar med värme och skratt. Gråa figurer dras mot värmen och försvinner in bakom dörrarna.

Jag drar upp kragen och duckar för blåsten medans jag stretar mig över den dunkla byvägen och fram till den upplysta dörren.
Sorlet möter mig genom musiken och långsamt börjar mina ögon vänja sig vid ljuset.

Jag befinner mig i en saloon! Rutiga skjortor, jeans, cowboyboots och knälånga klänningar så långt ögat når.

Jag virar av mig min tjocka halsduk och duffeln åker av i ett huj. Baren lockar med öl och glatt sällskap.

Min partner i brott och älskade följeslagare bjuder mig på en härligt skummande brygd. Livet börjar åter pulsera genom kroppen och värmen återvänder till kinderna.

Stämningen är god och förväntansfullt ser jag fram emot kvällens höjdpunkt: Winchester Widowmakers.

Rummet fylls plötsligt av musik och alla i baren tränger sig fram mot scenen.
En härlig blandning av rock, pop och country slår mot mina trumhinnor.

Winchester Widowmakers

Kvällen är räddad och varma i själen åker vi hem. Konserten var precis vad vi behövde.
Tack Winchester Widowmakers. :)

http://na.se/nyheter/kumla/1.1018782-the-winchester-widowmakers-och-arsenite-pa-stationshotellet

Dela:

Att hjälpa vänner med deras fotojobb kan leda till smärta!

Jag lunkar omkring med en fot som är ganska illa stukad.

Detta är priset jag får betala för att jag hjälper vänner med kamerafrågor inför fotojobb. :)
Jag hävdar denna skada som min andra fotorelaterade skada!

Men nu är det inte riktigt denna smärta jag vill skriva om, utan folks förbannade ovilja att hjälpa en person upp efter en olycka!

På andra sidan gatan satt en man i en bil och glodde på mig där jag låg och skrek av smärta. Tror du att han gjorde något försök att hjälpa mig? Inte en chans. Jag var visst ren underhållning för honom.
Till slut kom ett äldre par och frågade om jag behövde hjälp upp. Vilka godingar! :) De kunde knappt själva gå på sina ben, nu skulle de stödja mig också! Jag blev varm om hjärtat och tackade för deras omsorg. Men vid detta laget var min sambo på väg med bil för att skjutsa mig till akutröntgen.

Till den man som satt på andra sidan gatan så säger jag detta: Ring mig när du gör dig illa så att jag kan stå och glo på dig en stund!

Där fick han! :)

Jag vet numera hur det känns att gå på yttre fotknölen. Lite "Lida" känsla över det hela! Svullnaden har gått ner men foten är fortfarande dubblet så stor. Rehab träning på schemat och dagliga övningar i att gå som folk! :)

Dagen låt: http://youtu.be/MMErtAtAtBY

Dela:

Pieter Ten Hoopen

Förra helgen var jag uppe i Stockholm och passade på att gå på Fotografiska.
Jag förväntade mig inte något speciellt, lite pga av att jag hamnat i en "fotokris", vilket innebär att jag tröttnat på alla dessa likadana bilder som syns överallt. Jag har länge längtat efter personligt och konstnärligt uttryck, lite förenklat uttryckt så har jag upplevt bilder som bla bla bla bla bla och bla.

Jag förstår att yrkesverksamma fotografer tappar gnistan ibland. Men konstnärer? Hur kan alla få för sig att uttrycka sig likadant? Jag har teorier.....

Väl uppe i Stockholm tog jag den vackra promenaden via vattnet från slussen, till Fotografiska.
Imponerande klippor åt ena hållet och mycket glada färjepassagerare som vinglade farligt nära hamnkajen, år andra hållet. Alkoholdimman rullade in över vintervattnet. :)

Fotografiska låg vackert upplyst i vinterkvällen. Gamalt tegel mot trendig minimal inredning.
Svart och vitt i entrén. Stora raka glaspartier. Dekorerat enbart med ljus.
Jag passerade en massa härliga fotoböcker på väg upp till cafét och jag bestämde mig för att kolla upp det efter att min kaffetörst blivit stillad.

Hissen upp till andra våningen och sedan slog synen knockout på min cortex. Fy fan vad äckligt snobbigt!!! Inte fiket i sig men människorna. Som stöpta i samma form. Samma unika frisyrer och samma unika inställning till foto. (jag satt en bra stund och lyssnade på konversationerna)

Vad är detta? Kan folk inte tänka, uppfatta, uttrycka sig eller uppleva själva? Vem har tutat i dem att det finns en "Rätt" inställning till fotografi och konst?

Jag tror att jag ska hata uttrycket "finkultur" en stund......

Så nu är jag klar med det. :)

Sedan kom den andra knockouten: Pieter Ten Hoopens fotografier! JAAAAAAAAAAAAAAAAA skrek hela min själ och fick en multipel orgasm medans 20 besökare gick förbi med den rätta inställningen.

Med munnen öppen stog jag länge vid ett foto som precis blottlagt en del av min själ. En stadsbild, mörk natt, en ensam passagerare sitter på en buss till höger i bild....till vänster pågår nattens bedrägliga stillhet.
http://www.pietertenhoopen.com/ Det är bild nr 5 jag menar. Kolla in och njut.

Det finns hopp för fotokonsten för det finns nya uttryck även i finrummen. Tack Fotografiska!
Det skadade ju inte heller att det fanns några verk av min favoritfotograf i trendsvängen: David Lachapelle. Få se vad han kan hitta på härnäst.

Jag gick lite lättare på min illa stukade fot efter denna upplevelse. Hur jag stukade foten? Det blir en annan blogg det! :)

Bilder kommer snart i en blogg nära dig!

Tiddelipommar iväg till köket och fyller på lattemuggen. Ha det gött alla!

Dela:

TIDDELIPOM

Jag är nu bloggare/fotograf på två ställen, vad ni vet om i alla fall! :)

Den ena är här och den andra på:
www.kvarnkallaren.blogg.se

Jag har flyttat på 3 av mina bloggar här till denna blogg.
Bloggarna om KOBRA ligger på www.kvarnkallaren.blogg.se.
Musikfoto, rockfoto, livefoto, foto om foto och annnat kul kommer att ligga på samma blogg.

Foton/blogg av privat natur kommer att vara kvar här på fotosidan!

Livet är bra underligt ibland! *GILLA LIVET*

Tiddelipom på er!

Dela: