Wikings Vardag

Från hjärtat och hjärnan och i viss mån magsäcken.

Cowboys och punkare på juldagen.

Folkrock är en benämning som jag aldrig riktigt undersökt. Jag har ingen uppfattning att brottas med.
När jag söker på Wikipedia så anser artikeln att Thin Lizzy har något med genren att göra. Detta har jag svårt att ta till mig. Thin Lizzy? The Byrds, ja, men inte Thin Lizzy? Väll? Jag måste undersöka saken närmre.

Punken är välkänd och countryn likaså. The Winchester Widowmakers spelar folkrock/punk/country.
Jaha, liksom.....hur då? Så här:

Scen:

Snööken, höga ensliga och vindpinande julgranar. En svart stålhäst in i bild från vänster.
En vacker, mystisk kvinna skymtas genom de tonande rutorna.

Stålhästens dörr öppnas ljudlöst och ett varmt sken sprider sig över den vita kalla snön.
(ett öronbedövande brak)
Kvinnan halkar omkull och förstör hela scenen.

Kvinnan stånkar sig upp medans hon frenetiskt håller fast sin ryggsäck i höger hand.
Kvinnan ler mot saloonens vakt.

Kvinnan: Jag står på gästlistan!
Vakten: Få se (bläddrar i listan) Här är du, varsegod! (visar in kvinnan genom dörrarna).

Kvinnan ser sig omkring i den mörka lokalen och hittar trapporna ner till källaren.
Kvällens gäster har inte börjat sin färd mot underjoden än.
Saloonens bar lockar alla törstiga och inte förrens bandet börjar spela kommer de att överge sitt eldvatten.

Kvinnan haltar sig ner via trapporna. Fallet har gett henne en smäll på den frodiga bakdelen.
Detta hindrar inte henne från att utöva sin passion, att fotografera. Kvinnan brinner för sitt intresse och hon lämnar aldrig sitt vapen. Enligt legenden har många män försökt att fånga kvinnans intresse men mött sitt öde och hänger nu som troféer på hennes väggar. Kvinnan skjuter från höften utan att be om lov.

Lokalen är ekande tom men från ett litet rum bakom ett tungt järngaller hörs glada rop och finstämda gitarrer. Kvinnan gör entré i logen.

...............................................................

Så här skulle jag kunna fortsätta men då skulle jag kunna skriva ett helt manus!

Jag fortsätter i bilder istället:

Postat 2010-12-27 21:21 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

En otroligt härlig julhistoria för en fotograf.

Som en större del av det "kristna" Sverige så firade jag jul. Till detta, vet vi ju alla, hör att gå på mellandagsrean. En viktig tradition.

Jag och min sambo drog till Marieberg för att besöka alla ställen där vi kunde träffa folk. I alla fall med ovansidan av våra fötter och vissa väl valda ord. Det är en sport att ta sig dit man vill i en mellandagsrea-butik för elektronik. Att behålla tålamodet är en konst.

Jag skulle köpa ett till minne till min Canon 7d. Inget mer. Min sambo skulle kolla in prisläget på en mini-pc. Början var svår men mitten var för jävlig. Då menar jag mitten av butiken. Alla skulle av någon anledning frakta platt TV:s på stora vagnar, samtidigt, genom just mitten av affären. Dessutom satte en del ungar igång att protestera mot detta dumma påhitt. Jag ville stämma in i kören och lägga mig på golvet och gallskrika jag med. Flera förhållandet fick sig nog en rejäl prövning denna dag. Min sambo slapp ta mig under armen och bära ut mig i alla fall! Mer tålmodiga föräldrar satte sig ner på huk och pratade sina barn tillrätta men detta ledde till att det blev totalstopp i vissa gångar.

Varför ska barnen alltid få lida när föräldrarna hittar på dumheter? Det är sällan det är barnens idé att njuta av julfriden på Media Markt.

Jag kände mig som ett barn på julafton bland alla "billiga" prylar. Meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeen.....jag behöll min plats i kön och personalen återkom när det var min tur.
Sedan sjöng vi alla blodsockret till! Jag tröttnade på hela skiten och när min sambo konstaterat att mini-pc:s inte var så billiga som han hoppats på så gick vi mot utgången med mitt minneskort.

Då hände det.

Min sambo stannade för att kolla in en fjärkontroll till...en som man kan programera så att man inte behöver alla de andra 6 st som ligger på vardagsrumsbordet.

DÄR LÅG DEN! Mitt bland alla rea-fjärkontroller. MIN NYA BILXT! Canon Speedlite 580 EX II.
Det var den sista på hela bygget. Med rea blev det 3400kr. *litet skutt* Utrymmet tillät inte mer.

Så nu är jag med extern blixt! En bra blixt dessutom. För en billig penning! Jag har suktat efter denna blixt länge.

Mina goa sambo, som redan gett mig fotoprylar i massor denna jul, blev nog lika glad som jag. Han vet hur nördig jag är och hur mycket en sådan här sak betyder för mig. Att hitta denna blixt på vägen ut ur butiken, och på väg att bli galen av allt ståhej och av alla fucking jävla skit-låtar som "nu är det jul igen" på repeat hela tiden, är en högoddsare. Men gladast blev han nog över att jag betalade den själv.

Jag är inte lugnet själv...jag är kokande, vilt stirrande och tänkandes många arga ord, när tålamodet tryter. I kassan tänkte jag minsan påminna personalen om att det är ok att ha vissa varor i lager som de gör reklam för i pappersmassan de spyr ut i vår postlåda. Jag stirrade på kassörskan och sa kvittrande "God Jul". Där fick hon. Detta goda vänner, kallas Hjärnsläpp! Detta är noga planerat av de som sköter rean! De vet att urlakade människor med lågt blodsocker inte orkar klaga. Dessa människor vill bara springa till närmsta matställe och fylla på orken. De vet också att familjen blir utskällda på vägen hem. Så funkar vi människor. Konstruktivt och bra. Barn är tyvärr utmärkta på att se det dumma i denna konstiga jultradition. De vill hellre sitta hemma och leka med sina julklappar....konstigt va?

Vi vuxna ska bara ha mer julklappar. Konstigt, eller hur? Nej, det är det inte! Vi vuxna behöver fler leksaker! Så det så!

Bra för att understryka mitt budskap så fick jag precis ett SMS från KappAhl med texten: Nu är rean på KappAhl ännu större!!!! Halleluja!

Kanske kyrkan borde rea ut Jesus i mellandagarna?

Men nu har jag en blixt, ett till minneskort, ett till batteri, en till fotoväska, en kortläsare, nya fotohandskar, en fotobok av David Lachapelle m m.

Bäst av allt var att få träffa er alla på julafton! Att nästan somna framför en sprakande brasa och att få krama alla jag älskar är det som jag uppskattar mest.

Tack alla goa vänner och familj för att ni finns i mitt liv! Nu ska jag ut och fota!

Postat 2010-12-27 10:48 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

The Wait på Virus.

Denna fredagskväll var nästan ljummen mot vad veckan varit i övrigt.
Så min korta promenad till Virus i centrala Örebro var inte invirad i flera lager stickat och långkalsonger.

Väl inne på krogen så var det enkelt att bara kasta av sig ytterkläderna i logen och slita fram kameran utan att behöva krångla med kameran med tanke på kondens. Jag bär alltid med mig min utrustning på ryggen när jag ska ut och fota. Bil är ingen idé i denna tid av nolltolerans mot parkeringsplatser i centrum. Ryggan och jag promenerar så gärna när jeansen låter bli att frysa fast i låren! :)

I logen var det det sedvanliga hänget med gratis öl. Vilka tider! Vilka minnen. Något med just loger och backstage-känslan får mig alltid på bra humör. Någon klinkar på gitarren, ölflaskorna trängs med snusdosor, handdukar, kapsyler, reflexskärmar, objektivlock och annat smått och gott. Här kan man bara ta det lungt och bara vara. I alla fall jag som inte ska upp på scen. Jag är inte nervös som grabbarna. Jag är ju fotografen. Världens roligaste jobb som alltid låter min överaktiva kreativitet få fritt spelrum. Jag njuter och tillåter mig att se omvärlden genom sökaren. Iaktagande och deltagande på samma gång.

Grabbarna i The wait blir allt mer nervösa ju närmre giget kommer. Så ska det vara. Det tillhör.
Jag är. Och jag fortsätter att vara det under hela kvällen. Mest bakom kameran!

Virus är befolkat av män i mössa, skägg, jeans och en och annan scarf. Tjejerna är mer fantasifulla i sin utstyrsel. Alla färger som finns fast ihopbakat i svart. Barhänget är gött och lokalen är trevlig och som gjord för samtal och umgänge.

The Wait: Sebbe, Jocke, Jens och "The new guy"! ;) Mer info om bandet kommer på onsdag!
Jag följer med bandet in i replokalen och tar kameran med mig.
The Wait: erfarna musiker som bjöd på en mycket bra konsert. Som jag sa till grabbarna så var detta första gången jag såg dem live, så jag ska mumsa lite på karamellen och återkommer när jag vet vad jag tycker om musiken! Helt klart bra, men mer vet jag inte just nu. Musik ska upplevas live! Så är det bara.

Jag återkommer med text och bild i en blogg mycket nära dig! :)

God natt med er!

Postat 2010-12-18 03:45 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

När det gula ljuset studsar mot ljungfärgade väggar blir vi alla gulgröna aliens!

Vad är värre för en fotograf än dåligt ljus? Inte mycket. Kanske när dåligt ljus studsar mot illa färglagda väggar?

Att vara fotograf som ska presentera och prestera bra bilder på kort tid, det är en utmaning ibland kan jag lova. Jag jobbar alltid utan extern blixt vid rockkonserter av den anledningen att jag gillar effekten det ger. Rockbilder med kornighet/brus ger en viss känsla som bilder utan aldrig kan göra.
Jag använder den inbygda blixten för upplättning men oftast då med filter eller skuggning. Det har blivit en sport för mig att använda denna ytterst begränsade ljuskälla på ett kreativt sätt.

Om det gick skulle jag gärna använda analog kamera. Vissa filmrullar ger underbar kornighet som min digitala kamera bara inte kan prestera, hur mycket jag än sliter. Jag är för visso mycket uppfinningsrik när det gäller filter, ljus och blixt-/kamerahantering men hittills har jag inte lyckats få till det där perfekta bruset/kornigheten jag är ute efter. Det kanske inte går med digitala medel? Vad är din erfarenhet?

Jag har ju min älskade Sima SF Lens, my precious! :) Jag har färgats ganska rejält av denna tingest i mitt sätt att tänka vid fotografering. Simats drottning och "skapare", Susanne Andersson, sprider sin ondska så akta er! LOL

Snart är vi alla fast i mörkret och mjukheten! Mo ha ha ha!

I går, som de flesta torsdagar, jobbade jag vidare med min fotokonst på Öppen scen för alla i Musikkällaren i Kumla.
Sedan ca 1,5 år tillbaka har jag letat efter tillfällen att fotografera konserter och rockscenen live.
Livet tar underliga vändningar och fortsätter att överraska mig tack och lov. Den viktigaste kuggen är dock min kreativitet. Om jag aldrig tagit första steget skulle jag aldrig fått denna unika chans.

Denna Torsdag var det plats på scen för Kissin Alice. Det var ett tag sedan jag fotoade dem. De är alltid roliga att jobba med. Sminkade och med scenkläder gör de alltid sitt bästa för att se bra ut på scen. De låter bra med!! Grabbarna är på G med en demo fick jag reda på. Den ser jag fram emot!

För dessa bilder använde jag mitt Tamron 60. Högt ISO och filter ger den extra kicken.

Jens Henriksson hade fullt sjå med det nya mixerbordet men han lyckade leverera bra ljud till alla tre banden som spelade.

Det för mig välkända punkbandet "Vindkraftsdrabbad småfisk" levererade sitt budskap via ostämda gitarrer och frenetiskt dunkande på pukorna. Lamellmannen vid trummorna gjorde sin sista dag hos oss på Studiefrämjandet och vi kommer att sakna honom! Gå i frid Martin! Du är alltid välkommen hem vettu!

 ...and the earth becomes my throne                 Metallica "Where ever I may roam".

I adapt to the unknown
Under wandering stars I've grown
By myself but not alone
I ask no one

Bandets sångare var glad som en guldfisk i toalettskålen! ;O)
Eller om det var lättölskaggen? I det gula ljuset var det svårt att avgöra! LOL

Härlig ny frilla på sångaren! Han påminner lite om en tidig Doug Pinnick.
Gitarristen spenderade tid på sina käder innan konserten! Nitar sattes i kavajen med hjälp av kniv!
Varför får jag en känsla av "The young ones" när jag ser detta band? :)

Mina referenser är gamla jag vet....men tänk på att jag snart är där jag med....*host*.

Kvällens gästband var Waredge från Arboga. Killarna imponerade!