Wikings Vardag

Mörkerrum, Toycam och Toylens till hösten.

Jag sitter just nu med planeringen inför hösten. 
Mina fotokurser behöver expandera så jag kör både i Hallsberg och i Örebro till hösten.

Om allt går i lås så har vi ett komplett utrustat mörkerrum i Hallsberg inom kort.
Jag ser fram mot detta som sjutton, det var allt för länge sedan som jag kunde stå i ett mörkerrum och framkalla mina egna bilder.

En utställning, eller två, kommer också att planeras inför hösten och just nu är det lokaler som ska ordnas.
Utställningen kommer att visa Toycamera och Toylensbilder, analogt och digitalt. (kamerahus)
Vi kommer att bli en grupp som ställer ut med Toybilder!  

Vill du vara med så maila mig på veravardig@gmail.com, skriv "Toycamera, Örebro/Hallsberg" eller "Mörkerrum, Hallsberg" i ämnesraden.
 

Mer information kommer när planeringen är klar!

Senare i eftermiddag ska jag ha avslutning med min Fotogrupp i Hallsberg. 
Mina härliga elever har utvecklats och fått mer säkerhet i sin fotografering och kamerakunskap. Jag är så jädra stolt över dem!

Jag har också lärt mig en massa och utvecklats som lärare. Jag har dessutom fått tillfälle att inse att jag måste ta mig ut ur mina invanda tekniker.  Allt blir så mycket roligare om jag utmanar mig själv!

Jag ska bara låta bli att utmana min teknik under fotojobb! Metallsvenskan höll på att sluta i ofokuserade och felexponerade bilder och självklart mindre pengar i kassan! 

Jag lär så länge jag vill! :) Jag älskar att fotografera! Jag lär mig snabbt att klara av stress, press och kritik! LOL 

Så där, nu ska jag göra lite mer kaffe och packa inför dagens regniga fotokursavslutning! 

Ha det gött!

Dela:

Idag blir det inget band för tungan!

Det ska fan vara frisk! 

Jag har varit sjukskriven pga riktigt vidriga upplevelser som jag varit med om. Idag mår jag så mycket bättre tack vare flera års hårt arbete med mig själv.

Som tack för att jag jobbat arslet av mig så anser nu samhället att jag ska introduceras på arbetsmarknaden via ytterligare en kurs.

Jag har  två jobb. Så fort jag började må bättre så såg jag till att minska min sjukskrivning så att jag kunde börja jobba. 
Nu anser sig Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan ha rätt att veta bättre. Jag måste helt enkelt gå denna kurs. Jag anser att det finns många som behöver denna plats bättre än vad jag gör. Samhället lägger pengar på fel individ, men det bryr sig varken FK eller AF om. De anser att man ska följa reglerna.

Vem är denna kurs till för? Det borde vara för de som behöver den. 

Jag har aldrig fått ett arbete via Arbetsförmedlingen, jag har skaffat mig mina jobb själv. 
De månader jag varit arbetslös har jag tvingats gå på AF:s kurser för att behålla mina pengar från facket.
De kurser jag har gått har bla  lärt ut att se auror runt träd och växter, som litteratur hade vi bla "Nionde insikten" och vi fick lära oss att lita på varandra genom att falla baklänges. 

Behöver jag säga att jag fick exakt noll jobb via AF efter denna kurs? 

Efter att Ericsson sa upp flera hundra från Kumlafabriken så fick jag gå på en till kurs. Denna gång fick jag rensa ogräs i växthus. Detta är förmodligen jättebra för de som vill jobba med trädgård eller likande, men detta har aldrig varit min inriktning. 

Jag gjorde min tid som en god fånge ska, sedan gick jag och skaffade mig första bästa jobb jag kunde få tag på. Behöver jag säga att AF inte var ett dugg inblandad?

Just denna känsla av att inte ha något att säga till om som sjukskriven/deltidsarbetslös är förödande! Jag känner mig som en fånge eller rent utav omyndigförklarad. 

Är detta det bästa att ta med sig ut på arbetsmarknaden? Vill samhället att jag ska lära mig att vara beroende, att inte lita till mig själv, mina egna kunskaper, förmågor och talanger?

Jag kräver att bli hörd! Det är mitt liv det gäller! Jag går gärna en kurs som hjälper mig! Varför inte en kurs i att starta eget eller i att bli en bättre fotograf? 
Men för att ha det sagt: Jag är 41 år och jag räknas inte som ungdom längre. För unga finns det mer hjälp att få. "Åldersdiskriminering pågår". (en skylt som borde hänga lite varstans)
 

Det finns en hel del individer i Sverige som behöver hjälp just nu men som kommer att vilja klara sig själva efter att de fått hjälpen de behövt! Låt dem göra det, sluta behandla dem som barn!

Som fotograf får man slit arslet av sig för att få ekonomin att gå ihop. Det vet nog alla här inne som jobbar med fotografi. Konkurrensen är stenhård. 

När jag får en bild publicerad får jag runt 700kr per bild, lite beroende på vilken tidning den publiceras i. När jag skriver får jag lite mer. 
Jag jobbar också på ett studieförbund med att lära ut foto just nu. Jag tjänar inte mycket men det jag tjänar är mina pengar som jag jobbat ihop själv. Jag sparar för att ha råd med utrustning och kostnader runt fotograferingen. Detta innebär att det sällan blivit någon semester eller några andra dyra nöjen, men detta är det liv jag blir lycklig av. Jag älskar verkligen att fotografera. 

Jag arbetar gärna med andra saker, men då med motovation att lägga pengarna på min passion. 

Är det förmycket att begära att få bestämma över sitt eget liv? Är det förmycket begärt att kräva att bli hörd?

Jag klarar mig många gånger själv, men jag är mycket tacksam över den hjälp jag fått. Men att ta emot hjälp är aldrig det samma som att säga upp sin myndighet. 

"So Long, and Thanks for All the Fish."
 Utdrag ur "Liftarens guide till galaxen" av Douglas Adams.

Dela: