Wikings Vardag

Döden

Inget lätt ämne.

Förra veckan fick jag ett utav dessa ångest-samtal som jag tyvärr fått för många utav nu; min moster har åkt in till akuten. Hon är jätte dålig.

Myastenia Gravis. MG för att förkorta. En autoimun sjukdom där kroppen bildar antikroppar mot sina egna muskler.
Tyvärr är hjärtat en enda stor muskel. Lungorna kan inte göra sitt jobb utan muskler. Tack och lov drabbar denna sjukdom oftast inte hjärtat.

Respiratorvård i flera månader...det är det som oroar mig nu. Jag kan bara stå bredvid och vara en källa till glädje och uppmuntran.

Köpa en talbok, min moster kan inte ens hålla i en bok någon längre stund, är det det enda jag kan göra?
Krama lite på henne och se till att besöka henne så ofta jag kan.....inte ens läkarna har någon bot mot denna sjukdom. De kan bara lindra.

Hon kan dö. Det gjorde min farfar, Peter och Henrik. Jag kommer också att dö, du med. Trevlig tanke eller hur?
Hur säger man hej då till ett lik? Det tänkte jag när stod och stirrade på Peter på sjukhusbritsen. Han var ju inte där längre, bara en massa dött kött. Varför ska jag stå här, tänkte jag, vad onödigt. Peter är ju i himlen nu. Konstig tradition.

Henrik var bara skinn och ben när jag kramade honom för sista gången. När jag ringde till honom på sjukhuset nästa gång svarade hans fru att han precis gått bort.
Hur kan det finnas något som gör så ont utan att köttet är skadat? Bara tanken på att upphöra att existera är för stor för mig.

Mamma har haft cancer, mormor har fortfarande metastaser nära ryggmärgen, morfar har haft flera strokes och kan knappt prata eller gå. Farmor kommer inte längre ihåg mig och jag tackade precis nej till att gå och kolla mitt bröst för jag fegade ur!

De läkare jag pratat med säger att det inte är någon fara för de känner bara normal strimmighet men jag har ont.
Just detta är ingen typiskt sympton på bröstcancer men jag behöver kolla upp det säger de.

Att dö för mig är ingen större sak men jag har enorm ångest över hur jag ska dö. LÅNGVÅRDEN, smaka på det ordet. Det är värre än döden.

Så jag kommer strax att återgå till att fötränga allt vad död heter! Jag har ett liv att leva nu. Det är det enda jag får.
Just därför är det så viktigt att leva det och att göra det som betyder mest för mig.

AGAPE

Dela:

Du slutade existera.

 Till minne av Peter och Henrik.

Lord, here comes the flood..........

Denna sång spelades på Peters begravning. Jag har inte lyssnat på den sedan dess.
Det är Allhelgonadagen i morgon och jag ska gå till Peters och Henriks gravar.
Två förlorade vänner inom två år, det var tuft, det är fortfarande tomt.

Jag hatar att förlora det jag älskar. När det var som värst undrade jag om det var någon idé att knyta nära band till några vänner alls.
Att säga farväl till Henrik på sjukhuset var så fruktansvärt svårt. När Henriks fru berättade att han inte hade långt kvar så blev världen omkring mig tyst.

Att Henrik och Peter slutat existera är forfarande svårt att förstå. Ska sorgen aldrig ge mig sig.....

Det finns inget så tungt som en död vän under gula filtar på en sjukhussäng.

Dela: