Wikings Vardag

Jag är med ny glugg, del 2.

2,8/Iso 100

Jag slängde iväg en bild på förbipaserande när jag satt i bilen och väntade på min sambo.
Således är detta ett foto som är taget genom en vindruta. (Mazda 3, för er som vill ha samma effekt)

Bokehn är en utav anledningarna till att jag gillar detta objektiv. Friläggningen bakom tjejen är precis i min smak. Självklart är bilden oredigerad, jag har bara beskurit och förminskat bildstorleken. (Beskärningen gjorde jag runt om, dvs jag tog bort ungefär lika mycket på alla sidor. I nedre delen av bilden finns en mycket suddig instrumentpanel i orginalversionen, som jag tog bort.)

Den något grå tonen i bilden beror på att vi inte tvättat bilen denna veckan! Detta kan också återskapas för er som gillar tonen! MEN, ni måste tvätta bilen manuellt veckan innan! Använd högtrycksspruta och avfettningsmedel. Jag rekommenderar en mjuk svamp.

NU till något helt annat, fast av samma sort. SAMYANG 85. Björn Wångblad har precis köpt en. Nu är jag mer än nyfiken. Detta är en glugg som är okänd för mig. Denna glugg har en underbart vacker bokeh och den verkar vara skarp på det där viset som jag gillar. Inte så dyr heller. Men det verkar som om man får jobba manuellt. Men vad gör väll det för en manuell tjej som jag! Jag går oftast inte per automatik. De enda gånger jag gör det är precis innan dagens första espresso.

Så nu har jag två märken att bekanta mig med. Zeiss och Samyang. Jädrar vad kul jag kommer att ha!

LEKA, LEEEEEEEEEEEEKA och nej, jag har inte glömt Leica! Leka med Leica står på schemat!

Tiddelipomar iväg till espressomaskinen för dagens ANDRA espresso!

Kram
Helena

Dela:

En massa saker händer och är på gång!

Precis före påskhelgen så ansåg Windows på vår ena dator att det inte var äkta!  Vi köpte datorn för inte så länge sedan med Windows förinstalerat så allt är äkta men några små filer hade försvunnit konstigt nog.
(Detta beror uteslutande på burken) ;P
Stressade som vi var körde vi iväg datorn till butiken utan att fixa överföringen till svartalådan (extern hårddisk).
På datorn hade jag en del tema-foton som var tvugna att tankas över till den lilla svarta lådan på skrivbordet!
PANIK!

Dagen där på ringde butiken och sa att de var tvugna att ominstalera och där med radera allt i datorn.
Det blev en ilfärd till butiken, med andan i halsen, för att hämta datorn och då min sambo skulle börja jobba inom 50 minuter så tog vi rondellerna på två hjul!
Hem med datorn och iväg till jobbet utan lunch. När min sambo kom hem mitt i natten så fixade vi överföringen av mina bilder, men nu var det smockfullt i svarta lådan så vi fick fixa och trixa en del.
Allt ordnade sig till slut och datorn åkte iväg en andra gång till butiken dagen där på.
Nu är den hemma igen och vi har fått ordning på den tack och lov. Oboy vad vi kan vägen till Multitech Data nu!!!!

Nu var det Telias tur att krångla. (Vi har precis fått fiberlina i huset och vi beställde 50-100 Mbit/sek för flera veckor sedan! Dröjsmålet berodde på den fysiska dragningen av fibern ute på gatan.)
Nytömda datorn kopplades in och jädrans vad det gick fortare förut..... Det segade som sjutton!
Min sambo ringde till Telia och de hade naturligtvis kopplat in oss på fel hastighet! 8-10Mbit hade vi!
Vi riktigt kände vinddraget - not! :)

Felia fixade dock detta på en timme! Nu har vi rätt hastighet!
Det enda som återstår är att fixa det trådlösa nätverket här hemma. D-linken ska dondillidonas med lite.
Ska vi slå vad om att det kommer att strula? ;P

Mitt mobila bredband från 3 har gått glödhett här hemma när fibern inte räckte ända fram.
Ska verkligen modemet vara så där varmt? ;P
Men attans vad skönt det är att kunna släpa med sig den bärbara datorn ner i källarrummet utan att behöva dra en nätkabel på utsidan av 4-våningshuset vi bor i! Vi bor högst upp! :)
Våra grannar hade nog inte gillat det!

Nu till något helt annat:

Jag håller på att studera färg för ett fotoprojekt jag håller på med. Mer säger jag inte om den saken.
Men jag kan tala om vad jag håller på med i färgväg!  
Just nu håller jag på att labba med färg från mat. Maten hemma går åt fort!
Det mest förvånande var att upptäcka att svart ris ger en mörkt lila nyans som bli gammelrosa när man stryker limesaft över! Grön paprika är värdelös som färggivare, morrot är sådär men gurkmeja är toppen!
Blått ska jag labba med här näst så blåbär är en sak jag ska köpa.

Växtfärgning är något som min farmor hållt på med i alla år och jag är ju en stick-, virk- och sytant med ögonen på vävning. Det ligger X antal kg garn här hemma och en stor del av garnet är växtfärgat.
Vejde och Krapp ska jag handla in så fort jag hittar någon som säljer det. Vejde växer vilt på Öland och Gotland så kommer du där ifrån kan du ju hojta när de börjar växa upp! :) Visste ni att Vejde användes till att färga den Svenska flaggan blå förr?  Karolinernas uniformer var också blåfärgade med Vejde!
Historia är roligt!

Min ork är på väg upp igen efter en period av matthet. Jag  har sovit i 14 timmar i sträck en natt för att sova 10 timmar nästa natt och ändå vara utpumpad under dagen.
Våren är tuff ibland! :)

Nu ska jag dricka min latte och gå igenom mina bilder från Tysslingen!
Ses godingar!

/Helena

Dela:

Hej Fotograf, kan du säga Hjärntvätt?

VARNING

Om du inte orkar höra sanningen eller läsa personlig text så rekommenderar jag att du läser en annan blogg idag!

Jag  har återigen fått ta mig en funderare på min omgivning. I pluttenutt-Sverige lever vi i en förljugen verkligehet. Man ska förstå och sätta sig in i saker men ska ta mig sjutton inte aggera eller tycka offentligt!  Dansa din slav för någon frihet hittar du inte här.

Under min tid på Örebro Universitet och på andra högskoleutbildningar har jag blivit korvstoppad med information, fakta, teser, teorier och bilder.
"En massa gubbar vet en massa och har skrivit ned det i böcker så nu tror alla att det är sanningar."
Detta är min känsla av min tid på skolbänken.

Bara för att en massa viktiga gubbar har sagt att en fotograf är en bra fotograf så betyder inte det att det är så. Det betyder bara att dessa viktigpettrar tycker som de tycker. Du behöver inte tycka likadant! Din åsikt är mer viktig för dig än vad dessa viktigpettrars åsikter är. Vem kan säga att du är en bra/dålig fotograf om du inte vet det själv?

Vi är alla hjärntvättade! Vi följer alla dessa viktigpettrar.

Nu tänker jag göra vissa utav er fly förbannade men jag har egna åsikter som jag räknar som det viktigaste i mitt fotografiska liv!
Ta t ex Henri Cartier-Bresson, han var/är inte någon stor fotograf. Han var/är bara extremt skicklig på att hitta motiv.
Henris bilder är bra men de säger mig ingenting. De får inte min själ att blöda och de förändrar inte mitt liv det minsta.
De bilder jag sett av Henri är platta och intetsägande snygga.

Jag letar efter en förebild inom fotografin och jag letar efter någon som kan beskriva min själ för det skulle vara ett bevis för att jag inte är ensam. Är jag den enda som förstår mig?
För mig är fotograferandet personligt och naket. Jag sätter inte upp några barriärer för det har jag nog av i mitt liv.
Det är få utav oss som vågar vara personliga och ha egna åsikter i bilder. Jag vill våga och jag kan förmodligen inte sluta med det då det ligger i min själ och i mitt blod.

Det är fotografens seende som är det viktigaste. 
Det spelar ingen roll hur mycket du ljussätter, sminkar, direkterar  och lägger till rätta manuellt, analogt eller digitalt, bildens värde ligger i alla fall inte i tekniken. Skit är skit om än i dyra utrustningar. Guld är guld om än i en engångskamera. 
Jag anser att vi som fotografer har ett seende som vi inte kan göra något åt, vi föds med det.
Ser vi skit så gör vi! Du kan inte fånga/kritisera något som du inte ser, om du nu inte trycker av på måfå utan att använda sökaren eller väljer ord ur en slumpgenerator! :)

Vi måste använda våra själar för att förstå, inte våra ögon.
Vi tar bilder med vårt inre inte med vår utrustning.

Så ser jag på det.

Dela:

Fotoglädje, en massa bus och ett erbjudande.

Alla ni som fotograferar djur vet hur svårt det är att få en katt att vara still på en och samma plats om den nu inte sover.

Vår underbara personlighet Isola lät sig fotograferas igår. Min fotovän Susanne hjälpte mig med snöre och reflexskärm.
Ett problem. Snören är väldigt lockande för en katt....för lockande. Isola satt still i exakt den tid det tog att ställa in skärpan, sedan var det full fart! Snöre, snöre , snöre!!!! Jaaaaa, snöre!

Vi hade alla enormt kul så jag är nöjd. Bilderna blev kul och ganska fina.
Sima är en glugg som tar fram det roliga ur fotograferandet!

Jag fortsätter leta film till min Holga. Gamla filmer är bäst. Våra filmer här hemma är slut!
Snart bär det av upp till Sthlm och jag tänker naturligtvis passa på att leta runt i diverse butiker!

Någon som känner för att guida mig? En kopp te eller kaffe kanske?
En fotorunda?

Kom igen nu grabbs och tants, det vore så kul att träffas! :)

mvh
Helena

Dela:

Jag är så intressant.

Jag är inte den typen som går obemärkt förbi, det har livet lärt mig. Jag förstår det inte men så är det.
Varför är jag så intressant?
En del känner sig hotade av mig, det vet jag också av erfarenhet.

Jantelagen borde avskaffas. Mer av udda typer som går mot strömmen. Fler av de udda typerna. Vad skulle livet vara utan Di Levas, Ola Svenssons (salo), Kristina Lugns , M A Nominens, Solskensnisses,  Nina Hagens, Björks och andra härliga personligheter?

Jag kommer ihåg en gång när jag läste teologi på Missionsskolan här i Örebro i mitten av 90 talet.
En tjej som jag knappt kände konfronterade mig och var mycket ledsen över att hon tyckte att jag såg ner på henne.
Hon tyckte att jag var typen som trodde att jag var bäst och vackrast.
Jag blev chockad och lite rädd får jag erkänna. Vem var denna tjej och varför hade hon så starka uppfattningar om mig?
Vi pratade en stund och situationen löste sig men för mig kvarstod en stor fråga: varför syns jag så mycket?

Jag är social, pratglad och jag har starka åsikter som jag inte kan gömma.
Mitt liv har präglats av det politiska hem jag växte upp i. Hos oss tog man ställning. Ligga på sofflocket var det inte tal om, det gjorde man bara inte.
"Ifråga sätt allt" sa alltid min mamma. "Tänk själv" sa momor. "Låt ingen trampa på dig" sa alla.

Kvinnorrätten var på tapeten. Mormor var och är feminist. Hon jobbade med handikappade människor och satt som nämndeman då och då. Mamma och jag var ofta i partilokaler och hyresgästföreningslokaler. Pappa sitter i dag i kommunstyrelsen och han har alltid varit politiskt intresserad.

Jag är den typen av person som själv tar reda på hur saker ligger till, en Ronja Rövardotter. När mina föräldrar sa att jag inte skulle göra något så frågade jag alltid varför. Sedan övade jag mig i att låta bli. Detta ledde till att jag oftast hade blåmärken, bulor och skrapsår efter att ha trillat från balkongräcken, gått genom isen, sprungit upp för rutschkanor, snubblat på trappsteg och så vidare.

Idag så sitter såren mer på insidan. Det är ett otal männsikor som sagt till mig att jag borde hålla mig undan. Det kan jag inte.
Hur sjutton skulle det gå till? Kan du gå förbi någon som blir misshandlad utan att ringa polisen eller ställa upp som vittne i rätten?
Kan du se på när när någon blir mobbad? Hur kan du leva med dig själv då?

Rädsla är ett intressant fenomen. Jag är livrädd men jag gör dessa saker ändå. Det ligger nog i mina gener.
Jag har blivit slagen, hotad till livet och kommit undan med blotta förskräckelsen.
Allt för att jag tycker att rätt ska vara rätt.
Jag tänker inte låta mig tvingas till tystnad. Aldrig så länge jag lever.

Jag har gått den hårda skolan. Jag har fått skylla mig själv.
Det konstiga i kråksången är ju att det är så få som går denna väg. Vi utsätter ju oss gladeligen för fara varje dag.
Vi åker bil, röker, dricker, tar droger, åker störtlopp, hoppar fallskärm osv.
Är det enklare att riskera livet för något vi uppskattar? Tror vi att vi har kontroll över det som sker?
Det har vi inte.

När du står/sitter/ligger bakom kameran, hur tänker du då? Är du delaktig i det som sker eller är du bara en iakttagare?
Skulle det som sker framför kameran ske om kameran inte var där?

Vad skulle vara din första tanke om du fångade ett mord med din kamera? Sälja bilderna till pressen eller gå till Polisen med bilderna?
Skulle du vilja skylta med ditt namn?

Moral/etik vs rädsla. Det är männskligt.
Moral/etik vs popularitet/makt/pengar. Det är vidrigt.

Har vi blivit så blase att vi inte bryr oss längre?
Gäller det att alltid vinna?

Jag har många frågor. Finns det plats för mig och mina frågor på Fotosidan? Får jag vara Helena här?
Får jag vara jobbig? Får jag göra fel och be om ursäkt och fortfarande vara accepterad?
Eller måste jag låtsas vara perfekt.

Jag vill påpeka att jag också är hur go som helst, en bra vän, en bra flickvän, dotter, syster osv.
Sedan är jag en idiot, tjatmoster, brudjävel - allt beroende på hur du väljer att tolka mig.
Sedan finns det ju en risk att jag inte är fullkomlig.....(humor) :)

Varför jag skriver detta? För att det är jag. Jag kan inte låta bli att vara just det.

Dela: