Wikings Vardag

Hur utvecklas du som fotograf? Jag saknar en redig kommunikation på FS om detta!

Hej på er!

Jag gör en paus i mitt bloggande om min utställning för en tanke som rubbat sig fast i cortexen.

Vi är alla fotografer här på Fotosidan och jag saknar den öppna och lärorika dialogen mellan oss.
Jag försöker så gott jag kan på min blogg men informationen blir lätt enkelriktad.

Hur är ditt liv som fotograf? Hur utvecklas du? Hur tar du dig igenom svackor? Hur upplever du en svacka? Vad är en svacka?

Vad vill du med ditt fotograferande?

Visst det finns forumdelen på FS men ärligt, är inte dessa allt för bökiga att söka sig igenom för att hitta rätt dialog? Det blir tradigt rätt fort. Inspirationen försvinner lätt bland alla kommentarer.

Jag har ordentliga svackor, som jag upplever det, men jag lallar mig igenom dem rätt fort.
Musiken, männiksorna, resorna, diskusionerna, bilderna och livet i sig bidrar till att allt förändras från dag till dag och från timme till timme.

För mig finns inte frågan om jag ska fotografera. Bara när. Jag har hittat mitt kall.
Jag kör på och lever mitt liv. Att vara lycklig är A och O. För mig.

Jag vill inte begränsa mig eller lägga hinder för min utveckling så jag försöker vara öppen och klarsynt. Mitt mål är att nå ut.

Fotografins betydelse idag.....det är en viktig diskusion.

Kan jag påverka och förändra? Hur gör jag för att nå ut? Hur gör du som har samma inriktning?
Jag gillar att provocera med en baktanke. När någon reagerar är det ett bra tecken.

Jag har upptäckt att mitt liv och fotografin hänger ihop. Dessa går inte att skilja åt.
Seriöst värre. Men så är det.

Framgång, vad är det? Vad är det för dig.
Jag har spenderat många år för att komma fram till att budskapet är det viktigaste.
Jag kan inte skapa utifrån något annat. Kreativiteten stannar av om jag fokuserar på pengar, berömdhet eller erkännande. 

Jag skiter fullständigt i att hänga med de "rätta" personerna för jag har upptäckt att dessa ofta är utsedda av sig själva. De "rätta" personerna har oftast en mycket begränsande inställning till fotografering. Att vara en del av en sådan grupp lämnar jag över till de som känner att de vill vara en del av dessa.

Livet innehåller så mycket spännande och min kreativitet är min livslåga.

Vart jag hamnar imorgon är ganska oviktigt. Jag har planer idag och jag skapar idag.

Så, vad tycker du? Hur ser du på ditt liv och på ditt fotograferande?
Vad betyder det för dig?

Dela:

Hej Fotograf, kan du säga Hjärntvätt?

VARNING

Om du inte orkar höra sanningen eller läsa personlig text så rekommenderar jag att du läser en annan blogg idag!

Jag  har återigen fått ta mig en funderare på min omgivning. I pluttenutt-Sverige lever vi i en förljugen verkligehet. Man ska förstå och sätta sig in i saker men ska ta mig sjutton inte aggera eller tycka offentligt!  Dansa din slav för någon frihet hittar du inte här.

Under min tid på Örebro Universitet och på andra högskoleutbildningar har jag blivit korvstoppad med information, fakta, teser, teorier och bilder.
"En massa gubbar vet en massa och har skrivit ned det i böcker så nu tror alla att det är sanningar."
Detta är min känsla av min tid på skolbänken.

Bara för att en massa viktiga gubbar har sagt att en fotograf är en bra fotograf så betyder inte det att det är så. Det betyder bara att dessa viktigpettrar tycker som de tycker. Du behöver inte tycka likadant! Din åsikt är mer viktig för dig än vad dessa viktigpettrars åsikter är. Vem kan säga att du är en bra/dålig fotograf om du inte vet det själv?

Vi är alla hjärntvättade! Vi följer alla dessa viktigpettrar.

Nu tänker jag göra vissa utav er fly förbannade men jag har egna åsikter som jag räknar som det viktigaste i mitt fotografiska liv!
Ta t ex Henri Cartier-Bresson, han var/är inte någon stor fotograf. Han var/är bara extremt skicklig på att hitta motiv.
Henris bilder är bra men de säger mig ingenting. De får inte min själ att blöda och de förändrar inte mitt liv det minsta.
De bilder jag sett av Henri är platta och intetsägande snygga.

Jag letar efter en förebild inom fotografin och jag letar efter någon som kan beskriva min själ för det skulle vara ett bevis för att jag inte är ensam. Är jag den enda som förstår mig?
För mig är fotograferandet personligt och naket. Jag sätter inte upp några barriärer för det har jag nog av i mitt liv.
Det är få utav oss som vågar vara personliga och ha egna åsikter i bilder. Jag vill våga och jag kan förmodligen inte sluta med det då det ligger i min själ och i mitt blod.

Det är fotografens seende som är det viktigaste. 
Det spelar ingen roll hur mycket du ljussätter, sminkar, direkterar  och lägger till rätta manuellt, analogt eller digitalt, bildens värde ligger i alla fall inte i tekniken. Skit är skit om än i dyra utrustningar. Guld är guld om än i en engångskamera. 
Jag anser att vi som fotografer har ett seende som vi inte kan göra något åt, vi föds med det.
Ser vi skit så gör vi! Du kan inte fånga/kritisera något som du inte ser, om du nu inte trycker av på måfå utan att använda sökaren eller väljer ord ur en slumpgenerator! :)

Vi måste använda våra själar för att förstå, inte våra ögon.
Vi tar bilder med vårt inre inte med vår utrustning.

Så ser jag på det.

Dela:

FRUSTRATION! TÅLAMOD FINNS INTE PÅ LAGER!

Varför just jag? VÄNTA? Vad är det för påhitt?

Vem kom på att jag skulle öva på just tålamod? I want it all and I want i now! ;)
Livet är kort och min idé-lista är lång. Hur ska jag hinna med alla idéer? Var ska jag hitta alla saker som jag behöver för bilderna? Var finns alla modeller som har det där jag letar efter?
Inte finns de på modellbilder.se i alla fall! Om jag vill ha glamour-modeller så är det BINGO, men jag vill ha personligheter som når ut genom bilden.

Dessutom måste jag vänta på pengarna så att jag kan ta klart mitt körkort!
Jag har lagt ut 17000kr på ett bräde denna månad? På vad?

Jo...............NY KAMERA! ÄNTLIGEN!!! Men.....jag får VÄNTA på den! ARGHHHHHHH!
TÅLAMOD, alltid detta tålamod!

GE HIT!!!! *stampar i golvet* Snart kommer väl mamma och bär bort mig under van och stark arm! ;O)
Det fick hon göra ofta när jag var liten!
Det skulle se ut det, Rubriken skulle bli:
................................................................................................................
"38-årig kvinnlig fotograf bortburen av TANT"!

Fotografen hävdar att hon bara skulle hämta ut en kamera men att hon inte fick den fort nog!
Hennes mamma fick bära bort den vilt skrikande och sparkande fotografen, ut ur butiken.
Ingen anmälan har lämnats in men butiken hävdar att fotografen i alla fall fått sina blöjor bytta! Så nu ska hon nog vara mindre kinkig! ;O)
..................................................................................................................

VUXEN? Vad är det? Ta ansvar för sina handlingar? VA? Ska det vara så? Ska det det?
Jag kanske ska skicka ett mycket argt mail till butiken och säga upp kontakten med dem? *lol*
Kanske hota med att skicka ett mail varannan månad och kräva ett svar på varför jag måste vänta? Jag kan ju alltid kalla försäljaren för "Brudjävel"!!! Det hjälper nog! Då går det fortare!

Respekt! All ära åt vuxna som beter sig som barn! Det vinner de ju på....eller?
Nej, som vuxen får man bära sin egen vikt! Det finns ingen mamma som bär vårt ansvar.
Det hjälper inte att svära och vara otrevlig.

Man får vackert vänta, om det så tar år, månader eller timmar! *SUCKA*....flera timmar...
Livet är hårt för en fotograf!

(För att förtydlig, texten ovan innehåller humor)

Dela:

Den Grå Eminensen eller Tillbakablickar

Utdrag ur "Den grå Eminensen" (av Blå Tåget) 

Ja, han vet vad han vill och han gör vad han vill
för att skydda sin makt och hindra att sanningen kommer fram

Och han för samma kamp som vareviga pamp
som slickar rövar hos makten och utsläcker liv med sitt stöveltramp

Han har fått allt som krävs men kämpar förgäves
ingen list är så stark att sanningen bara upphäves

Så här är nu en man som gör vad han kan
och han vet vad han vill men ändå så räcker han inte till

Är du som jag så har du fått denna musik med modersmjölken! Nationalteatern, Hoola bandola, Blå Tåget, Sillstrypar´n sjöng om omoralisk schlagerfestival. Jag hade flera Mon chi chis och sockiplast och jag tittade på Professor Balthazar på TV!
TVn var stor och klumpig men så snygg i äkta trä.
Vi hadde en soffgrupp i grön manchester som byttes ut mot en soffgrupp i krom med jeanskläder lite senare.

Mitt barnrum gick i värsta Brio-färgerna dvs grundfärgerna blå, röd och gul. Gardinerna var i filt och mamma hade sytt en tavla av filt och säckväv som föreställde familjen Barbapapa. Över min säng, som var täckt av coola dit-klistrade bokmärken, hängde en skyddsängeltavla. Min stora passion som liten var pixi-böcker. Min familj fick läsa sig hesa ur dessa böcker när jag skulle sova. Astrid Lindgren var ständig gäst i bokhyllan men mina favvo-böcker var de om Plupp!

En mycket stor del av min barndom präglades av politik och av livsläror som "ifrågasätt allt" och av mammas rostade mackor med smör och honung! Inlindad i den största handduk vi hade och blött hår efter duschen så åt vi ofta dessa mackor med te till kvällsmat. Det var endast jag i handduken! Mamma var mest blöt av svett efter att ha försökt reda ut mina tovor i håret....jag fastnade ofta med fingrarna i håret och det var inte ovanligt att mamma fick klippa bort mitt tilltrasslade hår. Min frisyr var tidig punk med andra ord.

Nu till något helt annat.........

Jag hittade denna bild i ekskåpet idag. Vår gode vän fotografen såg till att föreviga oss.
Mamma kunde sitta stilla en stund och slapp springa efter mig för en kort sekund. Jag var en fritänkande och frimodig liten dam! Kavat som attan! Aldrig still.

Jag är nog likadan idag fast jag sitter mer stilla nu! ;) Men jag avskyr fortfarande grå eminenser!!!!!!
Sanningen är det bästa som finns...och det farligaste...för vissa.

Svartvitt fotografi är fortfarande det vackraste inom området!

Dela:

Trystorps Ekängar

Området är som ni ser ganska enkelt att ta sig runt OM MAN VILL! :-) Det går stigar i hela skogen och det finns en mycket stor variation på växter, skog och djur. För er som är intresserade av fåglar -  passa på att ta med utrustning för att plåta detta, området vimlar av vårfåglar. Spillkråkan var i farten denna dag! Bilden längst ned visar en avsavningsplats för hackspettarna. Alla små hål som syns är gjorda av div hackspettar som vill åt saven i trädet.

Det finns info-skyltar runt området. Både växt- och trädsorter beskrivs.

I anslutning till området finns en stor parkering med tillgång till toaletter. Ni som vill traska omkring utanför stigarna rekommenderar jag gummistövlar då en del av området är ganska blött.

Vi samlas på den nya parkeringen som tillhör Conventum, på söder (Gustavsviks  hållet) kl 10.00 den 26 april.

Karta och GPS till parkeringen.

Trystorp

Dela: