Wikings Vardag

Hur utvecklas du som fotograf? Jag saknar en redig kommunikation på FS om detta!

Hej på er!

Jag gör en paus i mitt bloggande om min utställning för en tanke som rubbat sig fast i cortexen.

Vi är alla fotografer här på Fotosidan och jag saknar den öppna och lärorika dialogen mellan oss.
Jag försöker så gott jag kan på min blogg men informationen blir lätt enkelriktad.

Hur är ditt liv som fotograf? Hur utvecklas du? Hur tar du dig igenom svackor? Hur upplever du en svacka? Vad är en svacka?

Vad vill du med ditt fotograferande?

Visst det finns forumdelen på FS men ärligt, är inte dessa allt för bökiga att söka sig igenom för att hitta rätt dialog? Det blir tradigt rätt fort. Inspirationen försvinner lätt bland alla kommentarer.

Jag har ordentliga svackor, som jag upplever det, men jag lallar mig igenom dem rätt fort.
Musiken, männiksorna, resorna, diskusionerna, bilderna och livet i sig bidrar till att allt förändras från dag till dag och från timme till timme.

För mig finns inte frågan om jag ska fotografera. Bara när. Jag har hittat mitt kall.
Jag kör på och lever mitt liv. Att vara lycklig är A och O. För mig.

Jag vill inte begränsa mig eller lägga hinder för min utveckling så jag försöker vara öppen och klarsynt. Mitt mål är att nå ut.

Fotografins betydelse idag.....det är en viktig diskusion.

Kan jag påverka och förändra? Hur gör jag för att nå ut? Hur gör du som har samma inriktning?
Jag gillar att provocera med en baktanke. När någon reagerar är det ett bra tecken.

Jag har upptäckt att mitt liv och fotografin hänger ihop. Dessa går inte att skilja åt.
Seriöst värre. Men så är det.

Framgång, vad är det? Vad är det för dig.
Jag har spenderat många år för att komma fram till att budskapet är det viktigaste.
Jag kan inte skapa utifrån något annat. Kreativiteten stannar av om jag fokuserar på pengar, berömdhet eller erkännande. 

Jag skiter fullständigt i att hänga med de "rätta" personerna för jag har upptäckt att dessa ofta är utsedda av sig själva. De "rätta" personerna har oftast en mycket begränsande inställning till fotografering. Att vara en del av en sådan grupp lämnar jag över till de som känner att de vill vara en del av dessa.

Livet innehåller så mycket spännande och min kreativitet är min livslåga.

Vart jag hamnar imorgon är ganska oviktigt. Jag har planer idag och jag skapar idag.

Så, vad tycker du? Hur ser du på ditt liv och på ditt fotograferande?
Vad betyder det för dig?

Dela:

Jag är så intressant.

Jag är inte den typen som går obemärkt förbi, det har livet lärt mig. Jag förstår det inte men så är det.
Varför är jag så intressant?
En del känner sig hotade av mig, det vet jag också av erfarenhet.

Jantelagen borde avskaffas. Mer av udda typer som går mot strömmen. Fler av de udda typerna. Vad skulle livet vara utan Di Levas, Ola Svenssons (salo), Kristina Lugns , M A Nominens, Solskensnisses,  Nina Hagens, Björks och andra härliga personligheter?

Jag kommer ihåg en gång när jag läste teologi på Missionsskolan här i Örebro i mitten av 90 talet.
En tjej som jag knappt kände konfronterade mig och var mycket ledsen över att hon tyckte att jag såg ner på henne.
Hon tyckte att jag var typen som trodde att jag var bäst och vackrast.
Jag blev chockad och lite rädd får jag erkänna. Vem var denna tjej och varför hade hon så starka uppfattningar om mig?
Vi pratade en stund och situationen löste sig men för mig kvarstod en stor fråga: varför syns jag så mycket?

Jag är social, pratglad och jag har starka åsikter som jag inte kan gömma.
Mitt liv har präglats av det politiska hem jag växte upp i. Hos oss tog man ställning. Ligga på sofflocket var det inte tal om, det gjorde man bara inte.
"Ifråga sätt allt" sa alltid min mamma. "Tänk själv" sa momor. "Låt ingen trampa på dig" sa alla.

Kvinnorrätten var på tapeten. Mormor var och är feminist. Hon jobbade med handikappade människor och satt som nämndeman då och då. Mamma och jag var ofta i partilokaler och hyresgästföreningslokaler. Pappa sitter i dag i kommunstyrelsen och han har alltid varit politiskt intresserad.

Jag är den typen av person som själv tar reda på hur saker ligger till, en Ronja Rövardotter. När mina föräldrar sa att jag inte skulle göra något så frågade jag alltid varför. Sedan övade jag mig i att låta bli. Detta ledde till att jag oftast hade blåmärken, bulor och skrapsår efter att ha trillat från balkongräcken, gått genom isen, sprungit upp för rutschkanor, snubblat på trappsteg och så vidare.

Idag så sitter såren mer på insidan. Det är ett otal männsikor som sagt till mig att jag borde hålla mig undan. Det kan jag inte.
Hur sjutton skulle det gå till? Kan du gå förbi någon som blir misshandlad utan att ringa polisen eller ställa upp som vittne i rätten?
Kan du se på när när någon blir mobbad? Hur kan du leva med dig själv då?

Rädsla är ett intressant fenomen. Jag är livrädd men jag gör dessa saker ändå. Det ligger nog i mina gener.
Jag har blivit slagen, hotad till livet och kommit undan med blotta förskräckelsen.
Allt för att jag tycker att rätt ska vara rätt.
Jag tänker inte låta mig tvingas till tystnad. Aldrig så länge jag lever.

Jag har gått den hårda skolan. Jag har fått skylla mig själv.
Det konstiga i kråksången är ju att det är så få som går denna väg. Vi utsätter ju oss gladeligen för fara varje dag.
Vi åker bil, röker, dricker, tar droger, åker störtlopp, hoppar fallskärm osv.
Är det enklare att riskera livet för något vi uppskattar? Tror vi att vi har kontroll över det som sker?
Det har vi inte.

När du står/sitter/ligger bakom kameran, hur tänker du då? Är du delaktig i det som sker eller är du bara en iakttagare?
Skulle det som sker framför kameran ske om kameran inte var där?

Vad skulle vara din första tanke om du fångade ett mord med din kamera? Sälja bilderna till pressen eller gå till Polisen med bilderna?
Skulle du vilja skylta med ditt namn?

Moral/etik vs rädsla. Det är männskligt.
Moral/etik vs popularitet/makt/pengar. Det är vidrigt.

Har vi blivit så blase att vi inte bryr oss längre?
Gäller det att alltid vinna?

Jag har många frågor. Finns det plats för mig och mina frågor på Fotosidan? Får jag vara Helena här?
Får jag vara jobbig? Får jag göra fel och be om ursäkt och fortfarande vara accepterad?
Eller måste jag låtsas vara perfekt.

Jag vill påpeka att jag också är hur go som helst, en bra vän, en bra flickvän, dotter, syster osv.
Sedan är jag en idiot, tjatmoster, brudjävel - allt beroende på hur du väljer att tolka mig.
Sedan finns det ju en risk att jag inte är fullkomlig.....(humor) :)

Varför jag skriver detta? För att det är jag. Jag kan inte låta bli att vara just det.

Dela:

Den Grå Eminensen eller Tillbakablickar

Utdrag ur "Den grå Eminensen" (av Blå Tåget) 

Ja, han vet vad han vill och han gör vad han vill
för att skydda sin makt och hindra att sanningen kommer fram

Och han för samma kamp som vareviga pamp
som slickar rövar hos makten och utsläcker liv med sitt stöveltramp

Han har fått allt som krävs men kämpar förgäves
ingen list är så stark att sanningen bara upphäves

Så här är nu en man som gör vad han kan
och han vet vad han vill men ändå så räcker han inte till

Är du som jag så har du fått denna musik med modersmjölken! Nationalteatern, Hoola bandola, Blå Tåget, Sillstrypar´n sjöng om omoralisk schlagerfestival. Jag hade flera Mon chi chis och sockiplast och jag tittade på Professor Balthazar på TV!
TVn var stor och klumpig men så snygg i äkta trä.
Vi hadde en soffgrupp i grön manchester som byttes ut mot en soffgrupp i krom med jeanskläder lite senare.

Mitt barnrum gick i värsta Brio-färgerna dvs grundfärgerna blå, röd och gul. Gardinerna var i filt och mamma hade sytt en tavla av filt och säckväv som föreställde familjen Barbapapa. Över min säng, som var täckt av coola dit-klistrade bokmärken, hängde en skyddsängeltavla. Min stora passion som liten var pixi-böcker. Min familj fick läsa sig hesa ur dessa böcker när jag skulle sova. Astrid Lindgren var ständig gäst i bokhyllan men mina favvo-böcker var de om Plupp!

En mycket stor del av min barndom präglades av politik och av livsläror som "ifrågasätt allt" och av mammas rostade mackor med smör och honung! Inlindad i den största handduk vi hade och blött hår efter duschen så åt vi ofta dessa mackor med te till kvällsmat. Det var endast jag i handduken! Mamma var mest blöt av svett efter att ha försökt reda ut mina tovor i håret....jag fastnade ofta med fingrarna i håret och det var inte ovanligt att mamma fick klippa bort mitt tilltrasslade hår. Min frisyr var tidig punk med andra ord.

Nu till något helt annat.........

Jag hittade denna bild i ekskåpet idag. Vår gode vän fotografen såg till att föreviga oss.
Mamma kunde sitta stilla en stund och slapp springa efter mig för en kort sekund. Jag var en fritänkande och frimodig liten dam! Kavat som attan! Aldrig still.

Jag är nog likadan idag fast jag sitter mer stilla nu! ;) Men jag avskyr fortfarande grå eminenser!!!!!!
Sanningen är det bästa som finns...och det farligaste...för vissa.

Svartvitt fotografi är fortfarande det vackraste inom området!

Dela:

Varmluftsballonger över Närkeslätten eller E20 kom farligt nära.

Nu har jag fått tummen ur och tänker skriva ner min ballong-förföljelse färd via E20 och traktorvägar.

Det var Ballong SM i Örebros luftrum 23-25 maj. Jag och min sambo hade precis kommit hem efter en skön helgdag ute i naturen och var mycket hungriga och trötta.
Det skulle bli pannkakor och det var min tur att göra mat så jag plockade fram bästa äggen och godaste ekologiska mjölet och skulle precis till att knäcka första ägget när jag såg nått i ögonvrån. Det flög en luftballong över hustaket på granngården.

Jag hojtade till på sambon som hunnit säcka ihop i soffan och han sa att det var Ballong SM. Jag plockade snabbt tillbaka alla ingredienter och plockade ännu snabbare ihop mina fotogrejer och sa till sambon att nu ska vi plåta ballonger! Sambon flög upp ur soffan och var påklädd snabbare än stålis!
Teknik-saker som flyger går ju inte att missa!

Väl ute i bilen satt jag och hoppade och sa på bästa svengelska "Follow that luftballong" (vi har en låg nivå på våran humor ibland).  Utrop som "Kör mot skogen" hördes också.  Vi satte fart efter ballongerna och hoppades att de inte skulle landa i tjottahejti eller dess granngård. Vi hade tur. Det blev i närheten av Glanshammar. En av ballongerna som det stod "Obs!" på var på väg att droppa en markör på en åker så vi tog första bästa grusväg åt det hållet. Väl framme på bron över E20 plåtade jag en hel del ballonger och jag fick en del hyffsade bilder.

Jag följde denna ballong med intresse då den kom in först av alla sedan vi parkerat på bron.

Mitt hjärta började banka kollosalt  när ballongen tappade höjd och började driva farligt fort mot E20.

Den klassiska frågan dök upp: Fotografera eller hjälpa? Jag valde det första. Jag kan inget om hur man hindrar en ballong från att landa på en hårt trafikerad motorväg.

Kameran smattrade på i serie-fart.

Här har ballongen precis tagit mark. Nu blev jag orolig över att själva ballongen skulle lägga sig över vägen eller dra med sig korgen ut på körbanorna. Vi satte oss i bilen och åkte så fort iväg på den taktorväg som syns i denna bild.

Väl framme så hade ballongföraren lyckat landa säkert och var på väg att ta ur varmluften ur ballongen.

Glada miner och ett självsäkert svar att ballongen inte alls var på väg ut i vägen lugnade ner mitt klappande hjärta.

Vi fick en trevlig pratstund med både förare, följeslagarna och kontrollanten. Fina bilder på interiören i korgen fick jag också.

Här har ni brännaren i väskan och brännslebehållaren till höger.

Ägaren till korgen förklarade läget för oss och visade hur ballongen fungerade och hur själva tävlingan gick till.
Han presenterade kontrollanten och visade markören som de droppat vid det kors som målats ut på vägen intill.

Denna bild visar markören som ballongföraren droppat. Kontrollanten i förra bilden, han i röd jacka, antecknade alla data i en bok. Vi fick reda på en hel del fakta om kostnaden för att driva runt ett ballongteam, bara försäkringen för denna hobby är runt 1500kr i månaden. Inköp av just denna ballong var runt 12000kr, en spottstyver i sammanhanget alltså. Bränslet under just denna färd hade gått på runt 1500kr. Då hade de flygit runt en timme.

Sedan tillkommer tillstånd i luftrummet och kostnader för det osv.
Dyr hobby sa föraren och jag klämde lite extra på min fotoutrustning och räknade tyst vad jag hittills lagt ner....
Jag kom fram till att en hobby får kosta pengar!!!! Så det så!

Vi har kul vi hobbyister! ;O)
Jag lever bara en gång... i detta liv i alla fall! Om man nu ska tro på sådant....en del verkar inte leva detta livet alls...eller tro på något över huvudtaget. Ballongerna fortsatte flyga över våra huvuden och vi sa hejdå till ballong nr) med inneboende hobbyister. Vi satte oss i bilen och körde tillbaka på traktorvägen. Mitt på mötte vi en bil och min sambo undrade om vi eller den mötande bilen skulle backa. Den mötande bilen stannade och vi åket fram. När vi kom närmare sa min sambo, det där ser ut att vara kerstin och sören, det var det visade det sig! Min kusin var med också! Honom har jag inte sett på ett år! Nu såg jag delar av min släkt på en traktorväg mitt uti spenaten. De är också fotonördar by the väg!

Livet är kul ibland!

Kramisar.

Visa på FS Google Eniro Hitta

Dela:

Vilse i Cerebrala Cortexen eller Har jag ansvar för mitt eget liv och verk?.

Att du tänker garanterar inte att du existerar! Det visar bara på att du har en normal hjärnaktivitet i vissa delar av hjärnbarken.
Det visar inte heller att du är en människa, bara att du är människolik.

Enligt mig är jag begränsad. Vissa dagar undrar jag om inte andra uppvisar klara bevis på att dom är mer begränsade än vad jag är! :-)
Just nu kan vi människor inte flyga, vad än Douglas Adams må ha sagt. Det är en begränsning. Vi kan inte heller stoppa armbågen i vårat eget öra utan att bryta armen. Varför vi skulle göra detta är en gåta, men jag antar att naturen redan har insett detta och ansett att just armbågen inte ska dit. Vi kaninte heller bita oss själva i nacken om vi nu inte har löständer.

Det finns människor som ihärdigt argumenterar för att vi ska ha rätt att göra omöjliga saker. Vissa saker kan ju vara mindre omöjliga om 10 år eller kanske bara om 1 år. Jag är en stark anhängaare av frihet. Tanken måste vara fri.
För många år sedan läste jag boken "Anthem" av Ayn Rand.

Equality 7-2521 är huvudperson i denna korta men betydelsefulla bok. Berättelsen utspelar sig i futuristiskt samhälle där individens betydelse är noll och kollektivet allt. Det är förbjudet med egennamn och att tänka själviska tankar. När man föds får man ett gruppnamn och ett nummer. Den dagliga rutinen bestämms av kollektivet och Equality 7-2521 blir tilldelad yrket gatsopare. Equality 7-2521 vill bli uppfinnare och redan där bryter han mot kollektivets regler, han har en självisk önskan. Man får följa Equality 7-2521:s väg till att upptäcka  och yttra det föbjudna ordet: JAG. Han blir förvisad från samhället för detta och han fortsätter sitt liv i avskildhet. Han upptäcker elektrisiteten och kärleken. Att älska någon mer än alla andra var förbjudet i kollektivet. Sex var förbjudet och kollektivet utsåg en partner att avla barn med. Detta skedde en dag om året. Resten av året bodde könen åtskillda åt i stora grupper.

Jag älskar denna bok! I sin enkelhet beskriver den betydelsen av att ha ett egetvärde, vad som händer om tanken begränsas och blir kontrollerad.
Ayn Rand har också skrivit boken "Atlas shrugged" som har samma andemening. Objektivism är  den filosofi som annamas här. Som alla andra filosofier så finns det begränsningar men jag är glad över att vi alla har tillgång till dessa idéer. Den dagen vi inte är fria i tanken dör vi! Vi blir kroppar. Människolika gestalter. Levande materia.

Att hylla jaget till fullo är att gå vilse men att hylla kollektivet till 100% är lika illa. Att hylla friheten är att gå rätt väg men vi får aldrig glöma bort att vi behöver varandra. Jag vill inte vara utan de människor som jag valt att tycka om. Men jag vill välja dem själv!

Jag vill också sätta ner foten och sticka ut huvudet:
NU ÄR DET NOG! JAG VILL INTE HA MER KONTROLL I SAMHÄLLET! JAG TAR SJÄLV ANSVAR FÖR MITT LIV MED HJÄLP AV DE MÄNNISKOR SOM JAG VALT ATT HJÄLPA MIG.

LAGSTIFTA INTE BORT VÅRAN FRIHET!

Dela: