Wikings Vardag

Hemligheten

I lördags tog jag med mig min kamera och min dator för att blogga live från mitt favorit-grillställe. Det var absolut ingen täckning! Tack och lov för det! :) Jag vill vara ifred på detta ställe.

Jag och min sambo parkerade bilen och promenerade en stund fram till vindskyddet vid mossen. Solen hade precis gömt sig bakom träden och färgerna var härligt höst mättade. Skogen och mossens doft blandades snart med sprakandet ifrån brasan. Jag knatade iväg med kameran och stativet ut på spången och lyckades fånga det sista ljuset denna underbara kväll. Temperaturen låg runt 2 + och det var totalt vindstilla.

Vindskyddet är ett av det bästa på flera mils avstånd. Allt finns här. Veden får man dock ta med sig.

Med frusna fingrar prasslade jag ner mig i den varma sovsäcken och kröp ihop med min goding och sambo!
Brasan sprakde, dunsäckarna prasslade och luften var ljuvligt höstmättad. Näsan var djupt nedborrad i sambons halsgrop och vi var på vippen att somna.

 Långt bort hörde vi ett ljud som fick mig att sätta mig upp! Ett djupt morrande eller grymtande. Något rörde sig på andra sidan gölen men jag fick inte korn på vad det var.

Jag tog kameran och gick ut på spången igen men jag fick tyvärr inte syn på djuret som gjort detta läte.
Men ljuset var vackert och jag stannade kvar en stund med min kamera och min pannlampa, ifall något skulle dyka upp.

Jag hade inte mitt bästa "fota i mörker" objektiv på så jag får vara glad för dessa härliga bilder, även om det inte blev några vilda djur denna gång.

När mörkret la sig så var himlen enormt vackert stjärnklar! Jag och min sambo stod länge tätt ihop och skådade på detta mästerverk. Det är lätt att vara kär i sådan vacker omgivning!
Till våren firar vi 10 års jubileum. Resan har stundtals varit jobbig men vi har varandra och de problem som varit har vi jobbat oss igenom.

Det tuffaste vi gått igenom var barnet som aldrig fick sitt liv. Oktober är fullt av minnen och jag önskar att du tittade ner på oss denna kväll!

kram
Helena

Dela:

Varmluftsballonger över Närkeslätten eller E20 kom farligt nära.

Nu har jag fått tummen ur och tänker skriva ner min ballong-förföljelse färd via E20 och traktorvägar.

Det var Ballong SM i Örebros luftrum 23-25 maj. Jag och min sambo hade precis kommit hem efter en skön helgdag ute i naturen och var mycket hungriga och trötta.
Det skulle bli pannkakor och det var min tur att göra mat så jag plockade fram bästa äggen och godaste ekologiska mjölet och skulle precis till att knäcka första ägget när jag såg nått i ögonvrån. Det flög en luftballong över hustaket på granngården.

Jag hojtade till på sambon som hunnit säcka ihop i soffan och han sa att det var Ballong SM. Jag plockade snabbt tillbaka alla ingredienter och plockade ännu snabbare ihop mina fotogrejer och sa till sambon att nu ska vi plåta ballonger! Sambon flög upp ur soffan och var påklädd snabbare än stålis!
Teknik-saker som flyger går ju inte att missa!

Väl ute i bilen satt jag och hoppade och sa på bästa svengelska "Follow that luftballong" (vi har en låg nivå på våran humor ibland).  Utrop som "Kör mot skogen" hördes också.  Vi satte fart efter ballongerna och hoppades att de inte skulle landa i tjottahejti eller dess granngård. Vi hade tur. Det blev i närheten av Glanshammar. En av ballongerna som det stod "Obs!" på var på väg att droppa en markör på en åker så vi tog första bästa grusväg åt det hållet. Väl framme på bron över E20 plåtade jag en hel del ballonger och jag fick en del hyffsade bilder.

Jag följde denna ballong med intresse då den kom in först av alla sedan vi parkerat på bron.

Mitt hjärta började banka kollosalt  när ballongen tappade höjd och började driva farligt fort mot E20.

Den klassiska frågan dök upp: Fotografera eller hjälpa? Jag valde det första. Jag kan inget om hur man hindrar en ballong från att landa på en hårt trafikerad motorväg.

Kameran smattrade på i serie-fart.

Här har ballongen precis tagit mark. Nu blev jag orolig över att själva ballongen skulle lägga sig över vägen eller dra med sig korgen ut på körbanorna. Vi satte oss i bilen och åkte så fort iväg på den taktorväg som syns i denna bild.

Väl framme så hade ballongföraren lyckat landa säkert och var på väg att ta ur varmluften ur ballongen.

Glada miner och ett självsäkert svar att ballongen inte alls var på väg ut i vägen lugnade ner mitt klappande hjärta.

Vi fick en trevlig pratstund med både förare, följeslagarna och kontrollanten. Fina bilder på interiören i korgen fick jag också.

Här har ni brännaren i väskan och brännslebehållaren till höger.

Ägaren till korgen förklarade läget för oss och visade hur ballongen fungerade och hur själva tävlingan gick till.
Han presenterade kontrollanten och visade markören som de droppat vid det kors som målats ut på vägen intill.

Denna bild visar markören som ballongföraren droppat. Kontrollanten i förra bilden, han i röd jacka, antecknade alla data i en bok. Vi fick reda på en hel del fakta om kostnaden för att driva runt ett ballongteam, bara försäkringen för denna hobby är runt 1500kr i månaden. Inköp av just denna ballong var runt 12000kr, en spottstyver i sammanhanget alltså. Bränslet under just denna färd hade gått på runt 1500kr. Då hade de flygit runt en timme.

Sedan tillkommer tillstånd i luftrummet och kostnader för det osv.
Dyr hobby sa föraren och jag klämde lite extra på min fotoutrustning och räknade tyst vad jag hittills lagt ner....
Jag kom fram till att en hobby får kosta pengar!!!! Så det så!

Vi har kul vi hobbyister! ;O)
Jag lever bara en gång... i detta liv i alla fall! Om man nu ska tro på sådant....en del verkar inte leva detta livet alls...eller tro på något över huvudtaget. Ballongerna fortsatte flyga över våra huvuden och vi sa hejdå till ballong nr) med inneboende hobbyister. Vi satte oss i bilen och körde tillbaka på traktorvägen. Mitt på mötte vi en bil och min sambo undrade om vi eller den mötande bilen skulle backa. Den mötande bilen stannade och vi åket fram. När vi kom närmare sa min sambo, det där ser ut att vara kerstin och sören, det var det visade det sig! Min kusin var med också! Honom har jag inte sett på ett år! Nu såg jag delar av min släkt på en traktorväg mitt uti spenaten. De är också fotonördar by the väg!

Livet är kul ibland!

Kramisar.

Visa på FS Google Eniro Hitta

Dela: