Wikings Vardag

Hur utvecklas du som fotograf? Jag saknar en redig kommunikation på FS om detta!

Hej på er!

Jag gör en paus i mitt bloggande om min utställning för en tanke som rubbat sig fast i cortexen.

Vi är alla fotografer här på Fotosidan och jag saknar den öppna och lärorika dialogen mellan oss.
Jag försöker så gott jag kan på min blogg men informationen blir lätt enkelriktad.

Hur är ditt liv som fotograf? Hur utvecklas du? Hur tar du dig igenom svackor? Hur upplever du en svacka? Vad är en svacka?

Vad vill du med ditt fotograferande?

Visst det finns forumdelen på FS men ärligt, är inte dessa allt för bökiga att söka sig igenom för att hitta rätt dialog? Det blir tradigt rätt fort. Inspirationen försvinner lätt bland alla kommentarer.

Jag har ordentliga svackor, som jag upplever det, men jag lallar mig igenom dem rätt fort.
Musiken, männiksorna, resorna, diskusionerna, bilderna och livet i sig bidrar till att allt förändras från dag till dag och från timme till timme.

För mig finns inte frågan om jag ska fotografera. Bara när. Jag har hittat mitt kall.
Jag kör på och lever mitt liv. Att vara lycklig är A och O. För mig.

Jag vill inte begränsa mig eller lägga hinder för min utveckling så jag försöker vara öppen och klarsynt. Mitt mål är att nå ut.

Fotografins betydelse idag.....det är en viktig diskusion.

Kan jag påverka och förändra? Hur gör jag för att nå ut? Hur gör du som har samma inriktning?
Jag gillar att provocera med en baktanke. När någon reagerar är det ett bra tecken.

Jag har upptäckt att mitt liv och fotografin hänger ihop. Dessa går inte att skilja åt.
Seriöst värre. Men så är det.

Framgång, vad är det? Vad är det för dig.
Jag har spenderat många år för att komma fram till att budskapet är det viktigaste.
Jag kan inte skapa utifrån något annat. Kreativiteten stannar av om jag fokuserar på pengar, berömdhet eller erkännande. 

Jag skiter fullständigt i att hänga med de "rätta" personerna för jag har upptäckt att dessa ofta är utsedda av sig själva. De "rätta" personerna har oftast en mycket begränsande inställning till fotografering. Att vara en del av en sådan grupp lämnar jag över till de som känner att de vill vara en del av dessa.

Livet innehåller så mycket spännande och min kreativitet är min livslåga.

Vart jag hamnar imorgon är ganska oviktigt. Jag har planer idag och jag skapar idag.

Så, vad tycker du? Hur ser du på ditt liv och på ditt fotograferande?
Vad betyder det för dig?

Dela:

Fångad

- O fläskiga fontanell, din smet bestryker mig med slibbfalusker ur en guttubral skrafån.
Vid mina förfädera polyper vill jag skåda hur kakakläckans ögon smäktar i sin låda och eljest dränk min grämjelses garott med lim av torsk, som aldrig förr.

 Har du läst denna underbara poesi så har du läst "Liftarens Guide Till Galaxen". Vogonsk poesi skrivs av den enda anledningen att ge poetens elaka och känslokalla jag skarpaste möjliga relief. Poesin används som tortyr.

Ja ha, tänker du, vad har detta att göra med fotografering?
Mitt svar är: Har du någonsin mött en fotograf som tror sig vara bättre än du och som inte håller tyst om hur bra hennes/hans egna idéer är? Dessutom så får du många goda råd i samma andetag. Hur upplever du dessa ord? Ja just det, ren tortyr! :-)

I mitt fall så handlar det inte om någon av er här, så ni kan andas ut! *lol*
Det handlar om en person som jag pratar med ganska ofta av den enkla anledningen att jag är vän med personen.
Vi har känt varandra sedan hjälmaren brann, typ. Det blir inte heller bättre av att personen har en HÖGSKOLE-UTBILDNING som direkt går att relatera till fotografering och bilder. Jag är en sketen webdesigner/barnskötare/hobbyfotograf/sekreterare med pågående utbildning till Medicinsk sekreterare.

Avundsjukan är inte klädsam. Dessutom så glömmer jag att jag faktiskt är jag, hur jag än vänder på situationen och analyserar mig och situationen så kommer jag inte ifrån mig-själv! Jag är unik. Mina bilder lika så.
Mina idéer äger jag för alltid eller tills någon snor dom. Ord är dessutom bara ord. Dom är formade luftströmmar.
Vad är då syftet med dessa ord? Personen blir ju knappast bättre av att prata.

Jag tror att makten i orden ligger i mina öron och hjärna. Om jag tror på orden så kommer jag förmodligen att lägga ner mina försök att ta den perfekta bilden. Om personen inte får någon konkurens ifrån mig så är ju personen tryggare. Trygghet är ett grundbehov. 
Att tävla med vänner är inte bra för vännskapen. Så jag lyssnar inte på orden. Jag lyssnar på vinden och viftar lite med örona i takt med pladdret! :-)

Personen är underbar i alla andra avseenden så jag älskar personen tills jag dör! Personen är min bästa vän då och nu. Men jag stör mig i så in i hel..te! *lol*

/Tiddelipom

Dela: