Wikings Vardag

Metal i Mellanöstern och kvinnlig silverblues i Pålänge.

Jag sitter nedkrupen i soffan under filten med datorn i knät och kaffet sedan länge urdrucket.
Att vakna tidigt har blivit en ny upplevelse. Solen går upp senare än jag! :-)

Jag såg på Kobra igår om Metal i Mellanöstern. Vilken himla upplevelse det måste vara att som tjejband kliva upp på en scen i ett muslimskt land och bli totalt utbuad och svuren åt. Metaltjejerna svarade med att ge den nästan helt manliga publiken fingret samtidigt som dom bad dom fara åt helvete! Efter det utbröt totalt jubel bland publiken!
Detta är för mig hjärtat i metal. Bryt ny mark, gå din egen väg och gör det trotts vad andra tycker!

I samma anda om än i en mycket svensk version, gör dessa härliga tjejer i 50 årsåldern, som aldrig spelat ett instument förrut, ett stilbrott och bildar ett bluesband. De lär sig en sak åt gången och tar först A-dur för att sedan landa på slutet av bluestolvan! :-) I lilla norrländska Pålänge kan det inte finnas många silvertanter som vill spela i blusband, bara detta är stort. Tjejerna skriver sina egna låtar och texter och jag skrattade halsen av mig när en av tjejerna förklarade varför: Det finns ingen musik som jag kan känna igen mig i av den musik som spelas idag. Det är hjärta och smärta, lämna mig inte och kom tillbaka. Varför då? sa tjejen!

Att spela Metal i Sverige idag betyder inte så mycket. Visst vet vi att musiken sällan hamnar på topplistorna och säljer i en begränsad upplaga men det i sig gör ju inget större intryck på omvärlden. Skulle du som hårdrockare/metal-musiker kliva upp på en scen om du riskerade att bli avrättad?

Killen som smet in bakom scen när Opeth spelade bara för att få en autograf förklarade att det kändes som att komma till himelen att träffa bandet, att dessa var hans gudar. Detta sa han i ett muslimskt land. Klok som han var sa han till intervjuaren att han inte ville lämna ut sitt namn, för det hade intervjuaren inget med att göra. Snacka om ett troget fan!

Här i Sverige kan vi knappt erkänna hur mycket musiken betyder för oss. Musiken är bara en förbrukningsvara i bästa fall. Fy fan vad vi är fattiga! Lagomlandet där ingen tror på Gud utan bara på "någonting", där ingen vågar gå mot strömmen eller säga emot chefen. Då kan ju folk bli upprörda!!! Detta är nog det som vi Svenskar frukatar mest; Känslor! Att visa känslor är inte Svenskt. Därför lyssnar vi på Ledin varje sommar och super på midsommar bara så att vi kan få till lite kroppskontakt. Det är så Svenskt att ta till alkoholen som ursäkt.

Kom igen! Riskera något. Låt dig inspreras av människorsom faktiskt lever!! Du har bara ett liv!
Ta den där bilden även fast du riskerar att få dålig kritik. Skit i vad andra säger och publicera bilden som du vet att andra kommer att ge dig skäll för! Annars förlorar du din själ. Själlösa bilder ger inte något inte heller själlös musik.

BOJKOTTA LEDIN och in med äkta känsla! :-) BOJKOTTA IKEA-KONST och in med bilder som får dig att reagera.

VAKNA I TID!

Dela: