Människans ansikte, Ivar Sviestins

Människans ansikte

Utställning med porträttserie från Kirgizistan.

Varje ansikte har sin berättelse: om skratt, oro, hopp och rädsla. Det är ett landskap, en karta av erfarenheter. Varje ansikte uttrycker sitt personliga öde och är samtidigt Människans ansikte.

På Bergagalleriet, i anslutning till ett äldreboende, visar jag en serie porträtt från Kirgizistan. Serien på 75 bilder är i form av en åldersstege och är baserad på statistik på invånarna i Bishkek. Porträtten saknar socio-kulturella attribut som smink och smycken. Det är intima s/v närbilder; mycket lite hår och kläder exponeras.

Då statistiken möter det nakna ansiktet uppstår intressanta frågor kring identitet och tillhörighet. Våra fördomar utmanas då det blir omöjligt att snabbt kategorisera de porträtterade.
Med åldersstegen vill jag också väcka tankar om vår tid på jorden; hur vi fyller vår tid och hur vi behandlar varandra.

Att visa bilder på ett äldreboende med många dementa är mer spännande än det kanske kan låta. Det är långt från den vanliga galleripubliken och vernissageminglet. Redan medan jag hängde bilderna uppstod flera intressanta och spontana samtal med de boende och de som jobbar som kommer från många olika hörn av världen.

De boende själva befinner sig allra ytterst till höger på livslinjen jag sätter upp. Faktum är att medan vi hängde bilderna så rullades någon tyst ut som just klivit av den linjen.
Så de existentiella samtalen är nära och aktuella.

Därför känns det här ovanligt meningsfullt.

Bildserien är en mindre del av mitt livsprojekt GLOBAL PHOTO PROJECT, en global studie av människans ansikte genom åren och över världen.