Nja...en slags "avskrift" av PDF-broschyren vill jag nog kalla den..! :)
(Leica har ju normalt PDF-broschyrer på sin hemsida)
Min Leica M 9 PDF-broschyr är snyggare och i finare färger.. :)

nu snackar vi vill-ha faktor

Min erfarenhet är att CCD sensorn utan lågpassfiltret ger bättre färger än någon annan småbild kamera jag har provat.
Vidare blir kombinationen med Leicas objektiv en enastående bild apparat.

Kameran är liten, sett till bildkvaliteten.
Den är också inspirerande att använda, på något märkligt vis.

Och nej, jag tror inte den är för alla. Varken prismässigt, eller funktionsmässigt.

Vadå tjock? Den är i särklass minst av alla fullformatsdigitalkameror! Kolla vad Mike skriver på Theonlinephotographer:

http://theonlinephotographer.typepad.com/the_online_photographer/blog_index.html

Han jämför med Canon och Nikon. Deras objektiv är närmast komiskt stora i jämförelse. (Han visar en bild på 1,4/35. Leicaobjektivet denna gång från Voigtländer. Men även Leicas objektiv är små.)

Calle. Jag klämde lite på en M8;a häromdagen, och även den kändes som en tjockis. Iaf i jämföreles med min M4-2, vilken jag tror är den "tunnaste" av M-Leicorna (Bengan, du som vet?). Vet dock inte om M9;an är ännu tjockare än M8;an. Men hur som helst så tror jag man vänjer sig. Däremot skulle jag nog aldrig kunna vänja mig vid en tjock Nikon lr Canon DSLR. Det finns gränser.

Johan Pihl!
Och tjocklek på Leica M4-2 :)
Först tänkte jag, inte kan det vara olika tjocklekar på analoga M Leicor...
Men nu har jag suttit och repat några M Leicor med ett skjutmått och ditt antagande stämmer!!
Leica M4-2 är en 1/2 mm tunnare...
"Midjemåttet" på de andra modellerna är samma, från M2 upp till M6!
Kul och konstigt!!
Men M4-2 va ju en omstart av M Leican i Canada..
Så det va väl där nå't avvikande hände! :)
/B

Nu ska jag svära i Leica-kyrkan: Jag fick med en nästan ny, original beredskapsväska när jag köpte min M6. Fantastiskt välgjord, riktigt läder. Jag tar bort övre delen som viks över topp och objektiv. Den undre har en stödvalk för tummen på baksidan och en för fingertopparna på framsidan. Jag har ganska stora händer så den passar mig perfekt. Den ger stöt-och repskydd. Och den luktar gott.
Det tar förstås längre tid att byta film. Men det gör inget. Det ingår i njutningen med Leica att pyssla med den lösa bottenplattan och fippla med filmen. Mums.
Troligen samma nördkänsla som att ha en HD. Men mycket billigare. Och inte så farligt.

Jan Kwarnmark, håller med dig, varför ha så bråttom!?
Tänker ibland på det när jag laddar en Leica M2, där måste man sätta fast filmen i en spole.... :)

Å brådska gör att man tappar fokus och konsentrationen...
Och man hinner inte njuta och vara eftertänksam..
Och man får bara ett tunnelseende! ;):)
Därför en M Leica! ;) :)
/B

Ännu en samlarkamera från Leica.
Även M9 kan säkert ta oerhört vackra bilder när förhållandena är de rätta. Men är det en kamera för en foto-journalist eller en fotokonstnär - för den Leicaarvet vidare in i den digitala eran? Svaret är nej! Vare sig Strömholm eller Bresson fick sina bilder tack vare manuell fokusering. Det senare är snarare ett hinder för att fånga ögonblicket. Numera finns auto fokus, det är mycket bättre än manuell fokus. En riktig, modern Leica skall ha autofokus på samma nivå som Nikon D3. Den skall dessutom leverera konsistent bildkvalitet under olika förhållanden, något som M8 inte klarade av. För det tredje skall den hålla. Proffs som köpt M8 har blivit rekommenderade av handlaren att köpa två hus, eftersom dom ofta behöver repareras. M9 är för "collectors" inte för "hunters".

Per K. Du bör nog läsa på lite innan du uttalar dig. Bresson körde ofta hyperfokal, dvs skärpan inställd på ca 2 m och bl 8 eller bl 11, vilket ger skärpedjup tillräckligt stort för att man inte ska behöva bry sig om att ställa skärpan vid varje fototillfälle. Och det finns ingen AF i hela universum som är snabbare än hyperfokal (eftersom bilden tas exakt i samma ögonblick som du trycker av - iaf om du använder en mätsökarkamera typ Leica M), inte ens den som finns i Nikon D3!

Sen är du ju kul också att du uttalar dig om "framtiden" för en kamera som inte ens kommit ut på marknaden. Du kan ju vänta tills det kommer nån test på den iaf!

Med min gamla M2:a var jag alldrig slav under tekniken. Som sakts tidigare "hyperfokal är alltid snabbare än autofokus" och speciellt vid sämre kontrast på objektet då autofokusen får leta för att hitta vad den tror är det jag vill fokusera på. Vid sådana tilfällen önskar man att den manuella fokuseringen på kamera med autofokus var lika bra som på en M-kamera.

Jag tror denna kommer ha riktigt vass bildkvalitet.

Jonas, vilka är den tänkta målgruppen då? Det finns säkert en hel del "seriösa" fotografer som nog skulle överväga en sån här kamera men inte har tid att gå omvägen via ett råformat och ett bildbehandlingsprogram. Michael Kamber som tidigare nämnts verkar vara en "seriös" fotograf som funnit M8 oandvändbar i en miljö som jag tror att många föreställer sig att en Leica M borde komma bäst till sin rätt. Jag vet inte, jag är ju själv ingen "serös" fotograf men jag inbillar mig att de flesta fotografer, även "seriösa" sådana, inget har emot att det blir rätt från början.

Ledsen om jag trampade någon på tårna. Kände igen tongångarna när först generationen Canon 1Ds. Alla som tycket den var för dyr klagade på kvalitén. Blev lite trött bara.

Skall förklara mig...

"Men eftersom varje seriös fotograf kör i RAW format så är det ett mindre problem."

Jag anser att om man är i ute efter maximal bildkvalité så är inte att fotografera i JPEG något alternativ oavsett märke.

Jag tror inte att nutida pressfotografer har så mycket att hämta hos Leica, Canon och Nikon är så mycket bättre på det. Leica förlorade nog de flesta pressfotograferna på 80-talet.

Alla kameror har sina specialområden.

Krig i Irak är kanske inte är Leica M8 bäst på. Jag använder inte min M8 när jag åker ut på vinterfjället, plåtar landskap med 70-200mm, skall plåta forsränning från en kanot, idrott, presskonferenser, blixtbilder, produktbilder etc. Listan kan göras lång.

Däremot använder jag den när jag åker till Bujumburra i Burrundi med bara en liten axelväska, eller till Venedig över några dagar, diskreta uppdrag där jag behöver ha hela min utrustning i kvajfickan och såklart så hänger den med överalltr jag går som en handväska för en dam eller en keps för en hip-hoppare.

Jag uppskattar - Liten vikt och volym, lycka att äga och jobba med, lysande bildresultat om man undviker en del egenheter och samma underbara sätt att fotografera som med en film Leica M med en stor härlig genomsiktssökare.

Vem skall köpa en Leica M9?
1. Om man tillhör dom som seriöst funderat på eller skaffat ett digitalt mellanformatsbakstycke, så kanske en Leica M9 kan sitta fint som ett komplement till en Nikon/Canon-utrustning.

2. En som haft sin Leica M8 i 3 år och har skrivit av den på sin firma, dags att uppgradera.

3. Någon som alltid kört film Leica M men som nu ser sin chans att få en FF Leica M.

4. Någon som samlar på alla Leica-modeller såklart.

För mig så var insikten att jag brukade ta 90% av mina bilder med 35mm objektiv på störst bländaren, det kan gå veckor innan jag för någon enstaka bilder byter objektiv. Då finns det inget bättre än en Leica M både för film och digital som jag ser det, M9 lär inte vara ett undantag.

En Leica M är suverän på brännvidderna 28mm, 35mm och 50mm, om du klarar dig utan blixt, macro, följande autofokus och snabb seriebildstagning.

"Krig i Irak är kanske är något en Leica borde vara bäst på?"

Ja, håller med. Få kameror förknippas så mycket med stryktålighet och kvalitet som Leicas M-serie. Men tiderna förändas...