FS Profilen Profil: Åsa Vading

Skönheten och magin i hennes bilder är svåra att beskriva med ord, de måste ses. Resultatet av ibland timtals förföljande av små kryp och studier av andra små ting har resulterat i många fantastiska bilder. Åsa Vading är profil nummer tre i vår serie.

Från början till idag
Det har bara gått två år sedan Åsa började sin bana som fotograf och nu har hon förhoppningar om att få börja sälja bilder. Sommaren 2004 fick hon sin första kamera i present, en Canon Powershot G5. Vid den tiden visste hon ingenting om bländare och exponeringstid och allt sånt. Hon sökte på nätet och fann: Fotosidan! Till en början studerade hon bilderna och läste forumen. Modet växte till sig och hon laddade upp sin första egna bild för kritik. All peppning och kommentarer inspirerade Åsa att vidareutveckla sin nya hobby och på den vägen är det.

När Åsa hade kommit så långt att hon insåg kamerans begränsningar investerade hon sina pengar i en systemkamera med ett macroobjektiv. De flesta av hennes bilder är tagna med detta 100 mm macroobjektiv och det sätter sin prägel på bilderna. Idag har hon ställt ut flera gånger, en positiv upplevelse som hon rekommenderar alla fotografer att prova på.

Stadier
Åsa har fotat under så pass kort tid att hon fortfarande kan titta i backspegeln och se de stadier hon gått igenom.
– I början gick jag igenom den sedvanliga vattendropp-perioden. Jag fascinerades av färger och former och av att kunna fånga på bild det man inte kan se med blotta ögat. Sen kom våren och med den fler utomhusbilder. Jag har verkligen frossat i allt vad blommor och insekter heter – just för att det var den typen av bilder jag blev inspirerad av när jag först blev medlem här på Fotosidan. Jag hoppas att jag inte kommer att fortsätta ta samma typ av bilder som förra året… jag gillar förändring och utveckling.

Vägen och målet
Naturen och dess invånare fascinerar henne och hon vill förmedla skönheten vidare. Redan från början bestämde sig Åsa för att försöka göra konstnärliga bilder och visa något utöver det vanliga artporträttet.

– Jag kan ligga där i gräset och studera småkrypens förehavande hur länge som helst. Jag lägger ner mycket tid på bakgrunden till motivet och vinkeln jag vill fånga. Det kan räcka med att byta betraktningsvinkel för att få fram en helt annan känsla i bilden.

Hon berättar om det fascinerande med macrovärlden, att man ser på världen med helt nya ögon. Jobbar man dessutom med korta skärpedjup finner man en magisk värld av färger och former. Då står motivet ut tydligt mot bakgrunden som i sin tur blir mjuk och soft.
– Jag fotar helst ensam. För att överhuvudtaget ha en chans att hitta alla dessa småkryp måste man verkligen stanna upp, krypa ner i gräset och iaktta sin omgivning.

Inspirationen
Åsa har hittat mycket inspiration på Fotosidan. Hennes råd till andra blir att titta på andras bilder och fota i massor.
– Fota mycket! Experimentera med inställningarna i kameran, prova nya vinklar, fota i olika ljus och på olika tidpunkter för att se hur ljuset påverkar bilden och färgerna. Läs också andras bildkommentarer – man får mycket tips och råd av hur andra ser på bilder!
Hon gillar själv flera olika typer av bilder, ofta naturbilder och gärna när bilderna skiljer sig från hennes egna. Abstrakta bilder har också sin dragningskraft.
– Abstrakta bilder är jag mycket förtjust i. Jan Kellgrens containerbilder är ju hur fascinerande som helst
Det finns många duktiga naturfotografer på Fotosidan som inspirerar.
– Måste jag nämna ett namn så får det bli Peter Thornlund… jag är ofta inne och tittar på hans vackra bilder och tycker att det är en stor förlust att han inte längre finns här ibland oss.

Före och efter
Det varma kvällsljuset har målat många av hennes bilder och motiven finner hon överallt. Hon stannar upp och verkligen iakttar. Åsa använder sig av varken blixt eller stativ men desto mer ägnar hon sig åt att hitta olika vinklar, bakgrunder, exponeringar och andra inställningar till bilderna.

Experimenterar man mycket blir det en hel del bilder och Åsa släpper minst hälften av bilderna direkt. De bilder som hon väljer att gå vidare med genomgår en lättare behandling i Photoshop, standardbehandlingen är att sätta svart- och vitpunkten m.h.a. nivåer, en justering av kontrasten i LAB-läget och avslutningsvis en lätt skärpning av bilden. Ibland behövs det även lite beskäring för att sätta pricket över i:et.
– Gränsen för manipulation tycker jag är när man förvanskar färgerna mycket eller tar bort/lägger till bildelement som inte fanns där från början. Softning, pålagd vinjettering, perspektivförändring, kloning (av annat än dammpartiklar) är andra exempel på vad som är manipulation enligt mig.

Bilderna
Det har blivit dags för Åsa att berätta om några av sina bilder. Hon börjar med första stadiet.
-”X” är från min första tid på Fotosidan, jag var fixerad vid vatten- och droppbilder. Det blev många och roliga stunder i köket då jag experimenterade med vatten, is, olja och olika typer av belysning. Det var ett kul sätt för mig att lära mig kameran och jag var fascinerad över vilka otroliga former och färger vatten kunde skapa. På bilden ser man två vattenstrålar som korsar varandra i min diskho. Färgen kommer från en lila matlåda som ligger i oskärpa i bakgrunden.


Abstrakta bilder har alltid fascinerat mig. Då kan man ge sig hän att utforska färger, former och kontraster mellan ljus och mörker. ”Dans med djävulen” är en liten detaljstudie av en ovanlig sorts Passionsblomma.


”Konungahögens väktare” visade sig en ovanligt vacker kväll vid Gamla Uppsala Högar. Kvällssolen färgade himlen i osannolika färger och jag gick förstrött omkring och bara njöt av den fina kvällen. Vid foten intill en av Kungshögarna slog jag mig ner i gräset. Då såg jag den – Skinnbaggen som satt där på kanten av ett taggigt blad och spanade ut över Kungshögarna.

		1	X	2
Digitalt	Film	*
Färg	Sv/v	*
Ute	Inne	*
Stilla	Rörliga		*
Histogram	Känsla		*
Bilder	Forum	*
Macro	Tele	*
Mac	Pc			*

Bästa fotominne: När jag för första gången satte på mitt macroobjektiv och upptäckte glädjen i att utforska omgivningen. Jag insåg att man inte behöver åka jorden runt för att hitta sina motiv. De finns överallt omkring oss – bara man lär sig se dem!

Klantigaste fotominne: Jag gick i åttan och var iväg på en treveckors språkresa till England under sommarlovet. Med mig på resan hade jag en systemkamera som jag fått låna… och jag hade aldrig ens hållit i en systemkamera tidigare. När jag senare framkallade filmerna var samtliga bilder kolsvarta… Jag hoppas att det inte berodde på att jag glömt linsskyddet på!

Min sämsta bild: Oj, det finns många! Kan inte nämna någon speciell…

Min största inspiration: Naturen.

Fikar helst: Helst jämt! Men man måste ju behärska sig! En nybakad kanelbulle och ett glas kylskåpskall mjölk slår det mesta!

Finns alltid i kameraväskan: En putsduk! Mina glasögon blir jämt och ständigt flottiga av gummit runt sökaren.

Drömbilden: Åh, den har jag redan sett och den finns fastbränd på min näthinna för alltid! Det var tre år sedan och jag ägde tyvärr ingen kamera då… Ett lodjur satt och spanade i skogskanten på en solbelyst glänta. Den var verkligen majestätisk och kvällsljuset var så vackert! Vi satt gott och väl 10 minuter och iakttog den innan den sakta reste sig upp och försvann in i skogen igen. Den bilden glömmer jag aldrig!