Nja, det handlar inte om röntgenstrålning, för såna objektiv finns inte. De här objektiven är plantecknande reproobjektiv för att kunna ta en bild från en skärm, det som vi i dagligt tal kallar "skärmbild", och det är alltså skärmbildsobjektiv. De är inte korrigerade för en väldigt smal del av spektrum, även om skärmbilden är monokrom, utan de klarar faktiskt att fokusera med vitt ljus. Man gör dem så, för att de blir lättare att använda, då det blir möjligt att justera skärpan med ett bredare spektrum än själva skärmbilden. Man får så klart inte ha röntgenapparaten igång när man justerar in optiken, utan då belyser man skärmen med vanligt ljus.

Objektiven är korrigerade för den avbildningsskala de används till. De kan vara gjorda för olika negativformat, där stora format, rullfilm, 70 mm kinofilm eller bladfilm förekom, men senare vanlig 35 mm film blev allmän. Filmen var också högkänslig, eftersom den fluorescerande bilden var mycket ljussvag. Lösningen med fluorescens och ljusstark optik med högkänslig film valdes för att man skulle kunna ta upp bilder i snabb följd, som i skärmbildsbussen, och att man samtidigt inte ville utsätta patienterna för stora stråldoser.

Alla de här grejerna fasas ut nu, eftersom man i stället kan använda elektroniska sensorer för att ta upp bilden, och att man därmed utsätter patienten för ännu mindre stråldos än tidigare, samtidigt som man slipper den omständliga framkallningen och registreringen av bilderna, då datorn kan ta in bild och patientdata parallellt direkt.

Jag provade att fotografera med ett sånt objektiv redan på sextiotalet och kunde konstatera att det var ingenting för mig.

Tack för en intressant förklaring. Jag satt och funderade på hur objektivet användes för till röntgenstrålning går de inte använda.