Att fotografera barn

Intresse - Barn

”Vi väntar barn!!”

Livets mest fantastiska besked ”drabbar” dig. Fantasin sätts i rörelse: ”Vad är det för litet liv vi väntar på?”, ”Hur kommer han eller hon se ut?” Allteftersom veckorna går blir saker och ting mer och mer konkreta: Första ultraljudet, första fosterljuden, första sparken...

Ju längre tiden går, desto mer ser Du fram emot att få börja lära känna den här lilla personen och naturligtvis brinner Du av iver över att få dokumentera barnets uppväxt.

Jag var hemma i tre längre omgångar med mina barn (Anton och David, idag drygt 9 resp snart 7 år) och kan se tillbaka på en härlig tid och en ansenlig mängd bilder som säkert kommer att bli mycket värdefulla för mina barn när de blir äldre.

Jag tänkte dela med mig av mina erfarenheter som fotograferande hemmapappa och förhoppningsvis lägga grunden till ett fortsatt utbyte av erfarenheter kring detta.

Ta dig tid!

Först av allt: ta dig tid för barnet! Pappor: ta pappaledigt! Länge, inte bara de tio dagarna! Förutom den nära relationen Du får till ditt barn under dessa månader (som ju är huvudskälet till att ta pappaledigt) får Du också massor med tillfällen till bra bilder i vardagen. Det är de bilderna som blir bäst, det är i alla fall min erfarenhet. Låt kameran vara med så ofta som möjligt: på öppna förskolan, i lekparken, hemma, hos kompisar, hos farmor/farfar, hos mormor/morfar etc etc. Har man med sig kameran ofta blir barnen också vana vid den, när de blir så stora att de noterar den.

Sedan, när vardagen med jobb och dagis infinner sig, blir det naturligtvis svårare att få den tid man vill för fotograferandet, men det går ju alltid att hitta tillfällen. Låt kameran vara med!

OK, nog med moralkakor, till fotograferandet! :-)

Tiden innan

Bilder på den stora, runda magen kan vara kul att ha, inte minst för att visa barnen så småningom. Här får man ju ta hänsyn till mammans önskemål och synpunkter kring hur bilderna skall tas!

På BB

När det väl var dags för vår del hade jag inga ambitioner att föreviga själva förlossningen. Jag ville hjälpa Maria, min fru, så mycket som möjligt, och dessutom tror jag det förtar själva upplevelsen för en själv om man har kameran att tänka på.

Först när Anton och David väl hade fötts och vi såg att de mådde bra plockade jag fram kameran. Killarna var ca en halvtimme gamla när de fastnade på bild första gången. Sedan får man ju tillfällen till många ”första gången”-bilder på BB: första badet, första besöket av släkten etc etc.


Anton, 1 dag gammal på BB. Vi hade tur och fick en säng vid fönstret. Solljuset ”silades” genom gardinerna, vilket gav ett perfekt ljus. 85 mm, befintligt ljus.

Hemma den första tiden

De första månaderna hemma ger också enormt mycket tillfällen till bra bilder: på skötbordet, sovandes i sängen, på någons axel, i någons famn etc. En s k babysitter är idealisk om man vill ha bilder där barnet sitter själv. Ger man barnet något att leka med kan man hålla på ganska länge.



David på mammas axel. 85 mm, blixt i taket.



En av mina favoritbilder från Antons första år. Jag såg plötsligt bilden när jag tog honom i handen. 35 mm, befintligt ljus.

”Titta här, titta in i kameran, då...”

Jag minns att jag väldigt gärna ville att killarna skulle titta in i kameran redan från det de började fästa blicken, gärna med ett leende eller skratt, jag tror inte det är alltför ovanligt hos nyblivna föräldrar ;-) . Det var svårt i början, men när man väl började få kontakt med blick och tal var det lättare. Jag brukade prata med dem och försöka få ögonkontakt samtidigt som kameran var beredd (färdiginställd) i brösthöjd. När tillfället kom höjde jag bara kameran och tog bilden.



Anton på favoritfilten. 85 mm, befintligt ljus.

Sitta, krypa, gå...

När barnen börjar röra sig finns det än fler tillfällen för bra och roliga bilder. Här kan man göra små serier när barnet t ex vänder sig från rygg till mage eller tvärtom, när han eller hon håller på att lära sig gå etc.

Bild:

David i kryptagen. 24 mm, befintligt ljus.

Naturliga inför kameran

När barnen börjar bli 3-4 år blir det plötsligt jättekul att börja spexa inför kameran. Det kan ju vara kul då och då med sådana bilder, men inte alltid. För att få naturliga bilder kan det ofta vara bra att plåta när barnen är sysselsatta med något, när de ritar, bygger med lego, någon läser för dem, de läser själva, spelar spel etc. Se vidare nedan om arrangerade bilder.



Farmors kompis Henrik läser för Anton, 3 år. 85 mm, blixt i taket.



Anton och David i koncentrerat samarbete, 85 mm, soldis.

”Snapshots”

Svårt, men ofta väldigt bra resultat om man är beredd och hinner med. Det handlar ju som vanligt om att vara väl förberedd och ”se bilden innan den uppstår”. Autofokus och exponeringsautomatik hjälper ju här.



David studerar och beundrar storebror, 85 mm, mulet väder.



David med sitt BRIO-tåg. Här hade jag tur med linjespelet i tågbanan som leder mot Davids blick. Nappflaskan förstärker också detta! 35 mm, blixt i taket.



Anton på skogspromenad. Jag gillar hans ansiktsuttryck, väl inramat av hatten (som alltid var med på den tiden). 35 mm på en knapp meters håll, mulet.



Anton (längst bak) och David gungar i Sandvik på Öland. Denna bild säger mycket om deras karaktärer som personer, Anton den mera eftertänksamme och David den mera spontane. En av mina favoritbilder. 85 mm, soldis.

Arrangerade bilder...

...är jag för det mesta ”allergisk” mot. Ibland, när barnen själva tar initiativet, kan det dock bli riktigt bra: ”Titta pappa vad jag kan, ta en bild nu då!” Perioderna då barnen gillar att klä ut sig kan också ge många roliga bilder.



Anton håller på att upptäcka världen, eller åtminstone Ljugarns strand, på Gotland! ”Pappa, ta ett kort!” 35 mm, solsken.



Anton krossar en skiva is mot huvudet. Vi promenerade i skogen hemma i Huddinge och Anton hittade lövtunna isskivor som hade täckt vattenpölarna i våtmarkerna. Han började krossa dem mot huvudet på skoj, och jag fick idén till den här bilden. 1/60 s räckte för att skapa ”fart” i bilden. Hans ansiktsuttryck kan väl beskrivas som ”skräckblandad förtjusning”! 85 mm, mulet.

Utrustning

En vanlig reportageutrustning räcker alldeles utmärkt: vidvinkel (28/35 mm) och kort tele (85/100 mm), eller en zoom som täcker de brännvidderna. Själv använder jag min Pentax MX med 35/2,0 och 85/2,0 för det mesta. Även min 24/2,8 kommer till användning, speciellt inomhus för att få med lite mer av inomhusmiljön. Fasta brännvidder har ju oftast bättre ljusstyrka, vilket kommer väl till pass om man vill undvika att använda blixt inomhus. Ett lite längre tele (135-200 mm) eller telezoom är bra i t ex lekparken, när man vill plåta barnen lite obemärkt. Jag har en liten Tamrac-väska där hus + 3 objektiv och några rullar film får plats. Lätt att ta med sig, fick plats i barnvagnens nätkasse eller under vagnen.

Film

Jag använder mest snabb svartvit film för inomhusbilder: T-max 400 (förut, inte längre), Fuji Neopan 400 eller Ilford Delta 400 (mest nuförtiden). Utomhus blir det både svartvitt, färgkort och dia, 100/200 ISO, Fuji eller Kodak för det mesta.

Jag har valt att bara visa svartvita bilder i denna artikel, eftersom jag föredrar svartvitt till den här typen av bilder. Jag vill ju dokumentera barnens utseende och uttryck, då passar svartvitt bättre än färg, tycker jag. För rena semesterbilder o d använder jag dock ofta färgfilm, lika ofta färgkort som dia.

Ljussättning

Skälet till att jag använder snabba filmer inomhus är förstås att jag vill undvika att använda blixt så mycket som möjligt. Under vår och sommar räcker oftast solljuset från fönstren, som ju är en klassisk belysning för porträtt. Låt barnet sitta i mammas/pappas/någon annans famn med ljuset från fönstret lite snett framifrån. Har man gardiner som ”silar” ljuset är det ännu bättre. Bra om man kan ha en mörk, nedtonad bakgrund också. Tänk dock på hur Du mäter ljuset! Spotmätning är bra i sammanhanget. Annars, blända ner något steg så att Du inte får utfrätta högdagrar i ansiktena.



Anton (1 år) med mamma Maria och gardin, sidljus från fönstret.

Höst och vinter är det ju svårare. De gånger jag använder blixt har jag antingen slagit den i tak eller vägg eller använt en diffusor. Inga stora arrangemang med lampor och/eller reflektorer, jag försöker hålla det på en enkel nivå för att bibehålla spontaniteten.


Anton (4 år), direkt, lätt diffuserad blixt. T-max 400, 85 mm. Jag gillar kontakten vi har i denna bild. Den blev också väldigt ”ren” tack vare den mörka bakgrunden (långt avstånd till väggen bakom). En del slagskuggor, men jag tycker inte de stör alltför mycket.

Ibland har jag experimenterat med vanliga rumslampor tända på kvällen och extra högkänslig film, t ex Fuji Neopan 1600.



Anton och mamma Maria i soffan hemma. Svag takbelysning och en lite kraftigare lampa till höger. Fuji Neopan 1600, 85 mm, befintligt ljus.

Kopiering och arkivering

Jag har kopierat på Ilfospeed Multigrade-papper (pärlyta, 18x24 för det mesta) och monterat dem i ett album egentligen avsett för tidningsurklipp med ganska stora kartongtjocka sidor. Det ger möjlighet till lite variation i hur man monterar bilderna (stående/liggande, det ryms två 18x24 bilder på varje sida) och dessutom plats för kommentarer.

Hoppas att dessa tips kan inspirera Er under en fascinerande period i livet. Tar man sig tid med både barnen och kameran har man igen det mångfalt senare!