Att skanna dia- kontra negativfilm

Fototeknik Ibland dyker frågan upp om det spelar någon roll om vi använder dia- eller negativfilm när filmen ändå skall skannas. Svaret är naturligtvis att det beror på vilken film vi väljer och vilken egenskap hos denna vi vill åt.

En stor skillnad mellan dia- och negativfilm är exponeringslatituden (exponeringstoleransen), det område inom vilken exponeringen kan varieras utan märkbar påverkan på bilden. För diafilm är exponeringstoleransen låg, eftersom exponeringen direkt påverkar slutresultatet (vi måste se till att mellantonerna hamnar rätt annars upplever vi bilden som för ljus/mörk). För negativ film räcker det om förhållandet mellan svärtningen överensstämmer med motivet (vi kan flytta exponeringen längs med svärtningskurvan), vi kan sedan placera mellantonerna rätt i kopieringen.

När vi skannar har vi dock möjligheten att i efterhand placera mellantonerna rätt för bägge typer av film, även om marginalerna är mindre för diafilm (vi får inte fram några detaljer ur underexponerade skuggor eller överexponerade högdagrar).

En annan viktig skillnad mellan dia- och negativfilm är kontrastomfånget hos filmen, skillnaden mellan ljusa och mörka partier. Med negativfilm (som har låg kontrast) kan vi återge större kontrastskillnader hos motivet än med diafilm (som har hög kontrast). På grund av detta kan negativfilm ofta kännas platt och livlös (bilden saknar riktig svärta eller markanta högdagrar), diafilmen å sin sida kan på samma sätt kan kännas för hård (kontrasterna i motivet är för stora).

När vi skannar har vi dock möjlighet att i efterhand justera kontrasten för bägge typer av film, men negativfilm är ofta mer lättskannad än diafilm (då den senare ställer högre krav på skannerns förmåga att kunna återge stora kontraster).

En tredje egenskap som skiljer är färgåtergivningen, här är skillnaderna mellan dia- och negativfilm inte lika entydiga. Skillnader mellan olika filmsorter (tillverkare och produkt) kan vara minst lika stora. Men vanligen brukar diafilm anses ha kraftigare färger än negativfilm, i gengäld klarar ofta negativfilm blandljus bättre än diafilm (utan störande färgstick).

När vi skannar har vi dock möjlighet att i efterhand justera färgåtergivningen för bägge typer av film, men diafilm är kanske lättare att hantera då vi direkt kan jämföra med originalet. För negativfilm finns det däremot ingen "korrekt" färgåtergivning.

För att illustrera de uppräknade egenskaper har jag gjort en praktisk jämförelse mellan Fujichrome Sensia 100 (diafilm) och Fujicolor Reala (negativfilm), jag har gjort två exponeringar med samma kamera (monterad på stativ) direkt efter varandra (med endast ett kort uppehåll för filmbytet). Notera att det inte är ett test av motivskärpa, utan jag är bara intresserad av att se filmens egenskaper. Vi börjar med slutresultatet, bilderna färdigbehandlade i bildredigeringsprogrammet. Jag har använt mitt normala arbetsflöde:

Beskärning

Autonivåer, fäst neutrala mellantoner

Justering av gråpunkt (så att bilderna blev lika ljusa)

Förminskning till visningsstorlek

Oskarp mask

Färgåtergivningen är, som vi kan se, den kanske största skillnaden mellan bilder. Detta är inte så konstigt då jag inte har gjort någon färgjustering, förutom den som är resultatet av autonivåer. Tittar vi noggrannare ser vi även skillnaderna mellan skuggorna i buskaget till höger, diafilmens skuggor är klart djupare (men vi har svårare att se detaljerna). Vi kan om vi tittar noga även se samma tendens i högdagrarna (himlen som lyser igenom lövverket) även om den kanske inte är lika tydlig.

Om vi granskar histogrammen för färgkanalerna framträder skillnaderna tydligare.




Observera att jag här har skannat negativfilmen som positiv, för att vi skall kunna se hur skannern verkligen uppfattar filmen (det är därför kurvorna ser lite konstiga ut). Normalt sker omvändning och justering av nivåer och färger automatiskt i skannerprogrammet (det finns inget magiskt i skannerns hårdvara), där vi har små eller inga möjligheter att påverka processen. Det vi kan se av dessa kurvor är att diafilmen ger oss betydligt mer information att arbeta med, vilket stämmer väl med vad vi kunde förvänta oss med tanke på skillnaden i kontraståtergivning mellan dia- och negativfilm. Men vi kan också se hur viktigt det är att använda mer än 8-bitar/kanal när vi jobbar med negativfilm, då vi här faktisk bara utnyttjar runt hälften av de tillgängliga nivåerna.

Efter att ha justerat nivåerna är dock skillnaden inte längre lika stor.




Vi kan här ganska tydligt se hur diafilmen innehåller mer detaljer i skuggorna än negativfilmen, men i övrig är skillnaden inte så uppenbar. (Förutom att jag möjligen inte riktigt lyckades sätta gråpunkten lika.) Då jag har arbetat med 16 bitar/kanal har ingen posterisering skett, histogrammet är fortfarande mjukt i formen och utan markanta taggar.

En sista egenskap som skiljer dia- från negativfilm är kornigheten, det vill säga själva strukturen hos filmen. Diafilm brukar i allmänhet ha finare korn medan negativfilm brukar ha högre upplösning (skärpa), men det varierar rätt mycket mellan olika filmsorter. Detta är faktiskt en egenskap hos filmen som vi inte kan justera i efterhand när vi skannar, även om upplösningen hos skannern påverkar våra möjligheter att få fram skillnaderna.

Bilderna nedan är skannade i 4000 dpi och visar ett utsnitt från centrum av bilden i 100 % förstoring.




Vi kan tydligt se hur filmerna skiljer sig med avseende på korn och skärpa, vilken film som är bäst är kanske mest en smaksak. Själv föredrar jag nog strukturen hos diafilmen, som i mitt tycke tål användningen av oskarp mask bättre (jag har dock inte använt oskarp mask här).

Till sist några ord om filmvalet för denna test. Jag har valt att jämföra en ganska ordinär diafilm med en extremt bra negativfilm, det kan tyckas vara lite orättvist. Skälen är främst praktiska, jag tog den film jag hade hemma (jag använder idag mycket lite negativfilm och då nästan uteslutande Reala). Men jag tror även att det är ett ganska naturligt utvecklingssteg för många fotografer, jag tog själv steget över från negativfilm till diafilm via Reala till Astia (proffsvarianten av Sensia 100). Idag använder jag i huvudsak Fujichrome Provia 100F, som har mindre korn och högre kontrast än Sensia 100. (Sensian var inköpt för att göra en jämförelse mellan denna och Provia 100F, men det får bli en annan artikel.)