Strömholms nazistiska förflutna bottnar i att han i tonåren sympatiserade med nationalsocialismen, deltog som kurir i spanska inbördeskriget och i finska vintrekriget. Men han kom till insikt och bytte sida. Han deltog då som frivillig i norska motståndsrörelsen och (som jag uppfattar det) arbetade han även åt brittiska underättelsetjänsten under 2:a världskriget. I en intervju 1992 var han väldigt lågmäld om detta, men det framgick att han var med om att likvidera nazister i både Sverige och Norge.

Vad gäller programmet Antikrundan så får man ta det för vad det är. Ett program för samlare som mest är intresserade av prylarnas ekonomiska värde. Det förringar dock inte att Strömholm faktiskt är vår mest internationellt berömde och mest uppskattade fotograf genom tiderna. 1992 ställde han äntligen ut i Paris (sedan 1949) och fick då en uppskattning och hyllning som bara kan jämföras med den de allra största fotograferna i världen fått. Han hade legat lite under ytan och varit känd endast av de kulturellt intresserade, men nu blev uppskattningen formidabel och han blev ett namn känt i betydligt vidare kretsar. Vad vi personligen tycker om Strömholms bilder tar inte udden av det, han kommer för altid att vara ett namn i den fotografiska världshistorien.

Det man tog upp om papperskvalitéter uppfattade jag som att det var dagens gelatinsilverpapper som inte höll samma kvalitét som då. Skrivarpapperna omnämndes över huvud taget inte i det sammanhanget tror jag? Men vissa av dagens gelatinsilverpapper tycker jag personligen håller väl så hög kvalitét som för 30-40 år sedan.